Jag har ju hört talas om hur jobbigt det ska vara när ett barn börjar på dagis. Att barn och föräldrar är sjuka mer eller mindre konstant i ett år. Har haft snörvlande, trötta, nästintill gråtfärdiga kollegor på mitt kontor som med uppgivna röster informerat om att de behöver vikarie (igen) då dagis ringt (igen) och att de måste hämta lille/lilla Pelle/Lisa/Hugo/Mimmi (igen), yada yada yada. Jag kan ärligt säga att jag lyssnat med ett halvt öra på dem. Kanske har jag suckat och himlat lite med ögonen också. Fy mig, jag vet.
Och nu har Karma hunnit i kapp stygga Ellinor. Ja, den har nästan rusat förbi.
Sedan Molly, min alldeles egen lilla avkomma, började på dagis den 18 januari har hon och jag varit sjuka nästintill hela tiden. Det är förkylningar, ögoninflammationer, ont i öronen, ont i halsen och feber. Samtidigt. Hela tiden. Det bara går runt, runt, runt. Just nu har jag i min ägo mot förkylning bland annat:
- Fem sorters nässpray(Nasoferm barn, Nasoferm vuxna, Nezeril barn, Nezeril vuxna, Otrivin vuxna)
- Alvedon (tabletter, flytande och stolpiller)
- Ögontvättvatten
- Ögondroppar
- Treo
- Ipren
- Snorsug (yummy)
- Bromhexin (mot rethosta med segt slem)
- Mollipect (receptbelagd hostmedicin, vet inte vad den är bra för men den är ju receptbelagd!)
- Noskapin (tabletter mot rethosta)
- Zyx (ny, svindyr, halstablett med bedövningseffekt)
- Bafucin (gammal halstablett med bedövningseffekt)
- Vicks (halstabletter utan någon effekt what so ever)
Förr lade jag pengarna på smink, goda viner, restaurangbesök, kläder och ansiktsbehandlingar. Numera går min lön oavkortat till Apoteket. Det har gått 52 dagar. Alltså är det 313 dagars smärre helvete kvar tills ett år passerat.
Fy fan.