Arbeit macht frei

Jag ska jobba denna helgen också.

Kukelikuken.

Väck

Har precis hjälpt till att trycka 3000 flasköppnare. Färgens ångor var starka och luktade lacknafta, sprit, ammoniak och aceton. Hade munskydd men känner mig helt väck i huvudet ändå.

Nu är jag trött, lugn, lite mysig, reagerar långsamt, trögtänkt och lite snurrig. Om en timme ska jag köra bil. Jättebra.

Måste köpa julkalendrar. Det är den 1/12 imorgon. Har jävligt svårt för radiokanalen "Din Gata". Borde jag sola solarium? Baka pepparkakor? Har jag några rena trosor? Vem åker ut ur Idol ikväll? Jag?

Tankarna i mitt huvud är fullständigt irrationella nu.

Från oss alla, till er alla - en riktigt god jul.

Ellen hos rektorn

Jag har precis varit på en anställningsintervju. Jävlar vad nervös jag var innan. Vet inte varför jag jagade upp mig så.

Söker ett vikariat som skolsekreterare på en högstadieskola utanför Lund. De som var närvarande vid intervjutillfället var rektor, studierektor och nuvarande skolsekreterare. Det kändes som jag varit busig och blivit skickad till rektorsexpeditionen. Det har aldrig hänt och jag undrar varför jag fick den känslan nu. Kanske för att jag aldrig varit hos en rektor förut. Jag hade både före och under intervjun en känsla av att "bara de inte kommer på mig". Som om jag inte alls gått den PA-utbildning och de kurser jag skickat bevis på utan egentligen kör lastbil och försöker lura dem.

De ställde frågor som vilka mina positiva/negativa egenskaper är, när jag blir arg, hur jag hanterar stress und so weiter. Försökte verka smart, avslappnad, intresserad och positiv.

Jag var allt utom avslappnad.

Tänkte på allt Jennifer våldtog mina öron med precis innan intervjun: "Ellen, bara kom ihåg: sitt rak i ryggen, ha ett fast handslag, se dem i ögonen, bit inte på naglarna, var dig själv, slappna av, ta det lugnt etc etc." Jag blev bara ännu mer nervös av detta.

Nu undrar jag hur fan det gick egentligen. Förskte göra allt Jennifer sade till mig att göra. Helt plötsligt kom jag på att jag tuggade mig i vänstra kinden. Slutade genast. Senare i intervjun fann jag att jag klickade med pennan. Kardinalfel. Slängde ifrån mig pennan som om den var brännhet. Undrar om de märkte det?

Jag hade ju många smarta inlägg om skolor och skolverksamhet. Hade pluggat in allt som stod på deras hemsida. Skämtade och var trevlig. Men jag kunde ändå inte släppa känslan av att jag skulle bli avslöjad.

Vad händer om de avslöjar mig? Blir det eftersittning?

Tomtens verkstad

Det är fullt upp nu i juletider på Pauls företag och jag hinner knappt med något annat känns det som. Är för tillfället en livegen nisse i tomte-Pauls julverkstad. Andra nissar som varit här och hjälpt till är Peter och Håkan. Jätteskoj!

Peter skulle bland annat spraya paletter med en klisterspray. Han hade linser och hans ögon blev irriterade av klistret. Till slut var hans ögon lika rosa som hans ansikte. Efter ett tag kunde han inte blinka då ögonfransarna klistrade igen. Han fick mot slutet hjälpa till att öppna ögonen med fingrarna.

Håkan hittade en konstig hatt i sydvästmodell och det konstaterades snabbt av övriga att han inte är helt olik Povel Ramel.

Jag har gjort "En Ellen"

Ja okej, det är fredag. Tjoho, jippi, jabbadabbado osv.

Har fått reda på att jag ska jobba i helgen och jag vill bara skrika rätt ut.

Hm, tänker du som läser detta, kan Ellen inte bara säga att hon inte kan/vill/vågar/är döende? Nädå, det kan hon inte alls. Varför inte det? Jo, för att jag är nämligen så pass dum i huvudet att jag i ett svagt "moder Teresa"-ögonblick tidigare i veckan erbjöd jag mig att jobba i helgen. Jadå. Jag föreslog det själv. "Jag kan jobba. Jag kan offra mig. Jag ställer upp. Ni kan lita på mig. Jag sviker inte."

Fick antagligen tårar i ögonen av min heroiska gest.

Om jag ångrar detta nu? Något så in i helvete. Vill slå mig själv i huvudet med baksidan av en hammare. Vill karva mig själv i ansiktet med en förskärare. Vill skrapa mina tänder mot en griffeltavla.

Nu sprutar tårarna av helt andra anledningar.

Det är ju fredag. Jag vill ju slappna av ikväll. Kolla Idol, äta god middag, dricka gin & tonic(s) och vara uppe sent. Imorgon vill jag sova tills jag vaknar av mig själv, äta en god frukost, gå och lägga mig i sängen igen och läsa dagens tidning i lugn och ro. Som alla andra helger.

Att jag aldrig lär mig. Jag tror faktiskt att jag har gjort "En Ellen", som Jennifer kallar det. Det är när man styr upp och bestämmer saker och är helt uppe i ögonblicket. Sedan när det väl är dags får man ångest, ångrar sig och vill inte.

Fan också.

Dunderklumpen

Gick i onsdags och byggde fina, glittriga, sexiga naglar i ett försök att bli (ännu) kvinnligare och finare. Det är meningen att de ska hålla i tre-fyra veckor.

Jag har nu fyra kvar på vänsterhanden och en kvar på höger. Hälften borta.

Den första rök i fredags hemma hos Peter när jag skulle korka upp en flaska vin. Har ingen aning om hur, men där flög den. Efter detta blev jag irriterad, nervös och började känna på de andra naglarna så de inte var på gång att svika mig. Till slut råkade jag pilla av en till. Idiot.
Sedan har det gått av bara farten. Rättade till en pläd på soffan och så åkte en av. En flög när jag i stort sett bara tittade på den.

Hade jag inte vetat bättre hade jag givetvis skyllt på nagelbyggaren, Madde. Men se det går icke, då Jennifer har byggt hos henne i flera år och hennes naglar aldrig går av. Jo, vid ett tillfälle i Barcelona, när någon försökte rycka hennes väska och hon höll emot. Då rök nageln och halva fingertoppen. Så jävla äckligt.

Men det går ju knappast att jämföra med mitt öppnande av vinflaskor och ihopvikande av plädar. Fattar inte vad det är för fel på mig. Det är tusende gången jag provar detta med naglar och det funkar inte. Det hade varit okej om jag varit vild för att ha naglar. Om jag varit lite Lara Craft-aktig. Om min livsstil innefattat trädklättring, liansvingning, klösande av karlars ryggar och diverse kampsporter.

Men jag är inte vild. Bara klumpig.

Kul kväll

Hade en skojig lördag. Först var vi hos Peter som bjöd på goda Dry Martinis och vidrig Gammeldansk citron. Efter detta bar det av till Natalies där vi skulle avnjuta en god middag.

Fotbollen såg vi hos Peter och när det stod 3-0 till Spanien ville inte killarna titta längre. Peter satte istället på "Aloha from Hawaii" från 1973 med Elvis. Då blev alla genast glada igen och sjöng och dansade. Som små söta barn.

Jadå

Blåbärspaj, Idol, vin och trevligt sällskap.
Äntligen fredag.

Utvilad?

Igår natt sov jag tio timmar och i natt sov jag nio timmar. Har inte mått så bra på länge. Är utvilad, glad och positiv. Ser piggare ut i ansiktet också. Känner mig hög på livet.

Funderar nu därför på att göra detta till en vana, att gå och lägga mig tidigt och gå upp tidigt. I säng vid kl 21.00 och upp vid 06.00. Så som gamla människor gör.

På lördagarna kan jag lyssna på Melodikrysset och lösa korsord, precis som pappa brukade göra. Söndagar är det gudstjänst och säkert en massa annat man kan göra.

Fast, å andra sidan, när jag tänker efter nu så känner jag faktiskt så här varje fredag. Oavsett om jag om jag sovit åtta timmar eller 37 sekunder under natten. Kanske bara är just att det är fredag som gör mig glad. Jag känner mig ju nyförälskad varje fredag. I själva fredagen. Till skillnad från måndagen som jag är bitter på och vill lägga in om skilsmässa.

Hm, detta måste undersökas. Ska sova tio timmar natten mellan söndag och måndag och se om effekten är densamma.

Antagligen inte.

På promenad

Igår ville jag promenera. Med Jennifer. Hon är inte så jätteglad för att promenera. Hon vill hellre vara hemma och titta på en massa tv-serier. Så jag fick köra det manipulativa trumfkortet, "De döda föräldrarna". Det kan man köra i alla möjliga sammanhang och då kan den andra systern inte säga nej för då blir hon den sämre dottern till de avlidna föräldrarna(både sjukt och konstigt, jag vet). Jag sade att vi kunde väl ta en promenerad till kyrkogården, till graven, och hon var med på idén direkt. Precis som planerat.

Vi gick från henne vid kl 17.30, och lyckade gå vilse någonstans runt Djupadal. Jennifer pratade med sin sambo i mobilen och sade att det inte var helt säkert hon någonsin skulle komma hem igen. Han emottog denna information med ett oroväckande lugn.

Efter att ha irrat runt ett tag skulle Jennifer börja fråga om vägen till kyrkogården. Det visade sig att vi befann oss cirka trettio meter ifrån den. Jag som varit scout och Jennifer strövare. Jävla amatörer.

Det var kolsvart när vi kom fram och inte en endaste gatlykta fanns inne på kyrkogården. Inte en endaste människa heller. Bara Jennifer, jag och en massa gravar. Puh.

Började tänka på alla skräckfilmer jag sett med korkade ungdomar som befinner sig ensamma på nattsvarta kyrkogårdar. Jag utgick ifrån att Jennifer också var lite nervös och bestämde mig för att inte nämna mina tankar högt. Visste att det hade räckt med cirka ett meningsutbyte för att båda två skulle göra i byxan och börja gråta hysteriskt. Vi stapplade längs de kolsvarta grusgångarna, kantade med gravar och gravstenar, för att komma fram till rätt grav. Då öppnar Jennifer sin, söta, lilla mun:

Hon: Tänk om det hoppat fram någon eller något framför oss nu. Fy fan, du.
Jag: Mmm. Skit i det.
Hon: Nä, men allvarligt. Fatta hur rädd man hade blivit.
Jag: Mmm. Kan du sluta?
Hon: Man hade nog fan dött av chocken.
Jag: Släpp det, för helvete. Var tyst nu.
Hon: Okej. Du, vad är det på marken?

Vi stannar tvärt och tittar på något stort mörkt som täcker halva grusgången. Det går inte att urskilja vad det är för att det är så nattsvart ute. I mina tankar är det likdelar, en zombie, äcklig päls från ett monster, ett hål rätt ner till gravarna. Jennifer konstaterar lugnt att det är grankvistar och kliver över dem. Jag är inte helt övertyad, men vill inte tänka mer på vad det kan vara.

Efter Jennifers funderingar om framhoppande varelser och mina fantasier om pipelines direkt ner till gravarna var jag så jävla rädd att det kittlade i magen och varenda hårstrå stod rakt ut från kroppen på mig.

Men i och med att jag är storasyster fick jag spela lugn och samlad. Vill ju inte stressa upp lillasyster Jennifer. Hon var nog den som var närmast en nervkollaps. Eller hur..

Buffé-sisters

Hade en jättemysig helg. Vi hade turen att få ett rum med havsutsikt. Behandlingarna var underbara. Lite dyra, men sköna. Vi badade både inomhus och utomhus, bastade, promenerade och drack champagne.

Maten som serverades var underbart god. Trerätters middagar, lunchbuffé och frukostbufféer. Jennifer och jag får båda totalt hjärnsläpp när vi ställs framför en buffé. Som att släppa lös två barn i en godisaffär. Detta har vi fått efter vår mamma som var exakt likadan. Vi kan alltså inte rå för det. Det är bortom vår kontroll.

På buffé måste jag prova allt, sedan väljer jag ut det som var godast och fortsätter äta detta i omgångar. Jag har även en tendens att bli irriterad och känna mig hotad av andra människor som och ska äta buffé. Är rädd att de ska äta upp det som jag tycker är gott och jag vill ha. All min empati och allt mitt förnuft försvinner. Mitt psyke reagerar som om det var krig och/eller svält.

Jennifer försökte snacka buffétaktik med mig ett par gånger. Till exempel, att vi skulle hoppa över de olika nybakade goda brödsorterna för att bröd mättar onödigt mycket. Vi borde spara det utrymmet i magen till mer buffémat istället. Jag sade nej, nej, nej. Jag ville ha det goda brödet också. Detta slutade med att båda två åt bröd.

Hon trodde även att om man äter långsamt orkar man mer. Tvärtom, sade jag. Äter du långsamt känner magen när den är mätt. Alltså äter du precis den mängd kroppen behöver. Äter du fort kan du äta jättemycket, magen hinner inte med, och sedan blir du vansinnigt mätt helt plötsligt. Jennifer tittade på mig med skrämda ögon och började kasta i sig maten. Stolt fortsatte jag med samma sak.

Vi var så i extas över lunchbuffén att vi hade en seriös dialog om hur vi skulle kunna planka in på söndagens buffé efter att vi checkat ut. Detta behövde vi inte oroa oss över då vi åt så mycket frukost på söndagen att vi var mätta ända långt in på eftermiddagen.

Jag åker väldigt gärna dit snart igen.

Äntligen!

Har precis varit och ätit frukostbuffé med Jennifer och smidit planer inför helgens spa-äventyr. Vad vi ska packa, hur ogärna vi vill visa oss i bikini, borde vi ta med oss böcker, huruvida vi verkligan kommer gå på ett spinningpass (tråkigt och jobbigt) trots att det ingår i priset etc.

Om dryg en timme blir jag hämtad och sedan bär det av till Tylösand.

Har längtat som ett barn till julafton. Mina förväntningar på denna helg är extremt höga. Nu ska jag packa min väska, duscha och göra mig i ordning.

Tjoho!

Grattis Paul!

Idag fyller Paul år. Lille bebisen har blivit stor!

Längtan

Om drygt två dygn är det jag som sitter och doppar foten i poolen. Oh, happy day!

Jennifer har varit sjuk i veckan och jag är lite(underdrift) rädd att hon ska vara krasslig i helgen. Hon ska dit om det så blir med sjuktransport.

Jag ringde till "The Spa" igår och de informerade mig om att man har fri tillgång till bland annat tempererad pool, ångbastu med terapeutiskt ljus, yoga, aerobics, gym, spinning under hela helgen. Jag var i extas när jag lade på luren. Ville fria till kvinnan jag pratade med.

Jag föreställer mig själv och Jennifer glida omkring i vita morgonrockar och tofflor med varsitt glas champagne i handen efter en dag med träning, sköna bad och underbara behandlingar.

Du vet att du är skåning när..

Du bara är svensk i ditt pass och under Hockey VM.
Flaggan är gul och RÖD, inte blå.
Älta är något man gör, man bor inte där (det ligger i sthlm).
Du känner dig "hemma igen" när du landar på Kastrup efter en utlandsresa.
Du säger "Saar vi" i telefonen och 08an du pratar med inte fattar att ni ska lägga på.
Du vet hur du är när du är en "jävla kådda jävel"
Du förstår hur man är om man är en " fubbick"
Du beställer en "cocka" i stället för en "cola"
Det är helt vedertaget att kalla någon pittögd när de egentligen skelar.
Du vet att träabonnor är ett par skor.
Du kallar chokladdrycken Pucko för 08:a
Du vet att mög kan ersätta i princip vilket ord som helst när saker inte riktigt går som du har tänkt.
Rullebör är ett måste för din trädgård.
Hodda och luda är nåt man faktiskt bor i.
Du inte har en huskatt utan en bonnakatt.
Du vet att päror inte betyder päron.
Världens bästa förolämpning är ålarens.
Det är fem lommor på dina nya "jins", utan lovor om "jinsen" var dyra.
Du kallar andra eller själv blivit kallad snäckan.
Du säger snydelase istället för en näsduk eller lase istället för trasa.
Du anser att Stockholm är norra Sverige.
Du inte säger groggvirke, du säger blannevann.
Du inte reflekterar över om du kollar på dansk eller svensk TV.
Du vet att lättmjölk är röd, mellanmjölk blå och standardmjölk orange.
Du inte skrattar för att det står "Bøger", med stora neonbokstäver över en affär - det är en bokaffär.
Du aldrig gör bort dig vid biljardspel i Danmark genom att skrika "Boll i hand", du känner redan någon som har gjort det.
Patriot som du är, plötsligt inser att du sitter och försvarar Mikael Wiehe eller Eva Rydberg fast de egentligen ger dig kalla kårar.
L.A, i första hand är en förkortning för Landskrona.
Grinar och flabbar = skrattar.
Du äter rabbemos till din falukorv.
Du vet våren har kommit när rapsen blommar.
Zoegas - helst Skånerost, är det enda kaffe du dricker.
Du inte fattar varför folk åker till fjällen, alperna ligger lika nära och backarna är dubbelt så långa.
Du hoppas att Skånes alla grävmaskinister skulle vilja alliera sig för att vi en gång för alla ska frigöra oss från de självgoda stockholmarna.
Derby innefattar två av följande lag Malmö FF, Helsingborgs IF, Trelleborgs FF.
Hipp Hipp, är det roligaste du någonsin sett på TV.
Du tycker att Snapphanarna är bland de modigaste män som levat.
Du skrattar åt Björne, eftersom han och Snigel aldrig skulle ha en chans mot Bamse og Kylling.
Ja, du växte upp med två Bamse - världens starkaste björn och världens mest metrosexuella björn i röda gummistövlar.
Du får något drömskt i blicken när någon utbrister "Undrar hur det hade varit i Skåne om vi tillhört Danmark?".
Någon säger "det var bättre förr" och du tänker "ja, innan 1658 någon gång".
Du eller någon du känner, har redan, eller har funderat på att tatuera den Skånska gripen. Skånetrafikens sommarkort väcker idéer om att turnera med buss en vecka och prova på att stoppa fötterna i myllan på minst 25 ställen - något som naturligtvis aldrig genomförs.
Du pratar flytande danska efter för stort intag av världens antagligen bästa öl.
Du tittar på Carlsbergsreklam och tänker "vaddå probably, det ÄR världens bästa öl".
Danska är mycket närmare besläktat med ditt språk än svenskan någonsin kommer att bli.
Köpenhamn är det första du tänker på när någon säger huvudstad.
Du blir stolt när någon pratar om det Danske gemyt.
Du vet att pantofflor inte är ett par skor.
"Tollor" är däremot funktionsdugliga skor du stukade fötterna i som liten.
Du hade kommit på minst ett "bombsäkert" sätt att smuggla in alkohol från Danmark innan din fjortonårsdag.
Du eller någon du känner har fasansfulla historier att berätta, om hur du/den du känner, suttit i Ett vitkaklat rum hos tullen och fasat för helkroppsvisitering, eftersom det visade sig att det inte alls var ett bombsäkert sätt.
Någon av dina tre första fyllor grundade sig i för mycket rebenshopen/aperetif(den med fågeln på "den söte, söte, goe, goe)/pepiño.
En flaska Skåne akvavit alltid står på bordet vid högtider.
Du inte börjar gråta för att systemet är stängt, för på andra sidan Öresund är det alltid öppet.
Röv inte alls är något vulgärt.
Någon pratar om Bob Marley och du kan svara "Vet du att han sa att det bara finns två platser i världen där de kan spela reggae? På Jamaica och i Skåne".
"Rövjärn" lätt ersätter en hel harang av svordommar.
"Räligt" bara är din synonym för något som är fult, otäckt eller äckligt.
"Balle" är en del av rumpan eller något runt.
Någon säger något som du inte tror på och du utbrister "ah, du snackar".
Du blir förbannad av att läsa om befrielsen av Skåne, när det i själva verket borde stå ockupation.
Du, eller nån du känner, eller någon som du känner, känner, känner Peps.
Sillamjölke är förolämpning som du antagligen aldrig använder, men om du ser någon som är riktigt klen så vet du att du skulle kunna kalla honom det.
Du blir förvånad att mölla faktiskt kallas för väderkvarn på rikssvenska.
Du aldrig har tråkigt - men ibland har du tradigt och då läser du det här.

(lånat och redigerat från Facebooks grupp "Du vet att du är skånig när..")

Glad soffliggare

Om fyra dygn är vi på Hotel Tylösand. Jippi, jippi, jippi!

I denna undervattenssoffa/pool ska Jennifer och jag halvligga och njuta av utsikten ner mot Tylösand strand. Hurra, hurra, hurra!

Sunny Sunday

Är det inte märkligt att på söndagar är det oftast sol och underbart, men på måndagar grått och trist? Kan det vara så att måndagar helt enkelt är så värdelösa att det inte är lönt att slösa med fint väder på dem? Sjävklart väljer jag hellre fint väder fredag, lördag eller söndag.

Jennifer däremot, hon gillar regniga dagar. Det är jävligt konstigt. Hon blir glad om det regnar när hon vaknar. Trots att hon vet att hon ska ut och cykla om en stund. Jag kan tycka det är okaj att det regnar om:

1. Jag är sjuk eller bakfull. Slipper då känna att jag går miste om en fin dag.

2. På mörka höstkvällar. Dock inte fredagar eller lördagar.

3. Kanske om jag sitter i en bil. Som står stilla och regner slår mot den så det låter mysigt.

Aldrig annars.

Sitter här och drömmer mig tillbaka till den mysiga gårdagen. Suck.

Kul

Alltid lika kul när folk inte kan hålla sig för skratt!

Klicka här

Finnalainen

Man måste fan bara älska Finland! (Killen som sjunger är inte helt olik Peter, som inte helt otippat har en finsk mamma).

Gregorius - NMKY

Happy Halloween

Har precis kommit hem från en middag hos Katja. Vi hade fantastiskt trevligt och skrattade jättemycket hela kvällen. Majoriteten av sällskapet stack vidare ut i natten, men jag blev nannig och åkte hem.
Glad, men trött.