söndag 30 september 2007
fredag 28 september 2007
Livet leker
Fredagkväll.
Lite mysigt berusad, stearinljus, Idol, god middag och kanske senare lite Betapet (Alfapet på nätet).
Imorgon: tacokväll hos Paul med mina närmaste vänner.
Life is good.
Lite mysigt berusad, stearinljus, Idol, god middag och kanske senare lite Betapet (Alfapet på nätet).
Imorgon: tacokväll hos Paul med mina närmaste vänner.
Life is good.
Ett gott skratt förlänger livet
Detta är en av mina favoritbilder. Det var en regning dag och Jennifer och jag tog en promenad till kyrkogården. Vi hade på oss fula regnponchos och gummistövlar. Jag fick tvinga, utpressa och hota Jennifer att klä sig så. Det var den roligaste promenaden i mitt liv hittills. Vi var tramsiga, flamsiga och skrattade så tårarna rann hela tiden. Vansinnigt kul hade vi.Jag skrattar bara jag tänker på det.
Svinkul.
torsdag 27 september 2007
Tvångstankar
Jag har en del återkommande tvångstankar. Vet ej om detta är normalt men så är det i alla fall.
Den mest återkommande tvångstanken är att jag stoppar ner handen i en matberedare/mixer. De vassa knivarna snurrar fort, fort och slafsar sönder min hand. Skitäckligt.
Nästa tvångstanke har jag ibland när jag kör bil. Tänker att jag ska köra av vägen. Att det hade varit så jävla lätt att bara göra ett litet knyck med ratten och se vad som händer. Detta kan jag tänka även när jag har medpassagerare. Lite obehagligt.
Den mest oskyldiga tvångstanken förekommer när jag sitter bland folk och det är tyst, till exempel när jag pluggade och var på föreläsningar eller när jag sitter i tysta kupén på ett tåg. Då leker jag med tanken att jag ska släppa mig högljutt. Helsjukt.
Dessa tvångstankar är saker som är fullständigt otänkbara för mig att utföra. Undrar bara varför jag har börjat tänka dem från början. Nu kan jag inte sluta.
Den mest återkommande tvångstanken är att jag stoppar ner handen i en matberedare/mixer. De vassa knivarna snurrar fort, fort och slafsar sönder min hand. Skitäckligt.
Nästa tvångstanke har jag ibland när jag kör bil. Tänker att jag ska köra av vägen. Att det hade varit så jävla lätt att bara göra ett litet knyck med ratten och se vad som händer. Detta kan jag tänka även när jag har medpassagerare. Lite obehagligt.
Den mest oskyldiga tvångstanken förekommer när jag sitter bland folk och det är tyst, till exempel när jag pluggade och var på föreläsningar eller när jag sitter i tysta kupén på ett tåg. Då leker jag med tanken att jag ska släppa mig högljutt. Helsjukt.
Dessa tvångstankar är saker som är fullständigt otänkbara för mig att utföra. Undrar bara varför jag har börjat tänka dem från början. Nu kan jag inte sluta.
Trollmor del 2
Så jag köpte vax. Lade det på vardagsrumsbordet. Lät det ligga där ett par dagar. Tittade på det då och då och vande mig vid tanken att jag skulle tortera mig själv.
Packade en kväll upp innehållet i paketet och påbörjade min könsstympning. Ont gjorde det, men det visste jag ju om. I början slet jag av vaxremsor utav bara helvete, men efter en stund blev jag svag i kroppen och lite gråtfärdig för att det tog en jävla tid att få bort alla hårstråna. Hur mycket jag än vaxade var där nästan lika många hår kvar. Jag gav till slut upp.
Gick håglös in i duschen för att få bort det kladdiga vaxet. Det var inte det lättaste. Som att försöka skrubba bort Karlssons klister. När jag var färdigduschad tittade jag ner på resultatet och konstaterade faktum. Det blev inte bra. Inte bra alls. På vissa ställen var det kala fläckar, på andra massor med hår.
Jag såg helt enkelt ut som ett roadkill.
Förträngde detta i ett par dagar och köpte sedan hårborttagningskräm på Ica Maxi. Kom hem, strök det på relevanta områden, väntade fem minuter och vips så var håret borta. Jättebra!
Slutsats:
Hellre hårborttagningskräm ofta än vaxning sällan.
Packade en kväll upp innehållet i paketet och påbörjade min könsstympning. Ont gjorde det, men det visste jag ju om. I början slet jag av vaxremsor utav bara helvete, men efter en stund blev jag svag i kroppen och lite gråtfärdig för att det tog en jävla tid att få bort alla hårstråna. Hur mycket jag än vaxade var där nästan lika många hår kvar. Jag gav till slut upp.
Gick håglös in i duschen för att få bort det kladdiga vaxet. Det var inte det lättaste. Som att försöka skrubba bort Karlssons klister. När jag var färdigduschad tittade jag ner på resultatet och konstaterade faktum. Det blev inte bra. Inte bra alls. På vissa ställen var det kala fläckar, på andra massor med hår.
Jag såg helt enkelt ut som ett roadkill.
Förträngde detta i ett par dagar och köpte sedan hårborttagningskräm på Ica Maxi. Kom hem, strök det på relevanta områden, väntade fem minuter och vips så var håret borta. Jättebra!
Slutsats:
Hellre hårborttagningskräm ofta än vaxning sällan.
onsdag 26 september 2007
tisdag 25 september 2007
Aj, aj
fredag 21 september 2007
torsdag 20 september 2007
Trollmor del 1
Som jag nämnt tidigare går jag en gång i månaden och får brasiliansk vaxning utförd. Det gör ont som fan, det är dyrt som fan, men resultatet bli mycket bra och det känns väldigt skönt .
Som nämnts tidigare konstaterade jag för ett tag sedan att mitt hårkvalitet på huvudet har ändrats till det negativa. För att åtgärda detta spatserade jag för några veckor sedan in på apoteket och efterfrågade produkter som främjar hår/hud/naglars växande. Detta preparat inhandlades och jag började omedelbart inta rekommenderad dos.
Nu till problemet. Håret växer. Det växer jävligt fort.
Dock inte det på huvudet.
Jag gjorde en intimvaxning i slutet på augusti. Efter en sådan ska det vara hyfsat hårfritt i cirka en månad. Redan efter två veckor med hårfrämjande vitaminer såg jag ut som ett troll mellan benen. Behåringen påminner kraftigt om den min mamma och andra mammor hade när jag var liten. Det känns ju inte så kul. Så vad gör jag nu då? Alternativ:
1. Går och vaxar mig oftare, lider två gånger i månaden och betalar dubbelt så mycket.
2. Börjar raka mig igen. Jag hatar att raka mig, det är så jävla tråkigt. Med denna farten på hårväxten lär jag få göra avkall på mitt sociala liv för att jag måste stanna hemma och raka mig.
3. Skiter i allt och låter det växa fritt. Usch. Det vill jag inte. Inte alls. Inget alternativ.
4. Slutar äta vitaminerna, fixar tantfrisyr (på huvudet) en gång för alla och vaxar mig som nu, en gång i månaden.
5. Inhandlar eget vax och vaxar mig själv. Det blir billigare och jag kan göra det så ofta det behövs. Smärtan är väl densamma?
Hm, vad ska jag välja?
Som nämnts tidigare konstaterade jag för ett tag sedan att mitt hårkvalitet på huvudet har ändrats till det negativa. För att åtgärda detta spatserade jag för några veckor sedan in på apoteket och efterfrågade produkter som främjar hår/hud/naglars växande. Detta preparat inhandlades och jag började omedelbart inta rekommenderad dos.
Nu till problemet. Håret växer. Det växer jävligt fort.
Dock inte det på huvudet.
Jag gjorde en intimvaxning i slutet på augusti. Efter en sådan ska det vara hyfsat hårfritt i cirka en månad. Redan efter två veckor med hårfrämjande vitaminer såg jag ut som ett troll mellan benen. Behåringen påminner kraftigt om den min mamma och andra mammor hade när jag var liten. Det känns ju inte så kul. Så vad gör jag nu då? Alternativ:
1. Går och vaxar mig oftare, lider två gånger i månaden och betalar dubbelt så mycket.
2. Börjar raka mig igen. Jag hatar att raka mig, det är så jävla tråkigt. Med denna farten på hårväxten lär jag få göra avkall på mitt sociala liv för att jag måste stanna hemma och raka mig.
3. Skiter i allt och låter det växa fritt. Usch. Det vill jag inte. Inte alls. Inget alternativ.
4. Slutar äta vitaminerna, fixar tantfrisyr (på huvudet) en gång för alla och vaxar mig som nu, en gång i månaden.
5. Inhandlar eget vax och vaxar mig själv. Det blir billigare och jag kan göra det så ofta det behövs. Smärtan är väl densamma?
Hm, vad ska jag välja?
onsdag 19 september 2007
Nyckel
Det är ingen liten nyckel heller. Jag fattar fortfarande inte hur jag inte kunde känna den i fickan. Helsjukt.Positiv/negativ stress
Det finns positiv stress och negativ stress.
För mig är positiv stress när jag har mycket att fixa, saker är under kontroll, det är roligt och jag har fullt upp. Till exempel två timmar innan jag ska ha en fest och ingenting är färdigt. Det är kul, jag har fullt upp och det är kaos. Positiv stress helt enkelt.
Negativ stress är till exempel som i morse när jag vaknade lite för sent. Springer upp, hinner inte duscha utan kör en raggartvätt (armhålor och ansikte i handfatet).
På väg till bilen hittar jag inte bilnyckeln. Den är inte i väskan, inte i fickorna, den är ingenstans. Jag halvspringer upp i lägenheten igen, letar överallt, vänder upp och ner på handväskan och går igenom samtliga fickor igen. Ingen nyckel.
Rusar i panik ner och börjar leta på gatan i fall jag råkat tappa nyckeln igårkväll på väg mellan bilen och lägenheten. Hittar inte nyckeln, får panik, rusar bort för att kolla om bilen överhuvudtaget står kvar eller om någon hittat nyckeln och kört iväg. Ser bilen, tack gode gud.
Men var i helvete är nyckeln? Min puls är nu så hög och stark att ögonen poppar ut lite ur ögonhålorna i takt med hjärtats slag.
Stoppar händerna i fickorna och känner något bekant i höger ficka. Bilnyckeln. Hur kunde jag missa den? Vem jävlas med mig? Hytter med näven mot himlen och springer bort till bilen. Känner nästan gråtfärdig av lättnad, stress och irritation.
Sätter mig i bilen, tar ett djupt andetag, lägger ut mitt smink på passagerarsätet och vrider om bilnyckeln.
Det för mig är negativ stress.
För mig är positiv stress när jag har mycket att fixa, saker är under kontroll, det är roligt och jag har fullt upp. Till exempel två timmar innan jag ska ha en fest och ingenting är färdigt. Det är kul, jag har fullt upp och det är kaos. Positiv stress helt enkelt.
Negativ stress är till exempel som i morse när jag vaknade lite för sent. Springer upp, hinner inte duscha utan kör en raggartvätt (armhålor och ansikte i handfatet).
På väg till bilen hittar jag inte bilnyckeln. Den är inte i väskan, inte i fickorna, den är ingenstans. Jag halvspringer upp i lägenheten igen, letar överallt, vänder upp och ner på handväskan och går igenom samtliga fickor igen. Ingen nyckel.
Rusar i panik ner och börjar leta på gatan i fall jag råkat tappa nyckeln igårkväll på väg mellan bilen och lägenheten. Hittar inte nyckeln, får panik, rusar bort för att kolla om bilen överhuvudtaget står kvar eller om någon hittat nyckeln och kört iväg. Ser bilen, tack gode gud.
Men var i helvete är nyckeln? Min puls är nu så hög och stark att ögonen poppar ut lite ur ögonhålorna i takt med hjärtats slag.
Stoppar händerna i fickorna och känner något bekant i höger ficka. Bilnyckeln. Hur kunde jag missa den? Vem jävlas med mig? Hytter med näven mot himlen och springer bort till bilen. Känner nästan gråtfärdig av lättnad, stress och irritation.
Sätter mig i bilen, tar ett djupt andetag, lägger ut mitt smink på passagerarsätet och vrider om bilnyckeln.
Det för mig är negativ stress.
tisdag 18 september 2007
Tacka vet jag rödljus
Jag börjar bli jävligt bra på att sminka mig i bilen. Genom att göra detta kan jag sova tio minuter längre på morgonen. Jättebra. Är väl medveten om att det låter som om jag är en trafikfara, men så är icke fallet.
Har listat ut att jag ALLTID har rött ljus i ALLA trafikkorsningar och istället för att sitta och svära för mig själv och reta upp mig utnyttjar jag nu tiden. Man kan helt enkelt säga att jag trotsar "Lagen om livets jävlighet".
Så här går det till:
1. Underlagskräm
Denna process sker på en raksträcka som varar i cirka en och en halv minut.
2. Puder
Appliceras vid det första rödljuset.
3. Rouge
Liten raksträcka + andra rödljuset.
4. Mascara
Resterande rödljus, dock ej det sista.
5. Hår
Sista rödljuset.
6. Läppglans
Sista raksträckan.
Färdig!
Har listat ut att jag ALLTID har rött ljus i ALLA trafikkorsningar och istället för att sitta och svära för mig själv och reta upp mig utnyttjar jag nu tiden. Man kan helt enkelt säga att jag trotsar "Lagen om livets jävlighet".
Så här går det till:
1. Underlagskräm
Denna process sker på en raksträcka som varar i cirka en och en halv minut.
2. Puder
Appliceras vid det första rödljuset.
3. Rouge
Liten raksträcka + andra rödljuset.
4. Mascara
Resterande rödljus, dock ej det sista.
5. Hår
Sista rödljuset.
6. Läppglans
Sista raksträckan.
Färdig!
Ps. Noterar att jag ser obehagligt sliten ut på bilderna, men till mitt försvar måste jag säga att jag är helt nyvaken. Och tydligen ingen ungdom längre. Har blivit en trött tant. Lite 30-årskris i antågande nu känner jag.
lördag 15 september 2007
Jennifer Långstrump
Jennifer har överfört från sin mobiltelefon till min dator. Hittade dessa när jag gick igenom dem. Jennifer på Astrid Lindgrens värld. Jag konstaterar är en gång att jag har en lätt störd lillasyster.
fredag 14 september 2007
Four Yorkshiremen tribute
Sketchen har även gjorts i modern tid som en hyllning till Monty Python. Medverkar gör bland annat Eddie Izzard och Alan Rickman.
Se den här
Se den här
Surpuppeklubben
Gick igenom bilderna i min telefon och hittade denna. Håkan och Paul på fiskrökeriet i Smygehuk. De ser måttligt roade ut. Jättekul.
(Pauls tröja blåser upp, han ser inte ut som en boll i vanliga fall.)
(Pauls tröja blåser upp, han ser inte ut som en boll i vanliga fall.)
torsdag 13 september 2007
Mysiga torsdag
Nu ska jag hämta Smarten, cabba ner och sedan ut i solskenet och köra. Har längtat efter detta hela dagen. Ellen glad!
Klonpojken
Man kan alltså köpa ett kloningspaket för att gjuta av en penis. Cloneboy heter det. Detta visste inte jag. Kanske alla andra visste det, men inte jag. Jättekul. Helt underbart.
Kan ju bli hur kul som helst för ett par att utföra kloningsprocessen tillsammans. Själv hade jag skrattat så mycket att jag nog inte hade överlevt. Detta är ju världens skojigaste present!
"Nu kan du klona din penis (eller hans) vårt klonings paket innehåller allt du behöver, allt du behöver tillföra är en eregerad penis.
Penisring och jelly penisöverdrag för att hjälpa dig att hålla din penis stenhård, du vill ju att kopian skall bli så stor och fin som möjligt.
För in din penis i avgjutningslådan och fyll med 3D gel det tar mellan 3-6 minuter för den att stelna. Nu har du formen till din penisklon, blanda silikonet och fyll låt den stelna under 24 timmar så den verkligen har härdat. Du har nu en perfekt silikonkopia av din penis.
Innehåller: Penisring, penissleeve, 3d-gel, silikon (av medicinsk kvalite), avgjutningslåda, plasthandskar, detaljerade instruktioner (på engelska)"
Kan ju bli hur kul som helst för ett par att utföra kloningsprocessen tillsammans. Själv hade jag skrattat så mycket att jag nog inte hade överlevt. Detta är ju världens skojigaste present!
"Nu kan du klona din penis (eller hans) vårt klonings paket innehåller allt du behöver, allt du behöver tillföra är en eregerad penis.
Penisring och jelly penisöverdrag för att hjälpa dig att hålla din penis stenhård, du vill ju att kopian skall bli så stor och fin som möjligt.
För in din penis i avgjutningslådan och fyll med 3D gel det tar mellan 3-6 minuter för den att stelna. Nu har du formen till din penisklon, blanda silikonet och fyll låt den stelna under 24 timmar så den verkligen har härdat. Du har nu en perfekt silikonkopia av din penis.
Innehåller: Penisring, penissleeve, 3d-gel, silikon (av medicinsk kvalite), avgjutningslåda, plasthandskar, detaljerade instruktioner (på engelska)"
(Om någon är intresserad finns den http://www.vuxen.nu/, sök på "cloneboy")
onsdag 12 september 2007
Så här borde det vara
Okej, ponera att jag hade sjungit för mig själv i duschen och i bilen och verkligen fått för mig att jag sjunger förbannat bra. Detta är utgångsläget.
Jag springer omkring hemma och sjunger till låtar på radion. Jag använder fjärrkontroller och hårborstar som låtsasmikronfoner. Sjunger och gör dansmoves.
En tanke börjar födas så smått i mitt huvud. "Hm, man kanske skulle gått på en Idol-audition? Bara för skojs skull alltså.."
Efter ett tag tar denna tanke över mitt hjärna fullständigt. Jag sjunger mest hela tiden, övar in låten jag ska sjunga inför juryn. Tänker köra "Himlen runt hörnet" och om juryn vill höra en till (de vill de ju ibland) så har jag "Vision of love" i rockärmen. Planerar kläder, frisyr och sminkning.
Än så länge har jag inte berättat det för någon, inte ens min syster, för att när jag kör mitt uppträdande för henne vill jag att det ska vara perfekt. Hon kommer bli chockad av att jag låg inne med en sådan talang. Att hennes egen syster skulle vinna idol 2007, det trodde hon inte ens i sina vildaste fantasier.
Så en dag jag bjuder hem Jennifer till mig. Hon anar ingenting. När hon kommer märker hon att jag är uppspelt. Hon sätter sig i soffan. Jag drar igenom min repertoar med inlevelse. Jag ger allt. När jag slutat sjunga blir det knäpptyst i rummet.
Jag: Hm, vad tyckte du?
Hon: Vad fan sysslar du med?
Jag: Men visst lät det bra?
Hon: Jag vet inte vad jag ska säga, Ellen.
Jag: Men var ärlig. Jag tänkte sjunga dessa låtarna på en Idol-audition.
Hon: Du tänkte göra vadå?!
Jag: Sjunga för juryn..?
Hon: För helvete. Lägg av. Glöm det.
Jag: Men lät det inte bra?
Hon: Nej, det lät för jävligt. Jag förbjuder dig att gå dit. Fattar du hur pinsam du är?
Jag: Ja, lite nu kanske.
Hon: Lova att du inte går dit. Eller förresten, lova att du aldrig sjunger inför folk igen.
Jag: Ja, ja då.
Hon: Lova!
Jag: Jag lovar.
THE END
Så här borde det gå till. Anhöriga som får höra falsk sång från någon (som tror han/hon kan sjunga) måste säga att det låter för jävligt. De borde ha som skyldighet att göra allt i sin makt för att hindra denna förvirrade männniska att ta sig till en audition. De ska kväva det i sin linda. Mota Olle i grind. Ändå dyker det i varje avsnitt upp människor som har vänner och familj som stöd. De till och med uppmuntrar. Så jävla sjukt.
Jag springer omkring hemma och sjunger till låtar på radion. Jag använder fjärrkontroller och hårborstar som låtsasmikronfoner. Sjunger och gör dansmoves.
En tanke börjar födas så smått i mitt huvud. "Hm, man kanske skulle gått på en Idol-audition? Bara för skojs skull alltså.."
Efter ett tag tar denna tanke över mitt hjärna fullständigt. Jag sjunger mest hela tiden, övar in låten jag ska sjunga inför juryn. Tänker köra "Himlen runt hörnet" och om juryn vill höra en till (de vill de ju ibland) så har jag "Vision of love" i rockärmen. Planerar kläder, frisyr och sminkning.
Än så länge har jag inte berättat det för någon, inte ens min syster, för att när jag kör mitt uppträdande för henne vill jag att det ska vara perfekt. Hon kommer bli chockad av att jag låg inne med en sådan talang. Att hennes egen syster skulle vinna idol 2007, det trodde hon inte ens i sina vildaste fantasier.
Så en dag jag bjuder hem Jennifer till mig. Hon anar ingenting. När hon kommer märker hon att jag är uppspelt. Hon sätter sig i soffan. Jag drar igenom min repertoar med inlevelse. Jag ger allt. När jag slutat sjunga blir det knäpptyst i rummet.
Jag: Hm, vad tyckte du?
Hon: Vad fan sysslar du med?
Jag: Men visst lät det bra?
Hon: Jag vet inte vad jag ska säga, Ellen.
Jag: Men var ärlig. Jag tänkte sjunga dessa låtarna på en Idol-audition.
Hon: Du tänkte göra vadå?!
Jag: Sjunga för juryn..?
Hon: För helvete. Lägg av. Glöm det.
Jag: Men lät det inte bra?
Hon: Nej, det lät för jävligt. Jag förbjuder dig att gå dit. Fattar du hur pinsam du är?
Jag: Ja, lite nu kanske.
Hon: Lova att du inte går dit. Eller förresten, lova att du aldrig sjunger inför folk igen.
Jag: Ja, ja då.
Hon: Lova!
Jag: Jag lovar.
THE END
Så här borde det gå till. Anhöriga som får höra falsk sång från någon (som tror han/hon kan sjunga) måste säga att det låter för jävligt. De borde ha som skyldighet att göra allt i sin makt för att hindra denna förvirrade männniska att ta sig till en audition. De ska kväva det i sin linda. Mota Olle i grind. Ändå dyker det i varje avsnitt upp människor som har vänner och familj som stöd. De till och med uppmuntrar. Så jävla sjukt.
tisdag 11 september 2007
Jippijipppijippi!
Fyrtio minuter kvar till veckans första Idol-avsnitt! Jag är så lycklig! Jag är så pinsam!
Bakfyllans förbannelse
Människor blir mer eller mindre bakfulla efter ett vild festnatt. Så är det bara. Vissa får ont i huvudet, andra mår illa, någon blir trött och hängig och någon får ångest.
Sedan finns de utvalda människorna som får rubbet. Jag känner flera personer som har ett rent helvete dagen efter en fest. Någon ligger i fosterställning i badkaret och duschar i kallvatten hela dagen. Någon sitter på toaletten hela dagen och spyr i handfatet. Någon sover ett par timmar och kan inte sova mer sedan utan ligger vaken, mår illa, får ångest och kan inte röra sig förrän kvällen kommer och bakfyllan släpper.
Vi kan ta Jennifer som exempel. Hon mår fruktansvärt dåligt dagen efter i tre fall av fem. Det spelar ingen roll om hon druckit ett glas vin eller tio liter absint. Hon mår som om hon druckit absinten.
Hon får jätteont i huvudet. Äter huvudvärkstabletter som tic tacs. Dessa kräker hon upp efter en liten stund. Här snackar vi kaskadkräkningar. Hela tiden. Överallt.
Om jag lyckas få ut henne ur lägenheten måste vi se till att det finns en toalett i närheten vart vi än befinner oss. Nu i söndags (efter lördagens SingStar-fest) blev det akut när vi befann oss på Regementsgatan. Då rusade vi upp till Paul. Han blev inte jätteglad.
Andra gången var vi på H&M på Mobilia då hon helt plötsligt höll för munnen, pekade frenetiskt åt toaletthållet och sprang ditåt. Tredje gången var vi på Sandras 6-årskalas där det tack och lov fanns en toalett nära till hands. Puh.
Det måste vara skitjobbigt. Kan det vara värt det? Att ta ett par drinkar med några vänner i några timmar för att sedan må svindåligt i nästan ett dygn?
Ja, jag vet inte. Det verkar så i alla fall.
Sedan finns de utvalda människorna som får rubbet. Jag känner flera personer som har ett rent helvete dagen efter en fest. Någon ligger i fosterställning i badkaret och duschar i kallvatten hela dagen. Någon sitter på toaletten hela dagen och spyr i handfatet. Någon sover ett par timmar och kan inte sova mer sedan utan ligger vaken, mår illa, får ångest och kan inte röra sig förrän kvällen kommer och bakfyllan släpper.
Vi kan ta Jennifer som exempel. Hon mår fruktansvärt dåligt dagen efter i tre fall av fem. Det spelar ingen roll om hon druckit ett glas vin eller tio liter absint. Hon mår som om hon druckit absinten.
Hon får jätteont i huvudet. Äter huvudvärkstabletter som tic tacs. Dessa kräker hon upp efter en liten stund. Här snackar vi kaskadkräkningar. Hela tiden. Överallt.
Om jag lyckas få ut henne ur lägenheten måste vi se till att det finns en toalett i närheten vart vi än befinner oss. Nu i söndags (efter lördagens SingStar-fest) blev det akut när vi befann oss på Regementsgatan. Då rusade vi upp till Paul. Han blev inte jätteglad.
Andra gången var vi på H&M på Mobilia då hon helt plötsligt höll för munnen, pekade frenetiskt åt toaletthållet och sprang ditåt. Tredje gången var vi på Sandras 6-årskalas där det tack och lov fanns en toalett nära till hands. Puh.
Det måste vara skitjobbigt. Kan det vara värt det? Att ta ett par drinkar med några vänner i några timmar för att sedan må svindåligt i nästan ett dygn?
Ja, jag vet inte. Det verkar så i alla fall.
9/11
Idag är det sex år sedan 11 september-attackerna skedde. Det är en av de dagar då jag minns exakt var jag befann mig, vad jag gjorde och vilket väder det var.
Den 11 september 2001.
Den 11 september 2001.
måndag 10 september 2007
Som man bäddar får man ligga
Carl Troilius fick 3,5 års fängelse. Bra.
Denna dom ska överklagas från alla håll och kanter. Jag personligen tror inte att straffet kommer att sänkas. Tvärtom.
Bra kan bli bättre med andra ord.
Denna dom ska överklagas från alla håll och kanter. Jag personligen tror inte att straffet kommer att sänkas. Tvärtom.
Bra kan bli bättre med andra ord.
Jag hatar måndagar
Måndag.
Vaknade av att det regnade och blåste. Hade sovit med öppet fönster så det var svinkallt i lägenheten. Brrr. Duschade, klädde mig, sminkade mig och gick ut i ovädret. Sminket spolades ganska omedelbart bort. Delar av det stannade kvar under mina ögon. Givetvis.
Åt pizza och godis igår och nu känns det som jag gått upp 20 kg bara för det. Jeansen känns trånga och jobbiga.
Ansiktet känns plöfsigt, svullet och rödflammigt. Det hettar på ett mycket märkligt sätt. Håller jag på att bli sjuk?
Igår plattade jag mitt lurviga hår inför Sandras 6-årskalas. Jag blev jättefin. En snygg, enkel page lyckades jag framkalla. Mot alla odds. Men underbart är kort. När jag vaknade imorse var det lurvigare än någonsin. Såg ut som en oansad pudel. Kunde inte se ut för allt fluffhår som var i vägen för mina ögon. Minst sagt irriterande.
Rusningstrafiken var en enda stor gröt. Rena, rama New York på Mariedalsvägen. Hann lägga dagens andra sminkning när jag stod i bilkö.
Nu sitter jag och tycker synd om mig själv.
Detta kallas måndag.
Vaknade av att det regnade och blåste. Hade sovit med öppet fönster så det var svinkallt i lägenheten. Brrr. Duschade, klädde mig, sminkade mig och gick ut i ovädret. Sminket spolades ganska omedelbart bort. Delar av det stannade kvar under mina ögon. Givetvis.
Åt pizza och godis igår och nu känns det som jag gått upp 20 kg bara för det. Jeansen känns trånga och jobbiga.
Ansiktet känns plöfsigt, svullet och rödflammigt. Det hettar på ett mycket märkligt sätt. Håller jag på att bli sjuk?
Igår plattade jag mitt lurviga hår inför Sandras 6-årskalas. Jag blev jättefin. En snygg, enkel page lyckades jag framkalla. Mot alla odds. Men underbart är kort. När jag vaknade imorse var det lurvigare än någonsin. Såg ut som en oansad pudel. Kunde inte se ut för allt fluffhår som var i vägen för mina ögon. Minst sagt irriterande.
Rusningstrafiken var en enda stor gröt. Rena, rama New York på Mariedalsvägen. Hann lägga dagens andra sminkning när jag stod i bilkö.
Nu sitter jag och tycker synd om mig själv.
Detta kallas måndag.
Kasta in handduken, Britney
Britney Spears har uppträtt nyligen på MTV´s VMA-gala. Riktigt illa om man jämför med hur hon var på scen förr.
Hon känns väldigt malplacerad och osäker. Dansar dåligt och klarar knappt av att mima till låten. Det hela känns mycket pinsamt att se. Det är synd om henne. Hon känns väldigt vilse just nu.
Kolla här
Hon känns väldigt malplacerad och osäker. Dansar dåligt och klarar knappt av att mima till låten. Det hela känns mycket pinsamt att se. Det är synd om henne. Hon känns väldigt vilse just nu.
Kolla här
söndag 9 september 2007
Livsfara
Har precis kommit hem efter lördagens festande. Först blev det fotboll hos Paul med jättegod mat, sedan hamnade vi hos Jennifer där det var Sing Star-kväll.
Vid ett tillfälle hemma hos Jennifer sitter jag på hennes balkong och pratar med hennes väninna, Eke. Jennifer dyker upp i dörröppningen, tittar på oss, höjer ena handen och kastar en glödande cigarett rakt på mig. Det sved till i skinnet på min arm. Det tog ett par sekunder innan jag fattade vad hon gjort. För mig var det helt otänkbart att Jennifer av alla människor skulle göra något sådant.
Jag: Vad i helvete?!
Hon: Vadå?
Jag: Kastade du just en glödande cigarett rakt på mig?!
Hon: Eeh nej, Gjorde jag?
Jag: Ja, visst fan gjorde du det! Vad fan håller du på med?!
Hon: Oj, sorry. Det var inte meningen. Shit happens.
Efter detta vände hon helt sonika på klacken och gick in igen. Som om inget hade hänt.
Mitt eget kött och blod öppnar alltså balkongdörren, spänner ögonen i mig, kastar hårt (och tjejen kan kasta hårt, hon har spelat mycket basket) en brinnande cigarett rakt på mig och säger sedan att det inte var meningen. Detta känns inte bra.
Jag hoppas att hon var full och skulle sikta över räcket. Jag hoppas att hon trodde cigaretten var släckt. Jag hoppas att det var så pass mörkt att hon inte såg att det var människor på balkongen. I annat fall är detta inte bra. Inte bra alls.
Jag får ta mig ett rejält snack med henne imorgon. Har vi kanske något outrett problem som jag missat? Hon kan ju inte hålla på att försöka tända eld på sin syster. Detta får inte bli en vana.
Vid ett tillfälle hemma hos Jennifer sitter jag på hennes balkong och pratar med hennes väninna, Eke. Jennifer dyker upp i dörröppningen, tittar på oss, höjer ena handen och kastar en glödande cigarett rakt på mig. Det sved till i skinnet på min arm. Det tog ett par sekunder innan jag fattade vad hon gjort. För mig var det helt otänkbart att Jennifer av alla människor skulle göra något sådant.
Jag: Vad i helvete?!
Hon: Vadå?
Jag: Kastade du just en glödande cigarett rakt på mig?!
Hon: Eeh nej, Gjorde jag?
Jag: Ja, visst fan gjorde du det! Vad fan håller du på med?!
Hon: Oj, sorry. Det var inte meningen. Shit happens.
Efter detta vände hon helt sonika på klacken och gick in igen. Som om inget hade hänt.
Mitt eget kött och blod öppnar alltså balkongdörren, spänner ögonen i mig, kastar hårt (och tjejen kan kasta hårt, hon har spelat mycket basket) en brinnande cigarett rakt på mig och säger sedan att det inte var meningen. Detta känns inte bra.
Jag hoppas att hon var full och skulle sikta över räcket. Jag hoppas att hon trodde cigaretten var släckt. Jag hoppas att det var så pass mörkt att hon inte såg att det var människor på balkongen. I annat fall är detta inte bra. Inte bra alls.
Jag får ta mig ett rejält snack med henne imorgon. Har vi kanske något outrett problem som jag missat? Hon kan ju inte hålla på att försöka tända eld på sin syster. Detta får inte bli en vana.
fredag 7 september 2007
The Volvo is back i business!
Okej, V70:n jag tankade fel klarade sig. Hurra och tack gode gud.
Patrick på Bilia (min nye bäste vän) tömde ut bensinen. Notan slutade på 2763 kr och då ingick det även en del diesel i det priset. Puh.
Jag kan nu konstatera att detta spekatakel kostade mig:
1600 kr (bärgning)
+ 2763 kr (tömning)
+100 kr (den jävla bensinen) = 4463 kr.
Men det kunde ha blivit fan så mycket dyrare.
Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.
Patrick på Bilia (min nye bäste vän) tömde ut bensinen. Notan slutade på 2763 kr och då ingick det även en del diesel i det priset. Puh.
Jag kan nu konstatera att detta spekatakel kostade mig:
1600 kr (bärgning)
+ 2763 kr (tömning)
+100 kr (den jävla bensinen) = 4463 kr.
Men det kunde ha blivit fan så mycket dyrare.
Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken.
På väg att bli en kärring
Satt och funderade på mitt lurviga fluffhår och tankarna skenade iväg. Kom på flera saker som talar för att jag håller på att förvandlas till en tant.
So here we go:
Har ständigt ryggont.
Måste använda glasögon när jag läser eller sitter framför datorn.
Orkar bara festa till ca kl 02.00.
Oroar mig för livet efter pensionen.
Börjar bli förvirrad (tex tankar bensin i en dieselbil).
Tycker det är störigt med musik i bakgrunden när jag är hemma. Föredrar tystnaden.
Oroar mig för sjukdomar som finns i släkten.
Har bristningar på benen.
Har veckig panna.
Använder fotriktiga, platta skor för att det är skönast.
Sminkar mig bara med ögonskugga när det är fest.
Läser dödsannonserna före allt annat i tidningen.
Tycker om att lägga pussel.
Nu vågar jag inte fortsätta skriva fler saker.
Det hela börjar kännas mycket obehagligt.
So here we go:
Mitt hår kryllar sig på ett tantaktigt sätt.
Jag vill läsa tv-guiden.Har ständigt ryggont.
Måste använda glasögon när jag läser eller sitter framför datorn.
Orkar bara festa till ca kl 02.00.
Oroar mig för livet efter pensionen.
Börjar bli förvirrad (tex tankar bensin i en dieselbil).
Tycker det är störigt med musik i bakgrunden när jag är hemma. Föredrar tystnaden.
Oroar mig för sjukdomar som finns i släkten.
Har bristningar på benen.
Har veckig panna.
Använder fotriktiga, platta skor för att det är skönast.
Sminkar mig bara med ögonskugga när det är fest.
Läser dödsannonserna före allt annat i tidningen.
Tycker om att lägga pussel.
Nu vågar jag inte fortsätta skriva fler saker.
Det hela börjar kännas mycket obehagligt.
Dame Ellen
Något har hänt med mitt hår. Under det senaste halvåret har det gått från rakt, helt okej hår till fult, lurvigt sockervaddshår.
Varför?
Är det därför alla tanter klipper sig korta?
Är det dags för mig, vid 32 års ålder, att klippa tantfrisyr? Kanske även slå på stort färga håret lila? Hade jag bara låtit mitt eget gråa hår växa ut hade man lätt kunnat dra en ljuslila toning över det. Det hade kanske blivit jättefint till mina gröna ögon?
Jag vet inte, men faktum är att mitt hår har i rasande fart börjat locka sig oroväckande i nacken. Vi snackar alltså inte prinsesslockar utan kärringlockar.
Vad är det som händer? Hjälp.
Varför?
Är det därför alla tanter klipper sig korta?
Är det dags för mig, vid 32 års ålder, att klippa tantfrisyr? Kanske även slå på stort färga håret lila? Hade jag bara låtit mitt eget gråa hår växa ut hade man lätt kunnat dra en ljuslila toning över det. Det hade kanske blivit jättefint till mina gröna ögon?
Jag vet inte, men faktum är att mitt hår har i rasande fart börjat locka sig oroväckande i nacken. Vi snackar alltså inte prinsesslockar utan kärringlockar.
Vad är det som händer? Hjälp.
Vi är nu vuxna
När hände det? När blev man vuxen? Det bara hände.
Har insett att jag och människorna runt omkring mig är vuxna. Jättevuxna. Vi får ta tag i saker som vuxna gör. Då menar jag inte räkningar, att skaffa barn och huslån. Jag menar de bitarna som vi var totalt känslomässigt oförberedda på. Det som inget lärt oss att hantera. Jag menar det faktum att människor vi älskar går bort, de blir sjuka och det är vi som får ta smällarna.
När man var barn/ungdom fanns föräldrarna där och skyddade oss på något osynligt sätt som vi tog för givet. Vi visste ju inte bättre.
Men nu är det annorlunda. Det är ingen som lindar in någon sanning i bomull och serverar den på silverfat. Ack nej.
Nu får man ett telefonsamtal och detta samtal kan vara förödande. Det kan handla om att någon man älskar ligger på sjukhus, förvirrat irrar omkring i en park eller plötsligt har gått bort. Som vuxen finns det ingen som filtrerar och lindrar den infomation man får ta del av i telefonsamtalet.
Detta för mig är att vara vuxen.
Jag är stolt och inmponerad över alla mina nära som får tråkiga besked och hanterar dessa med en styrka som de inte ens själva trodde var möjlig.
Det som inte tar livet av dig gör dig starkare.
Glöm inte det. Det stämmer.
Har insett att jag och människorna runt omkring mig är vuxna. Jättevuxna. Vi får ta tag i saker som vuxna gör. Då menar jag inte räkningar, att skaffa barn och huslån. Jag menar de bitarna som vi var totalt känslomässigt oförberedda på. Det som inget lärt oss att hantera. Jag menar det faktum att människor vi älskar går bort, de blir sjuka och det är vi som får ta smällarna.
När man var barn/ungdom fanns föräldrarna där och skyddade oss på något osynligt sätt som vi tog för givet. Vi visste ju inte bättre.
Men nu är det annorlunda. Det är ingen som lindar in någon sanning i bomull och serverar den på silverfat. Ack nej.
Nu får man ett telefonsamtal och detta samtal kan vara förödande. Det kan handla om att någon man älskar ligger på sjukhus, förvirrat irrar omkring i en park eller plötsligt har gått bort. Som vuxen finns det ingen som filtrerar och lindrar den infomation man får ta del av i telefonsamtalet.
Detta för mig är att vara vuxen.
Jag är stolt och inmponerad över alla mina nära som får tråkiga besked och hanterar dessa med en styrka som de inte ens själva trodde var möjlig.
Det som inte tar livet av dig gör dig starkare.
Glöm inte det. Det stämmer.
torsdag 6 september 2007
Idol-Ellen
Jag tittar väldigt sällan på tv. Kanske ett par gånger i månaden. Jennifer är tvärtom. Hon följer alla tänkbara serier. Framför allt reality-serier.
Hennes absoluta favoritprogram är heter något i stil med The girls at the Playboy mansion. Den handlar om tre blonda bimbos som kutar runt i bikini och bor med en gammal gubbe (Hugh Hefner, jag vet) som i sin tur släpar sig fram iförd morgonrock.
Hon spelar in The Bachelor (/Bachelorette) om det skulle krocka med exempelvis Bonde söker fru. Hon följer allt. All about Brian, Efterlyst, Greys anatomy, Seinfeld, Sex Inspectors, Veterinärerna, ja rubbet.
I alla fall, nu är det så att jag själv håller på attt fastna i Idol-träsket. Med buller och bång. Det är vansinnigt kul och mysigt att följa det.
Igår direkt efter Idol började dessutom en ny serie, Heroes. Jag satt med stora ögon och sögs in i denna spännande serie och nu är jag fast i den också. Så ikväll kl 20.00 är det Idol och efter det, kl 21.00 är det Heroes. Jennifer har lovat att spela in Efterlyst Special kl 21.00 som handlar om Carl Troilius och hans fadäser.
Jag håller på att bli tv-beroende på allvar. Jennifer är jätteglad och tycker att det är kul att vi kanske äntligen kan "connecta" när det gäller hennes stora intresse, tv-tittande.
Själv vill jag just nu sitta i lugn och ro med veckans tv-guide framför mig och ringa in vilka program jag ska se den kommande veckan.
Vad är det som händer med mig?
Hennes absoluta favoritprogram är heter något i stil med The girls at the Playboy mansion. Den handlar om tre blonda bimbos som kutar runt i bikini och bor med en gammal gubbe (Hugh Hefner, jag vet) som i sin tur släpar sig fram iförd morgonrock.
Hon spelar in The Bachelor (/Bachelorette) om det skulle krocka med exempelvis Bonde söker fru. Hon följer allt. All about Brian, Efterlyst, Greys anatomy, Seinfeld, Sex Inspectors, Veterinärerna, ja rubbet.
I alla fall, nu är det så att jag själv håller på attt fastna i Idol-träsket. Med buller och bång. Det är vansinnigt kul och mysigt att följa det.
Igår direkt efter Idol började dessutom en ny serie, Heroes. Jag satt med stora ögon och sögs in i denna spännande serie och nu är jag fast i den också. Så ikväll kl 20.00 är det Idol och efter det, kl 21.00 är det Heroes. Jennifer har lovat att spela in Efterlyst Special kl 21.00 som handlar om Carl Troilius och hans fadäser.
Jag håller på att bli tv-beroende på allvar. Jennifer är jätteglad och tycker att det är kul att vi kanske äntligen kan "connecta" när det gäller hennes stora intresse, tv-tittande.
Själv vill jag just nu sitta i lugn och ro med veckans tv-guide framför mig och ringa in vilka program jag ska se den kommande veckan.
Vad är det som händer med mig?
Arrivederci Pavarotti
Luciano Pavarotti har åkt till himlen. Nu sjunger han där istället. Till min pappas stora lycka. En av hans drömmar var att se Pavarotti sjunga. Det blev aldrig av. Fram tills nu.
Pavarotti sjunger "O sole mio" i himlen nu. Min pappa sitter framför och lyssnar på den underbara sången med ögonen slutna. Han njuter och en tår rinner längs hans kind för att det är så vackert.
Pavarotti sjunger "O sole mio" i himlen nu. Min pappa sitter framför och lyssnar på den underbara sången med ögonen slutna. Han njuter och en tår rinner längs hans kind för att det är så vackert.
onsdag 5 september 2007
Förbruknings-insikt
Mission accomplished
Goda nyheter. Håkan har hämtat den "avlidne" i Göteborg.
Slutet gott, allting gott.
Slutet gott, allting gott.
tisdag 4 september 2007
Frosseri
Jodå, Håkan och jag kom iväg. Vi åt en GIGANTISK frukost på McDonalds. Vår beställning:
2 McToast
2 McFulkorn
2 Hash brown
2 pannkakor
2 stora kaffe med mjölk
2 apelsinjuice
Vi är nu officiellt två djur.
Sedan bar det av till Trollhättan. Hämtade en "avliden" (jag sade "kropp" men då blev Håkan irriterad och rättade mig) och styrde kosan mot Göteborg där vi skulle hämta ytterligare en "avliden". Väl där örlade vi rundor ett tag på Sahlgrenska sjukhuset för att sedan få reda på att den "avlidne" blivit flyttad och därmed inte var tillgänglig förrän imorgon. Jippijippijay.
Så imorgon får Håkan gå upp, gnugga sömnen ur ögonen, klä sig i sin svarta, reprensentativa kostym och köra raka vägen till Götet igen (denna gång utan mig) och infinna sig på samma ställe som han var på idag. Grattis.
Efter denna långdragna incident var vi (jag) hungriga igen. Mitt blodsocker var nere på en nivå där jag bara ville sova. Närmade mig med andra ord medvetslöshet. Inte bra. Till slut hittade vi en Shell Select och svineriet fortsatte. Två "Drivers menyer" med mos, räksallad, rostad lök och läsk inhandlades. Jag intog måltid min som om Guiness rekordbok stod bredvid och klockade mig. Rundade dessutom av med ett Plopp-chocklad. Sedan när jag väl var kräkmätt fick jag så klart tokångest över mitt vidriga och okontrollerade matintag.
Ja, ja, shit happens. Det kunde varit värre. Nu är jag i alla fall hemma och ska sova.
Äta bör man annars dör man.
Det är ju trots allt insidan som räknas.
Säkert..
2 McToast
2 McFulkorn
2 Hash brown
2 pannkakor
2 stora kaffe med mjölk
2 apelsinjuice
Vi är nu officiellt två djur.
Sedan bar det av till Trollhättan. Hämtade en "avliden" (jag sade "kropp" men då blev Håkan irriterad och rättade mig) och styrde kosan mot Göteborg där vi skulle hämta ytterligare en "avliden". Väl där örlade vi rundor ett tag på Sahlgrenska sjukhuset för att sedan få reda på att den "avlidne" blivit flyttad och därmed inte var tillgänglig förrän imorgon. Jippijippijay.
Så imorgon får Håkan gå upp, gnugga sömnen ur ögonen, klä sig i sin svarta, reprensentativa kostym och köra raka vägen till Götet igen (denna gång utan mig) och infinna sig på samma ställe som han var på idag. Grattis.
Efter denna långdragna incident var vi (jag) hungriga igen. Mitt blodsocker var nere på en nivå där jag bara ville sova. Närmade mig med andra ord medvetslöshet. Inte bra. Till slut hittade vi en Shell Select och svineriet fortsatte. Två "Drivers menyer" med mos, räksallad, rostad lök och läsk inhandlades. Jag intog måltid min som om Guiness rekordbok stod bredvid och klockade mig. Rundade dessutom av med ett Plopp-chocklad. Sedan när jag väl var kräkmätt fick jag så klart tokångest över mitt vidriga och okontrollerade matintag.
Ja, ja, shit happens. Det kunde varit värre. Nu är jag i alla fall hemma och ska sova.
Äta bör man annars dör man.
Det är ju trots allt insidan som räknas.
Säkert..
Mysiga tisdag
Sminkade mig precis och tog fel på svart kajal och röd läppenna. Hann bli ganska röd i ena ögat av läppennan innan min morgontrötta hjärna kopplade.
Klockan är 07.30 och jag sitter och väntar på Håkan. Ska följa med honom till Trollhättan och hämta en avliden.
När man följer på sådana "utflykter" rekommenderas man att ha svarta, representativa kläder. Finkläder, helt enkelt. Jag tog för en liten stund sedan fram mina svarta finbyxor, som jag hade sist vi åkte för några veckor sedan, och konstaterade att de hade spruckit i baken. Inte lite heller, utan hela vägen. Suverän start på dagen. Lysande.
Nu sitter jag istället här iklädd i ett par svarta (grådassiga), urtvättadde linnebyxor, en stor kofta och fotriktiga skor. Mysklädd. Lugnt och tryggt. Skulle mycket väl kunna passera som livskamrat till Staffan Westerberg. Känner mig som mer och mer som Claire Wikholm och det känns ytterst märkligt. Men ändå behagligt.
Nu ska jag ta en mysig mugg grönt te, njuta av den mysiga morgonen och invänta Håkans mysiga samtal om att han är på väg.
Mmmmm.
Klockan är 07.30 och jag sitter och väntar på Håkan. Ska följa med honom till Trollhättan och hämta en avliden.
När man följer på sådana "utflykter" rekommenderas man att ha svarta, representativa kläder. Finkläder, helt enkelt. Jag tog för en liten stund sedan fram mina svarta finbyxor, som jag hade sist vi åkte för några veckor sedan, och konstaterade att de hade spruckit i baken. Inte lite heller, utan hela vägen. Suverän start på dagen. Lysande.
Nu sitter jag istället här iklädd i ett par svarta (grådassiga), urtvättadde linnebyxor, en stor kofta och fotriktiga skor. Mysklädd. Lugnt och tryggt. Skulle mycket väl kunna passera som livskamrat till Staffan Westerberg. Känner mig som mer och mer som Claire Wikholm och det känns ytterst märkligt. Men ändå behagligt.
Nu ska jag ta en mysig mugg grönt te, njuta av den mysiga morgonen och invänta Håkans mysiga samtal om att han är på väg.
Mmmmm.
måndag 3 september 2007
Släkten är bäst
I fredags var det dags för kusin + farbror - träff. Alltid lika kul.
Då nya erfarenheter och vidga sina vyer säkert kan vara skadligt på något sätt tog vi det säkra före det osäkra och bokade på Natalies. Kvällen var mycket trevlig. Jennifer hade aldrig druckit hotshot (?!) och detta beställdes ju snabbt in till sällskapet. Jättekul.
När vi var mätta och belåtna gick vi hem till Jennifer och sjöng Sing Star (karaokeliknande sak på PlayStation). Jättekul.
Jennifer är världens snällaste människa. Hon blir sällan arg, ledsen eller dryg. Till skillnad från mig som inte gör annat.
Att Jennifer har en genuin tävlingsinstinkt, det visste jag redan. Hon har spelat basket och jag har läst i tidningarna att de refererat till henne som "Stridsvagnen". Vilket torde säga en del.
Att bli utsatt för denna tävlingsinstinkt är ingen promenad i parken däremot. Jennifer, as we know her, bara försvinner. En varelse som är i extremt behov av en exorcism beslagtar hennes kropp. Hon blir riktigt obehaglig, ja, på gränsen till hatisk mot de hon tävlar mot. Det spelar ingen roll om du är hennes eget kött och blod. Hon blir ett hungrigt rovdjur som inte kommer låta sitt byte slippa undan. Hon vill slita dig i stycken. För att sedan skratta åt de köttslamsor hon lämnar kvar. Man vågar inte ens se henne i ögonen. Lika bra att hon vinner, annars blir det problem på riktigt. Nu vann hon ju också så inget blodvite uppstod. Denna gången.
På lördag ska Jennifer för övrigt ha en Sing Star- fest för några basketväninnor. Dessa ligger antagligen också ligger inne med en viss tävlingsinstinkt.
Man kan ju tänka sig hur det slutar.
Då nya erfarenheter och vidga sina vyer säkert kan vara skadligt på något sätt tog vi det säkra före det osäkra och bokade på Natalies. Kvällen var mycket trevlig. Jennifer hade aldrig druckit hotshot (?!) och detta beställdes ju snabbt in till sällskapet. Jättekul.
När vi var mätta och belåtna gick vi hem till Jennifer och sjöng Sing Star (karaokeliknande sak på PlayStation). Jättekul.
Jennifer är världens snällaste människa. Hon blir sällan arg, ledsen eller dryg. Till skillnad från mig som inte gör annat.
Att Jennifer har en genuin tävlingsinstinkt, det visste jag redan. Hon har spelat basket och jag har läst i tidningarna att de refererat till henne som "Stridsvagnen". Vilket torde säga en del.
Att bli utsatt för denna tävlingsinstinkt är ingen promenad i parken däremot. Jennifer, as we know her, bara försvinner. En varelse som är i extremt behov av en exorcism beslagtar hennes kropp. Hon blir riktigt obehaglig, ja, på gränsen till hatisk mot de hon tävlar mot. Det spelar ingen roll om du är hennes eget kött och blod. Hon blir ett hungrigt rovdjur som inte kommer låta sitt byte slippa undan. Hon vill slita dig i stycken. För att sedan skratta åt de köttslamsor hon lämnar kvar. Man vågar inte ens se henne i ögonen. Lika bra att hon vinner, annars blir det problem på riktigt. Nu vann hon ju också så inget blodvite uppstod. Denna gången.
På lördag ska Jennifer för övrigt ha en Sing Star- fest för några basketväninnor. Dessa ligger antagligen också ligger inne med en viss tävlingsinstinkt.
Man kan ju tänka sig hur det slutar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)