Gick ut i solskenet efter lunch och bad Jeanette ta en bild på mig.
Visst blev den bra?
fredag 30 mars 2007
I´ve got mail 8
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Kopia:
Datum:
03/30/07 12:35 em
Du är en amazonkvinna!
Stor, stark, kvinnlig och full av pondus!
Från:
TAK02029@stud.mah.se
Till:
Hansson, Peter
Datum:
03/30/07 12:40 em
Jag tror jag älskar dig, Peter.
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Kopia:
Datum:
03/30/07 12:35 em
Du är en amazonkvinna!
Stor, stark, kvinnlig och full av pondus!
Från:
TAK02029@stud.mah.se
Till:
Hansson, Peter
Datum:
03/30/07 12:40 em
Jag tror jag älskar dig, Peter.
Le Grand Final
Det är Le Grand Final i "Let´s Dance" ikväll! Oj, oj, oj. Spänningen är olidlig. Vinner gulliga Tobbe Trollkarl eller Buns of steel-Martin?
Jag hoppar upp och ner på min skrivbordsstol och kan knappt prata så ivrig jag är! Räknar ned timmar, kvartar, minuter och sekunder till programmet börjar.
Har startat en vadslagning med alla på företaget. Har slutat gå som vanligt och dansar istället fram. Lite tango, lite quick-step och lite samba. Drog en vals igenom tryckeriet för en stund sedan. Mycket uppskattat. Ska strax skriva ut poängprotokoll som skall användas framför tv:n. Champagnen ligger på kylning. Kommer själv att vara klädd i en tangoinspirerad utstyrsel ikväll, jag har ju alltid varit lite eldig av mig. Kastanjetter beställde jag på postorder för flera veckor sedan. Detta då att jag för att klara av reklampauserna tänkte dansa intensiv och dramatisk flamenco.
Eller inte.
Ett litet moln
Idag är jag på gott humör. Det är fredag och solen skiner. Dricker kaffe och lyssnar på Julio Iglesias. Underbart smörigt och somrigt. Loving it.
Det enda molnet på min himmel är att jag måste jobba och inte hinner skriva mer just nu.
Mi amigo, Julio.
Det enda molnet på min himmel är att jag måste jobba och inte hinner skriva mer just nu.
Mi amigo, Julio.torsdag 29 mars 2007
Solnedgång
Nu är jag hemma i mitt lilla näste. Fåglarna kvittrar utanför och det är en helt underbar vårkväll.
Har precis varit nere i Västra Hamnen och tittat på en otroligt vacker solnedgång.
Den kan jag leva på länge. Ändå vill jag dit imorgon igen.
Har precis varit nere i Västra Hamnen och tittat på en otroligt vacker solnedgång.
Den kan jag leva på länge. Ändå vill jag dit imorgon igen.
The bad sleep
I natt sov jag svindåligt. Typiskt.
Dels för att jag drömde konstiga saker, t ex att mina bröst var fyllda med luft och det gick hål på dem och - pffffff - luften pös ut. Resultatet av detta var inte helt lyckat. Ordet panik är en kraftig underdrift. Och dels för att jag hade att kattanus som ideligen pressades mot mitt ansikte.
Igår, på väg hem efter den bedrövliga fotbollsmatchen, mötte jag Essie (kvarterets katt) utanför mitt hus. Då Gud och jag numera har ett avtal om att jag ska vara duktig tvekade jag inte. Katten skulle med mig hem vare sig den ville eller inte och trots att jag inte hade kattmat hemma. Väl hemma styrde jag upp kokt torsk och Essie var glad som en speleman.
Efter detta var det läggdags. Jag gick och lade mig och katten kom efter och lade sig i fotändan av sängen. Mysigt. När jag lagt mig tillrätta och låg superskönt reste sig Essie upp och ställde sig vid mitt ansikte och stirrade på mig. Inte helt avslappnat.
Jag fick en massa bilder i huvudet av hur det bara sade klick i hennes lilla katthjärna och hur hon attackerade mig med tänder och klor och slet hud och kött från mitt ansikte.
Dessa obehagliga bilder framkallade lite panik och jag började klappa henne. Hon blev nöjd och, här kommer det obehagliga, började pressa sin kattstjärt mot mitt ansikte. Detta uppskattades inte av mig. Knuffade undan henne, men så fort jag lagt mig till rätta hade jag kattrumpa i ansiktet. Detta fortlöpte ett bra tag och till slut gav hon upp och lade sig i fotändan igen.
Klockan 05.00 vaknade jag av kattröv i örat och då skickade jag ut henne ur mitt hem.
Plus att mina bröst läckt en massa luft och var helt platta. Det hade fan inte Gud heller pallat.
Nej, detta var ingen bra natt.
Dels för att jag drömde konstiga saker, t ex att mina bröst var fyllda med luft och det gick hål på dem och - pffffff - luften pös ut. Resultatet av detta var inte helt lyckat. Ordet panik är en kraftig underdrift. Och dels för att jag hade att kattanus som ideligen pressades mot mitt ansikte.
Igår, på väg hem efter den bedrövliga fotbollsmatchen, mötte jag Essie (kvarterets katt) utanför mitt hus. Då Gud och jag numera har ett avtal om att jag ska vara duktig tvekade jag inte. Katten skulle med mig hem vare sig den ville eller inte och trots att jag inte hade kattmat hemma. Väl hemma styrde jag upp kokt torsk och Essie var glad som en speleman.
Efter detta var det läggdags. Jag gick och lade mig och katten kom efter och lade sig i fotändan av sängen. Mysigt. När jag lagt mig tillrätta och låg superskönt reste sig Essie upp och ställde sig vid mitt ansikte och stirrade på mig. Inte helt avslappnat.
Jag fick en massa bilder i huvudet av hur det bara sade klick i hennes lilla katthjärna och hur hon attackerade mig med tänder och klor och slet hud och kött från mitt ansikte.
Dessa obehagliga bilder framkallade lite panik och jag började klappa henne. Hon blev nöjd och, här kommer det obehagliga, började pressa sin kattstjärt mot mitt ansikte. Detta uppskattades inte av mig. Knuffade undan henne, men så fort jag lagt mig till rätta hade jag kattrumpa i ansiktet. Detta fortlöpte ett bra tag och till slut gav hon upp och lade sig i fotändan igen.
Klockan 05.00 vaknade jag av kattröv i örat och då skickade jag ut henne ur mitt hem.
Plus att mina bröst läckt en massa luft och var helt platta. Det hade fan inte Gud heller pallat.
Nej, detta var ingen bra natt.
Essie som kattunge.
onsdag 28 mars 2007
Bönhörd
Detta är helt sjukt. Mailen fungerar nu. Det var som fan.
Och jag har lovat högre makter bot och bättring. Grattis.
Jaha, det är bara att köra igång med det då.
Ett löfte är ett löfte.
Och jag har lovat högre makter bot och bättring. Grattis.
Jaha, det är bara att köra igång med det då.
Ett löfte är ett löfte.
Bön
Käre gode Gud,
Jag är fullt medveten om att jag kanske inte är världens bästa flicka.
Jag har mina fel och brister och är långt ifrån perfekt. Visst har jag handlat fel ibland och gjort stygga saker man inte får göra och jag ber om ursäkt för dessa.
Hotade min lillasyster med kniv när hon inte ville äta sparrissoppa när vi var små. Tog och åt en fralla när jag var fem år när mamma och jag var och handlade på Malmborgs. Snattade även godis i tobaksaffären när jag gick på mellanstadiet. Snodde Jenny Larssons luktsuddi i trean.
Jag kör för fort och slarvar med bilbältet. Jag har ljugit och varit otrogen. Snackat skit om folk har jag också. Kastat äppelskruttar och vattenballonger från balkonger i avsikt att träffa folk på gatan. Och sedan ljugit om det. Pallat äpplen. Plockat planterade blommor i privatpersoners rabatter. Tagit sönder Julius föräldrars toalettstol utan att säga något. Hittat på ursäkter för att slippa träffa någon när jag inte känt för det. Sårat människor som varit kära i mig genom att bara undvika dem och strunta i dem utan förklaring. Har ett hetsigt humör som jag inte riktigt kan kontrollera. Kan bli elak mot människor jag bryr mig om bara för att jag har lågt blodsocker.
Men jag är snäll, duktig och bra också.
Ställer upp för människor, matar kvarterets katt och låter den sova över hos mig om den vill, ger pengar till människor som har det sämre ställt, är ju till och med världsförälder i UNICEF, köper bröstcancernålar, majblommor och Aluma. Lånar ut min lägenhet om någon jag känner behöver någonstans att sova. Låter folk gå före i kön. Ställer mig upp på tåg och bussar för äldre. Sitter i timmar och pratar med vänner som behöver prata av sig, hjälper till om någon flyttar, behöver skjuts eller något annat.
Dessutom har jag haft motgångar i mitt liv.
Vad sägs om att ordna lite medgångar?
Är vi inte kvitt snart? För just nu i alla fall.
Jag lovar i alla fall bot och bättring BARA DU FÅR IGÅNG MIN MAIL!
Amen
Jag är fullt medveten om att jag kanske inte är världens bästa flicka.
Jag har mina fel och brister och är långt ifrån perfekt. Visst har jag handlat fel ibland och gjort stygga saker man inte får göra och jag ber om ursäkt för dessa.
Hotade min lillasyster med kniv när hon inte ville äta sparrissoppa när vi var små. Tog och åt en fralla när jag var fem år när mamma och jag var och handlade på Malmborgs. Snattade även godis i tobaksaffären när jag gick på mellanstadiet. Snodde Jenny Larssons luktsuddi i trean.
Jag kör för fort och slarvar med bilbältet. Jag har ljugit och varit otrogen. Snackat skit om folk har jag också. Kastat äppelskruttar och vattenballonger från balkonger i avsikt att träffa folk på gatan. Och sedan ljugit om det. Pallat äpplen. Plockat planterade blommor i privatpersoners rabatter. Tagit sönder Julius föräldrars toalettstol utan att säga något. Hittat på ursäkter för att slippa träffa någon när jag inte känt för det. Sårat människor som varit kära i mig genom att bara undvika dem och strunta i dem utan förklaring. Har ett hetsigt humör som jag inte riktigt kan kontrollera. Kan bli elak mot människor jag bryr mig om bara för att jag har lågt blodsocker.
Men jag är snäll, duktig och bra också.
Ställer upp för människor, matar kvarterets katt och låter den sova över hos mig om den vill, ger pengar till människor som har det sämre ställt, är ju till och med världsförälder i UNICEF, köper bröstcancernålar, majblommor och Aluma. Lånar ut min lägenhet om någon jag känner behöver någonstans att sova. Låter folk gå före i kön. Ställer mig upp på tåg och bussar för äldre. Sitter i timmar och pratar med vänner som behöver prata av sig, hjälper till om någon flyttar, behöver skjuts eller något annat.
Dessutom har jag haft motgångar i mitt liv.
Vad sägs om att ordna lite medgångar?
Är vi inte kvitt snart? För just nu i alla fall.
Jag lovar i alla fall bot och bättring BARA DU FÅR IGÅNG MIN MAIL!
Amen
I´ve got mail 7
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/28/07 03:53 em
Hallå!
Sov som en bebis...
Innebar det att du vaknat, gråtit och skrikit flera gånger per natt samt att du skitit byxan/sängen/nattlinnet fullt?
Att din skönhetssömn blivit lidande råder det inga som helst tvivel om... Men lite söt är du nog ändå!
Det viktiga är att du är fin på insidan!
Vadå inget bra på TV; e' du full?!
1. House (med den härligt sexiga Cuddy + det beniga ludret som är kär i House. De hade gärnat fått ta tempen på mig "the old fashioned way"!)
2. Shark
Puss!
/P
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/28/07 03:53 em
Hallå!
Sov som en bebis...
Innebar det att du vaknat, gråtit och skrikit flera gånger per natt samt att du skitit byxan/sängen/nattlinnet fullt?
Att din skönhetssömn blivit lidande råder det inga som helst tvivel om... Men lite söt är du nog ändå!
Det viktiga är att du är fin på insidan!
Vadå inget bra på TV; e' du full?!
1. House (med den härligt sexiga Cuddy + det beniga ludret som är kär i House. De hade gärnat fått ta tempen på mig "the old fashioned way"!)
2. Shark
Puss!
/P
Fem teckan på en riktig kristusfylla
Rolig läsning. Det är ju faktiskt lill-lördag idag.
http://www.aftonbladet.se/vss/punktse/story/0,2789,960331,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/punktse/story/0,2789,960331,00.html
The big sleep
Guten morgen!
Jag, Maria Ellinor Fredholm, har sovit nio (!) timmar i natt. Har inte sovit så många timmar sedan mina föräldrar hade ansvaret för min sömn.
Anledningen till detta är att det var bara skit på tv igår.
Hockey, fotboll, Bygglov, Vi äter oss till döds och Pimp my ride.
I-landskris.
Jag tog en bok och lade mig i sängen för att läsa och vips blev ögonlocken tunga och Ellinor blev pömsig. Satte på min självhypnos-cd och lade mig till rätta. Efter det är allting svart.
Sov som en bebis och vaknade kl 06.37, utvilad och glad. Sträckte på mig och log nöjt. Scenariot kändes inte helt olikt den typiska tyska reklamfilmen med vaselinad lins. Kvinna i rena, doftande lakan, vaknar, sträcker på sig, ler nöjt (kanske lite hemlighetsfullt) och är bara så himla supernöjd med sitt tvättmedel.
I alla fall undrar jag nu vad nio timmars sömn har för effekt på mig och min tillvaro. Spännande. Känner mig ändå lite seg nu, men det gör man kanske ändå? Jag har ingen aning. Jag vet vad som händer med mig om jag bara sover en timme och om jag sover åtta timmar, men nio?
Detta är mycket, mycket spännande.
Jag, Maria Ellinor Fredholm, har sovit nio (!) timmar i natt. Har inte sovit så många timmar sedan mina föräldrar hade ansvaret för min sömn.
Anledningen till detta är att det var bara skit på tv igår.
Hockey, fotboll, Bygglov, Vi äter oss till döds och Pimp my ride.
I-landskris.
Jag tog en bok och lade mig i sängen för att läsa och vips blev ögonlocken tunga och Ellinor blev pömsig. Satte på min självhypnos-cd och lade mig till rätta. Efter det är allting svart.
Sov som en bebis och vaknade kl 06.37, utvilad och glad. Sträckte på mig och log nöjt. Scenariot kändes inte helt olikt den typiska tyska reklamfilmen med vaselinad lins. Kvinna i rena, doftande lakan, vaknar, sträcker på sig, ler nöjt (kanske lite hemlighetsfullt) och är bara så himla supernöjd med sitt tvättmedel.
I alla fall undrar jag nu vad nio timmars sömn har för effekt på mig och min tillvaro. Spännande. Känner mig ändå lite seg nu, men det gör man kanske ändå? Jag har ingen aning. Jag vet vad som händer med mig om jag bara sover en timme och om jag sover åtta timmar, men nio?
Detta är mycket, mycket spännande.
tisdag 27 mars 2007
Postcenter
Skulle iväg med bilen till lackverkstaden och blev på vägen uppringd av företaget(Paul) som sade att jag var tvungen att vända bilen och köra till Postcenter(?) och möta upp en budkille där.
Budkillen hade tydligen en skåpbil full med kataloger från företaget och jag skulle fixa med leveranspapper etc på detta Postcenter. I och med att jag är känd för att vara en glad, medgörlig tjej som aldrig ifrågasätter eller tjafsar emot vände jag bilen och satte kurs mot Åmålsgatan(visste inte ens att den gatan fanns).
När jag kom fram stod det utanför Postcenter en styck förvirrad, turkisk budkille och pratade med en styck posttant. Jag klev med bestämda steg emellan och frågade om det handlade om Servicetrycks kataloger. Båda tystnade och tittade på mig som om jag var riktigt dum i huvudet. Började till och med för en sekund ifrågasätta detta faktum själv.
Killen ryckte på axlarna och började fäkta sydländskt med armarna samtidigt som han förklarade att han inte hade en jävla aning om vad han hade på flaket i skåpbilen. Posttanten granskade mig noggrant från topp till tå, beslutade sig tydligen för att tycka om mig lite, vände på klacken och gick in genom postdörren för att sekunden senare komma ut med papper.
Jodå, det var katalogerna från Servicetryck.
Jag frågade om jag skulle skriva på något papper innan jag stack igen. Då förklarade posttanten att det behövdes inte, allt fanns redan i min dator(??).
Sedan frågade hon hur många blåa plastlådor jag uppskattade att jag skulle behöva. Blåa plastlådor? Jag behövde inga blåa plastlådor. Hade kärringen rökt på? Det hade hon kanske, det förtäljer inte historien, hon informerade mig i alla fall om det underbara faktum att katalogerna skulle packas om. Av hennes blick att döma var det min uppgift att utföra och jag gjorde nog bäst i att inte ifrågasätta detta. Jag hade ingen aning om hur många kataloger det var, men vi snackade ett skåpbilsflak fullt. Fan, fan, fan. Helvete, helvete, helvete.
Jag tittade på den turkiske budkillen som än en gång ryckte på axlarna och började fäkta med sina armar och förklarade att han har aldrig gjort detta innan så han hade ingen aning om vad som hände. Postkärringen frågade mig igen hur många blåa plastlådor jag behövde och jag förklarade att jag inte hade en susning om hur många kataloger det var, hur stora de blåa plastlådorna hon tjatade om var och än mindre hur många jag behövde. Budkillen lyckades få ur sin ordet "måååånga". Tanten granskade honom kristiskt, vände på klacken och gick in för att hämta måååånga blåa plastlådor.
Sedan stod den turkiske budkillen och jag tillsammans och packade om kataloger i sisådär tjugo minuter. Under tystnad. Avslappnat. Jävligt avslappnat.
Budkillen hade tydligen en skåpbil full med kataloger från företaget och jag skulle fixa med leveranspapper etc på detta Postcenter. I och med att jag är känd för att vara en glad, medgörlig tjej som aldrig ifrågasätter eller tjafsar emot vände jag bilen och satte kurs mot Åmålsgatan(visste inte ens att den gatan fanns).
När jag kom fram stod det utanför Postcenter en styck förvirrad, turkisk budkille och pratade med en styck posttant. Jag klev med bestämda steg emellan och frågade om det handlade om Servicetrycks kataloger. Båda tystnade och tittade på mig som om jag var riktigt dum i huvudet. Började till och med för en sekund ifrågasätta detta faktum själv.
Killen ryckte på axlarna och började fäkta sydländskt med armarna samtidigt som han förklarade att han inte hade en jävla aning om vad han hade på flaket i skåpbilen. Posttanten granskade mig noggrant från topp till tå, beslutade sig tydligen för att tycka om mig lite, vände på klacken och gick in genom postdörren för att sekunden senare komma ut med papper.
Jodå, det var katalogerna från Servicetryck.
Jag frågade om jag skulle skriva på något papper innan jag stack igen. Då förklarade posttanten att det behövdes inte, allt fanns redan i min dator(??).
Sedan frågade hon hur många blåa plastlådor jag uppskattade att jag skulle behöva. Blåa plastlådor? Jag behövde inga blåa plastlådor. Hade kärringen rökt på? Det hade hon kanske, det förtäljer inte historien, hon informerade mig i alla fall om det underbara faktum att katalogerna skulle packas om. Av hennes blick att döma var det min uppgift att utföra och jag gjorde nog bäst i att inte ifrågasätta detta. Jag hade ingen aning om hur många kataloger det var, men vi snackade ett skåpbilsflak fullt. Fan, fan, fan. Helvete, helvete, helvete.
Jag tittade på den turkiske budkillen som än en gång ryckte på axlarna och började fäkta med sina armar och förklarade att han har aldrig gjort detta innan så han hade ingen aning om vad som hände. Postkärringen frågade mig igen hur många blåa plastlådor jag behövde och jag förklarade att jag inte hade en susning om hur många kataloger det var, hur stora de blåa plastlådorna hon tjatade om var och än mindre hur många jag behövde. Budkillen lyckades få ur sin ordet "måååånga". Tanten granskade honom kristiskt, vände på klacken och gick in för att hämta måååånga blåa plastlådor.
Sedan stod den turkiske budkillen och jag tillsammans och packade om kataloger i sisådär tjugo minuter. Under tystnad. Avslappnat. Jävligt avslappnat.
Geni
Kom på att jag ska fan styra upp en brakfest bara i syfte att ta roliga(pinsamma) bilder på folk och lägga ut här på bloggen. Gästerna ska naturligtvis vara lyckligt ovetande om avsikten med min fest.
Kan bli hur kul som helst på måndagmorgon efter festen när de går in och tittar på bloggen. Hahaha.
Lysande. I love myself.
Kan bli hur kul som helst på måndagmorgon efter festen när de går in och tittar på bloggen. Hahaha.
Lysande. I love myself.
I can get satisfaction
Idag skiner solen, himlen är blå och fåglarna kvittrar. Härligt.
Botoxen har kickat in med sin fulla effekt nu och och min panna är numera helt slät och veck-fri. Underbart.
Sitter på kontoret med en kopp nybryggt kaffe, lyssnar på mysig lounge jazz och myser. Känner mig nöjd.
Är ovanligt pigg och alert idag, men det lär väl gå över om ett par timmar. Alltså måste jag passa på att jobba och vara effektiv nu.
Catch you later.
Botoxen har kickat in med sin fulla effekt nu och och min panna är numera helt slät och veck-fri. Underbart.
Sitter på kontoret med en kopp nybryggt kaffe, lyssnar på mysig lounge jazz och myser. Känner mig nöjd.
Är ovanligt pigg och alert idag, men det lär väl gå över om ett par timmar. Alltså måste jag passa på att jobba och vara effektiv nu.
Catch you later.
måndag 26 mars 2007
Loves me, loves me not..
Har suttit i telefon större delen av eftermiddagen/kvällen och pratat i telefon med diverse vänner om relationer. Eller rättare sagt - problem i relationer. Som så många gånger tidigare har jag fått min egen teori bekräftad.
Min uppfattning och erfarenhet är att i en relation, hur ny eller gammal den än må vara, är det är alltid någon som älskar mer och vill mer än den andre.
Med detta menar jag att den ena kanske vill ha bekräftat att det finns en gemensam framtid, känner sig osäker i relationen, är lite mer svartsjuk och vill ha mer uppmärksamhet.
Den andre i sin tur undrar varför man inte bara kan slappna av och ta dagen som den kommer, känner sig ganska säker i relationen(men kanske osäker på sina känslor för den andre) och tycker att det är lite drygt med en massa tugg om framtida, gemensamma planer.
Jag har haft killar som varit upp över öronen förälskade i mig och de har på alla möjliga sätt deklarerat sin kärlek och längtan till mig. Själv har jag inte inte alls varit i närheten av att känna så.
De har skickat blommor, bjudit mig på middagar, skrivit dikter och till och med tagit ut mig på turer med häst och vagn, men likförbannat har jag inte tyckt om dem mer för det.
Givetvis har jag uppskattat detta och fått en nyvunnen respekt för en människa som anstränger sig så mycket för mig, jag är definitivt inte känslokall, men jag har inte blivit kär i någon tack vare detta. Min uppfattning är att kemin har helt enkelt inte varit där.
Sedan har jag själv varit den som vänder mig ut och in för att få en killes kärlek.
Passat upp, varit till lags, köpt spontana presenter, skrattat åt hans dåliga skämt, betett mig som att jag älskar fotboll, fejkat orgasmer och sedan berömt honom för hur bra han är i sängen, planerat mysiga middagar med tända ljus, inte burit trosor, gullat med hans familj(trots att de varit hur dryga som helst) och gjort allt för att han ska inse hur perfekt och underbar jag är.
Planen har ju alltid varit att han efter mina ansträngningar ska falla som en fura för mig. Men icke. Mina ansträngningar har faktiskt inte spelat någon större roll i det långa loppet.
Min utopi är att träffa en man där både han och jag vill lika mycket, känner lika mycket, skrattar tillsammans, har en kemi som gör att vi bara vill röra vid varandra hela tiden. Att hitta mannen som frågar om hur min min dag har varit, håller om mig på natten, vill ligga nära i soffan och titta på film, kliar mig på ryggen, är manlig och som kanske till och med överraskar mig på ett eller annat sätt.
Men som sagt, detta är en utopi.
Det kanske är jag som kräver för mycket och inte nöjer mig med det jag har haft? Kanske har jag läst för många kärleksromaner i tonåren?
Men det finns kanske också en liten, liten chans att det existerar på riktigt. Om så är fallet hoppas jag innerligt, innerligt att jag får förmånen att uppleva det.
Min uppfattning och erfarenhet är att i en relation, hur ny eller gammal den än må vara, är det är alltid någon som älskar mer och vill mer än den andre.
Med detta menar jag att den ena kanske vill ha bekräftat att det finns en gemensam framtid, känner sig osäker i relationen, är lite mer svartsjuk och vill ha mer uppmärksamhet.
Den andre i sin tur undrar varför man inte bara kan slappna av och ta dagen som den kommer, känner sig ganska säker i relationen(men kanske osäker på sina känslor för den andre) och tycker att det är lite drygt med en massa tugg om framtida, gemensamma planer.
Jag har haft killar som varit upp över öronen förälskade i mig och de har på alla möjliga sätt deklarerat sin kärlek och längtan till mig. Själv har jag inte inte alls varit i närheten av att känna så.
De har skickat blommor, bjudit mig på middagar, skrivit dikter och till och med tagit ut mig på turer med häst och vagn, men likförbannat har jag inte tyckt om dem mer för det.
Givetvis har jag uppskattat detta och fått en nyvunnen respekt för en människa som anstränger sig så mycket för mig, jag är definitivt inte känslokall, men jag har inte blivit kär i någon tack vare detta. Min uppfattning är att kemin har helt enkelt inte varit där.
Sedan har jag själv varit den som vänder mig ut och in för att få en killes kärlek.
Passat upp, varit till lags, köpt spontana presenter, skrattat åt hans dåliga skämt, betett mig som att jag älskar fotboll, fejkat orgasmer och sedan berömt honom för hur bra han är i sängen, planerat mysiga middagar med tända ljus, inte burit trosor, gullat med hans familj(trots att de varit hur dryga som helst) och gjort allt för att han ska inse hur perfekt och underbar jag är.
Planen har ju alltid varit att han efter mina ansträngningar ska falla som en fura för mig. Men icke. Mina ansträngningar har faktiskt inte spelat någon större roll i det långa loppet.
Min utopi är att träffa en man där både han och jag vill lika mycket, känner lika mycket, skrattar tillsammans, har en kemi som gör att vi bara vill röra vid varandra hela tiden. Att hitta mannen som frågar om hur min min dag har varit, håller om mig på natten, vill ligga nära i soffan och titta på film, kliar mig på ryggen, är manlig och som kanske till och med överraskar mig på ett eller annat sätt.
Men som sagt, detta är en utopi.
Det kanske är jag som kräver för mycket och inte nöjer mig med det jag har haft? Kanske har jag läst för många kärleksromaner i tonåren?
Men det finns kanske också en liten, liten chans att det existerar på riktigt. Om så är fallet hoppas jag innerligt, innerligt att jag får förmånen att uppleva det.
Trötter
Måndag. Igen. Ett jävla sätt att spendera en sjundedel av sitt liv på.
I helgen har jag haft fullt upp, bland annat med att vara barnvakt. Detta var kul, förutom att gå upp svintidigt igår morse.
Var på Ikea när de öppnade en söndag och det är inte ofta det händer. Förhoppningsvis är det långt till nästa gång. Klockan när framställd och jag inbillar mig att jag känner av detta kraftigt just nu. Klockan är kvart i åtta på morgonen och det känns som om det är mitt i natten.
Är så in i helvetes trött och vill sova, sova, sova. Nu måste jag jobba. Härligt.
I helgen har jag haft fullt upp, bland annat med att vara barnvakt. Detta var kul, förutom att gå upp svintidigt igår morse.
Var på Ikea när de öppnade en söndag och det är inte ofta det händer. Förhoppningsvis är det långt till nästa gång. Klockan när framställd och jag inbillar mig att jag känner av detta kraftigt just nu. Klockan är kvart i åtta på morgonen och det känns som om det är mitt i natten.
Är så in i helvetes trött och vill sova, sova, sova. Nu måste jag jobba. Härligt.
lördag 24 mars 2007
Spännande fredag
Jaha, då var fredagen officiellt över.
Har hittills ältat goda vänners kärleksproblem, ätit fläskfilé, pommes och bearniassås, druckit gin och tonic, druckit vitt vin, kollat vidriga scener ur "Saw 3", konstaterat att jag andas tungt och konstigt, försökt att hålla igen på andningen, fått hicka, kollat reprisen av "Parlamentet" på tv4, blivit av med hickan och nu ska jag lyssna på min nya självhypnos-cd som ska göra att jag går ner i vikt.
Det var min fredag.
Har hittills ältat goda vänners kärleksproblem, ätit fläskfilé, pommes och bearniassås, druckit gin och tonic, druckit vitt vin, kollat vidriga scener ur "Saw 3", konstaterat att jag andas tungt och konstigt, försökt att hålla igen på andningen, fått hicka, kollat reprisen av "Parlamentet" på tv4, blivit av med hickan och nu ska jag lyssna på min nya självhypnos-cd som ska göra att jag går ner i vikt.
Det var min fredag.
fredag 23 mars 2007
Puzzel
Ett styck pussel äro nu i min ägo. Det är på 3000 bitar. Undrar om det är mycket, lagom eller lite?
Motivet var jättefint. Kan ta en bild när det är färdiglagt.
Om sisådär fyra-fem år.
Motivet var jättefint. Kan ta en bild när det är färdiglagt.
Om sisådär fyra-fem år.
Kom inte hit mer
Hade en pojkvän på 90-talet som ofta, lite för ofta, spelade Tom Pettys "Don´t come around here no more" för mig.
Igår började jag undra om det var ett budskap från honom till mig. Som jag inte snappade upp. Förrän igår, ca tio år senare. Snabbtänkt tjej.
Igår började jag undra om det var ett budskap från honom till mig. Som jag inte snappade upp. Förrän igår, ca tio år senare. Snabbtänkt tjej.
torsdag 22 mars 2007
Goda grannar?
Jag trodde länge att jag kunde sjunga. Att jag helt enkelt hade en fantastisk sångröst som bara väntade på att bli upptäckt. Sjöng ofta och högt i min ensamhet.
Vid ett tillfälle för flera år sedan kom Lisa Nilsson ut med en singel, "Himlen runt hörnet", och jag inhandlade denna.
Bodde vid denna tidpunkt i en enrumslägenhet och min vän Peter bodde i trappuppgången bredvid. Resultatet av detta var att vi brukade hedra varandra med spontana besök i tid och otid.
En kväll när Peter var på väg hem tänkte han sticka in om mig och säga hej. Han gick in genom porten till huset och skulle precis ringa på min ytterdörr när han hörde något han inte kunde placera. Han stod kvar utanför dörren och insåg ganska snabbt, till sin stora fasa, att det var Ellen som gick loss fullständigt till Lisa Nilssons nya låt.
Det var tydligen så pinsamt dåligt att han stod kvar, fullständigt paralyserad och mållös av skräck, utanför min dörr och visste inte vad fan han skulle ta sig till. Han skämdes kraftigt på min bekostnad, ångrade att han överhuvudtaget fattade beslutet att hälsa på mig, och ville bara gå ut genom porten och gå hem.
Men han grupperade om, ringde på dörren som jag i min tur öppnade, rosig om kinderna, nysjungen och glad.
Och möjligen lite andfådd av min kraftfulla aria några sekunder tidigare. Peter frågade hur det stod till och jag svarade glatt att allt var bra och att han var välkommen in. Jag hade ju ingen aning om att han stått utanför och lyssnat på mitt sjungande i flera minuter.
Minns än idag att han var ovanligt spak och undvek att titta mig rakt i ögonen.
Hela besöket kändes konstigt och till slut lade han korten på bordet och berättade med låg, kontrollerad och plågad röst att han hört mig sjunga. Hans råd till mig var att borde nog ta det lugnt då fastigheten hade tunna dörrar och att risken var överhängande att även övriga grannar skulle kunna reagera negativt på min sång.
Negativt? Inte en chans.
Jag skrattade överlägset, som de stora sångstjärnorna hade gjort, skakade på huvudet och tänkte att den svenska avundsjukan verkligen har en tendens "to work in mysterious ways".
Fortsättning följer.
Vid ett tillfälle för flera år sedan kom Lisa Nilsson ut med en singel, "Himlen runt hörnet", och jag inhandlade denna.
Bodde vid denna tidpunkt i en enrumslägenhet och min vän Peter bodde i trappuppgången bredvid. Resultatet av detta var att vi brukade hedra varandra med spontana besök i tid och otid.
En kväll när Peter var på väg hem tänkte han sticka in om mig och säga hej. Han gick in genom porten till huset och skulle precis ringa på min ytterdörr när han hörde något han inte kunde placera. Han stod kvar utanför dörren och insåg ganska snabbt, till sin stora fasa, att det var Ellen som gick loss fullständigt till Lisa Nilssons nya låt.
Det var tydligen så pinsamt dåligt att han stod kvar, fullständigt paralyserad och mållös av skräck, utanför min dörr och visste inte vad fan han skulle ta sig till. Han skämdes kraftigt på min bekostnad, ångrade att han överhuvudtaget fattade beslutet att hälsa på mig, och ville bara gå ut genom porten och gå hem.
Men han grupperade om, ringde på dörren som jag i min tur öppnade, rosig om kinderna, nysjungen och glad.
Och möjligen lite andfådd av min kraftfulla aria några sekunder tidigare. Peter frågade hur det stod till och jag svarade glatt att allt var bra och att han var välkommen in. Jag hade ju ingen aning om att han stått utanför och lyssnat på mitt sjungande i flera minuter.
Minns än idag att han var ovanligt spak och undvek att titta mig rakt i ögonen.
Hela besöket kändes konstigt och till slut lade han korten på bordet och berättade med låg, kontrollerad och plågad röst att han hört mig sjunga. Hans råd till mig var att borde nog ta det lugnt då fastigheten hade tunna dörrar och att risken var överhängande att även övriga grannar skulle kunna reagera negativt på min sång.
Negativt? Inte en chans.
Jag skrattade överlägset, som de stora sångstjärnorna hade gjort, skakade på huvudet och tänkte att den svenska avundsjukan verkligen har en tendens "to work in mysterious ways".
Fortsättning följer.
Förstörd
Lyssnar nu på Tom Pettys "Don´t come around here no more". Det var ett tag sedan. Hade glömt hur in i helvete jävla fantastiskt bra den är.
Jag är helt förstörd. Jesus.
Jag är helt förstörd. Jesus.
Normalt?
Kom just på en sak jag undrar över. Faktum är att jag ser veckodagarna i olika färger. Och frågan som följer är:
Gör alla det?
Såhär är mina veckodagsfärger:
Måndag är svart(no shit)
Tisdag är brun
Onsdag är beige
Torsdag är blå
Fredag är röd
Lördag är gul
Söndag är grå
Ingen jättekul färgskala konstaterar jag nu, men den har alltid varit så. Borde kanske försöka uppdatera den med lite rosa, lila och turkost?
Har för mig att min syster har ett något märkligt sätt att se på månaderna också. Så det kanske är vanligt ändå?
Eller så är det kanske en genetisk störning?
Gör alla det?
Såhär är mina veckodagsfärger:
Måndag är svart(no shit)
Tisdag är brun
Onsdag är beige
Torsdag är blå
Fredag är röd
Lördag är gul
Söndag är grå
Ingen jättekul färgskala konstaterar jag nu, men den har alltid varit så. Borde kanske försöka uppdatera den med lite rosa, lila och turkost?
Har för mig att min syster har ett något märkligt sätt att se på månaderna också. Så det kanske är vanligt ändå?
Eller så är det kanske en genetisk störning?
onsdag 21 mars 2007
Livskvalitet
Nu har jag kommit hem.
Har tänt min aromalampa, det doftar gott i hela lägenheten. Har även tänt en hel drös med levande ljus och hällt upp ett glas med kallt, vitt vin. Miles Davis ljuder ur högtalarna och det är som balsam för min själ.
Klockan 21.00 börjar "Grey´s anatomy" på tv och då kommer jag att sitta i stearinsjusens sken, smutta på mitt vin och njuta av alla intriger.
Life is good.
Har tänt min aromalampa, det doftar gott i hela lägenheten. Har även tänt en hel drös med levande ljus och hällt upp ett glas med kallt, vitt vin. Miles Davis ljuder ur högtalarna och det är som balsam för min själ.
Klockan 21.00 börjar "Grey´s anatomy" på tv och då kommer jag att sitta i stearinsjusens sken, smutta på mitt vin och njuta av alla intriger.
Life is good.
Bono + Ellen = sant
Vill bara berätta att Bono och jag fungerar jättebra sångmässigt.
Framför allt när vi sjunger "With or without you". Min inlevelse kan utan problem likställas med hans. Hans sång kan vara något bättre, han är ju lite mer rutinerad och han har nog sjungit låten fler gånger än jag(detta är dock inte helt säkert).
Men vi funkar. Vi hade säkert fungerat jättebra på andra plan också. Detta borde Bono ju få reda på.
Frågan är bara hur?
Framför allt när vi sjunger "With or without you". Min inlevelse kan utan problem likställas med hans. Hans sång kan vara något bättre, han är ju lite mer rutinerad och han har nog sjungit låten fler gånger än jag(detta är dock inte helt säkert).
Men vi funkar. Vi hade säkert fungerat jättebra på andra plan också. Detta borde Bono ju få reda på.
Frågan är bara hur?
Time for fun
Tror minsann att det är dags för lite Mariah Carey feat. Ellinor Fredholm så här på sega eftermiddagen.
Det är alltid lika kul.
Det är alltid lika kul.
Machoskola
Killars guide till macho
Just som killar började vänja sig vid att kvinnor ville ha mjuka, känslosamma och förstående män fick de veta att kvinnan av idag saknar "riktiga män".
Så här följer en liten guide för dig som glömt vad det innebär att vara man (och en riktigt macho sådan).
Här är några råd till killar som gör att de kommer framstå som oerhört macho enligt komikern Denis Leary:
Att gråta:
Aldrig någonsin över någonting.
Inte familjemedlemmars död, en kula i bröstet eller när du blir lämnad av en kvinna.
Du kan möjligtvis få en liten tår i ena ögat om din favoritspelare i ditt favorithockeylag får för sig att gå över till ett annat lag eller kanske i båda ögonen om du blir sparkad (avsiktligt eller oavsiktligt) på pungen.
Att kyssas:
Se sport
Att kramas:
Se sport
Sport:
Om det finns andra män inom räckhåll iklädda lagtröjor är det fullt acceptabelt att kyssas och kramas. Detta beror antagligen på att alla män är latenta bögar och hellre föredrar sällskap med andra män istället för kvinnor. Men om någon skulle påpeka detta så sparka honom omedelbart på pungen. (Lämpliga fraser kan vara: "Föredra det här" eller "Håll käften bögjävel")
Hälsa:
Uppsök aldrig läkare eller akutmottagning.
Om du får en stroke, fortsätt supa och säg att du föredrar att bara använda ena sida av ansiktet. Om du råkar bli av med ett finger när du använder en vinkelkap, så vadå?! Du har ju nio till.
Om någon försöker köra dig till sjukhuset efter en olycka eller en hjärtattack, sparka honom i pungen. (Lämpliga fraser kan vara: "Kör den här!" eller "Lägg av din jävla mes!")
Diet:
Kött, cigaretter, kött, öl och kaffe.
Om du drabbas av hjärtattack eller blir medvetslös av sprit, se Hälsa.
Slagsmål:
Jämt, utan uppenbar anledning. Slå aldrig kvinnor eller barn. Slå heller aldrig en präst förrän han har tagit av sig kragen (Om det är påven, vänta tills han har tagit av sig sin stora hatt).
Vanliga kristna och de där Hare Krishna-typerna försöker ofta provocera fram dyngspö med sitt "våld löser ingenting"-snack. Sparka dem på pungen bara. (Lämpliga fraser kan vara: "Lös det här!" och "Håll käften prästjävel")
Dryckenskap:
Tappa aldrig balansen, spy inte om det inte är för att få plats med mer sprit och kött. Sluddra inte.
Berätta lumparminnen: "Jag lovar att vi hade över 100 porrfilmer på luckan..." eller "Ser du det här ärret..."
Om du är för full för att träffa pungen är det acceptabelt att sparka någon i solar plexus.
Sex:
Du är antagligen för full eller helt enkelt för dum för att klara av det men låtsas att du får mycket sex. (Lämpliga fraser kan vara: "Du skulle ha sett förra helgen bla bla bla...")
Håll fanan högt och om något inte passar så brukar en rejäl pungspark lösa det mesta.
Just som killar började vänja sig vid att kvinnor ville ha mjuka, känslosamma och förstående män fick de veta att kvinnan av idag saknar "riktiga män".
Så här följer en liten guide för dig som glömt vad det innebär att vara man (och en riktigt macho sådan).
Här är några råd till killar som gör att de kommer framstå som oerhört macho enligt komikern Denis Leary:
Att gråta:
Aldrig någonsin över någonting.
Inte familjemedlemmars död, en kula i bröstet eller när du blir lämnad av en kvinna.
Du kan möjligtvis få en liten tår i ena ögat om din favoritspelare i ditt favorithockeylag får för sig att gå över till ett annat lag eller kanske i båda ögonen om du blir sparkad (avsiktligt eller oavsiktligt) på pungen.
Att kyssas:
Se sport
Att kramas:
Se sport
Sport:
Om det finns andra män inom räckhåll iklädda lagtröjor är det fullt acceptabelt att kyssas och kramas. Detta beror antagligen på att alla män är latenta bögar och hellre föredrar sällskap med andra män istället för kvinnor. Men om någon skulle påpeka detta så sparka honom omedelbart på pungen. (Lämpliga fraser kan vara: "Föredra det här" eller "Håll käften bögjävel")
Hälsa:
Uppsök aldrig läkare eller akutmottagning.
Om du får en stroke, fortsätt supa och säg att du föredrar att bara använda ena sida av ansiktet. Om du råkar bli av med ett finger när du använder en vinkelkap, så vadå?! Du har ju nio till.
Om någon försöker köra dig till sjukhuset efter en olycka eller en hjärtattack, sparka honom i pungen. (Lämpliga fraser kan vara: "Kör den här!" eller "Lägg av din jävla mes!")
Diet:
Kött, cigaretter, kött, öl och kaffe.
Om du drabbas av hjärtattack eller blir medvetslös av sprit, se Hälsa.
Slagsmål:
Jämt, utan uppenbar anledning. Slå aldrig kvinnor eller barn. Slå heller aldrig en präst förrän han har tagit av sig kragen (Om det är påven, vänta tills han har tagit av sig sin stora hatt).
Vanliga kristna och de där Hare Krishna-typerna försöker ofta provocera fram dyngspö med sitt "våld löser ingenting"-snack. Sparka dem på pungen bara. (Lämpliga fraser kan vara: "Lös det här!" och "Håll käften prästjävel")
Dryckenskap:
Tappa aldrig balansen, spy inte om det inte är för att få plats med mer sprit och kött. Sluddra inte.
Berätta lumparminnen: "Jag lovar att vi hade över 100 porrfilmer på luckan..." eller "Ser du det här ärret..."
Om du är för full för att träffa pungen är det acceptabelt att sparka någon i solar plexus.
Sex:
Du är antagligen för full eller helt enkelt för dum för att klara av det men låtsas att du får mycket sex. (Lämpliga fraser kan vara: "Du skulle ha sett förra helgen bla bla bla...")
Håll fanan högt och om något inte passar så brukar en rejäl pungspark lösa det mesta.
tisdag 20 mars 2007
En olycka händer så lätt..
Pratade med min gode vän Peter om masturbation och han var snäll nog att påminna mig om en sak jag var med om när jag var yngre.
En händelse jag lyckats förtränga under alla dessa år.
Jag var arton år gammal och skulle sova hemma hos min dåvarande pojkvän, Julius, och hans föräldrar.
På den tiden hade man ju ett aktivt sexliv och så även denna natt. Vi "gjorde det" alltså. Han kom, inte jag (story of my life). Han somnade, inte jag (story etc etc).
Jag var ju fortfarande upphetsad. Inte bra. Inte bra alls. Låg klarvaken och otillfredsställd i sängen. Detta kunde givetvis inte fortsätta så jag smög in på den lilla gästtoaletten ute i hallen. Väl därinne satte jag mig på toalettlocket för att avsluta det som var påbörjat. Det blev ganska intensivt och jag tog spjärn med benen mot väggen mittemot. När jag var färdig gick jag nöjd och glad och lade mig bredvid min älskade pojkvän och somnade direkt.
Vaknade morgonen efter med ett ryck av att hans ungerska pappa stod och skrek i hallen. Julius rusade upp och frågade vad som stod på. Pappan vrålade på svenska med kraftig ungersk brytning att det var översvämning på gästtoaletten. Toalettstolen var sprucken och det läckte ut kraftigt med vatten. Han undrade vad i helvete Julius och jag "hade gjort" inne på gästtoaletten under natten. Julius blev förnärmad och förklarade med upprörd och hög röst att vi minsann hade sovit hela natten och att han inte förstod hur hans egen far hade mage att antyda något så vedervärdigt.
Själv reste jag mig inte ur sängen, drog istället täcket över huvudet och svor för mig själv att jag aldrig, aldrig skulle sätta upp benen mot en vägg i liknande, framtida situationer. Läxan var lärd.
Jag hade aldrig känt mig så jävla dum i hela mitt liv.
Men mycket har ju hänt sedan dess.
En händelse jag lyckats förtränga under alla dessa år.
Jag var arton år gammal och skulle sova hemma hos min dåvarande pojkvän, Julius, och hans föräldrar.
På den tiden hade man ju ett aktivt sexliv och så även denna natt. Vi "gjorde det" alltså. Han kom, inte jag (story of my life). Han somnade, inte jag (story etc etc).
Jag var ju fortfarande upphetsad. Inte bra. Inte bra alls. Låg klarvaken och otillfredsställd i sängen. Detta kunde givetvis inte fortsätta så jag smög in på den lilla gästtoaletten ute i hallen. Väl därinne satte jag mig på toalettlocket för att avsluta det som var påbörjat. Det blev ganska intensivt och jag tog spjärn med benen mot väggen mittemot. När jag var färdig gick jag nöjd och glad och lade mig bredvid min älskade pojkvän och somnade direkt.
Vaknade morgonen efter med ett ryck av att hans ungerska pappa stod och skrek i hallen. Julius rusade upp och frågade vad som stod på. Pappan vrålade på svenska med kraftig ungersk brytning att det var översvämning på gästtoaletten. Toalettstolen var sprucken och det läckte ut kraftigt med vatten. Han undrade vad i helvete Julius och jag "hade gjort" inne på gästtoaletten under natten. Julius blev förnärmad och förklarade med upprörd och hög röst att vi minsann hade sovit hela natten och att han inte förstod hur hans egen far hade mage att antyda något så vedervärdigt.
Själv reste jag mig inte ur sängen, drog istället täcket över huvudet och svor för mig själv att jag aldrig, aldrig skulle sätta upp benen mot en vägg i liknande, framtida situationer. Läxan var lärd.
Jag hade aldrig känt mig så jävla dum i hela mitt liv.
Men mycket har ju hänt sedan dess.
Ellen skrattar högt
Chris Rock är helt lysande!
Kolla in länkarna nedan.
Married vs single:
http://www.youtube.com/watch?v=WwJ_sCI4fh0&mode=related&search=
Michael Jackson:
http://www.youtube.com/watch?v=Er1Pm37yX08
Kolla in länkarna nedan.
Married vs single:
http://www.youtube.com/watch?v=WwJ_sCI4fh0&mode=related&search=
Michael Jackson:
http://www.youtube.com/watch?v=Er1Pm37yX08
Nunquam lamiae morde me dice*
Igår kom jag hem sent. Var ute på äventyr.
Först skulle Jennifer, Paul och jag hämta min bil som Håkan hade lagat.
Bilen och Håkan befann sig på kistlagret. Håkan är vampyr och tjänar sitt levebröd genom att sälja kistor till andra vampyrer. Därför har han ett kistlager.
Skämt åsido, men kul och spännande hade det varit att vara kompis med en vampyr. Kanske lite skrämmande och obehagligt också. Så kanske Håkan hade gjort alla i umgänget till vampyrer och vi blivit hade blivit ett sådant gäng som i "The Lost boys"(om någon nu kommer ihåg den filmen) där alla är helt svartklädda, bleka, konstiga och farliga, men ändå tuffa och häftiga.
Nu kom jag lite in på ett sidospår här, det var inte min avsikt.
I alla fall, kistlager kanske låter bisarrt, men det är helt logiskt då Håkan arbetar för Limhamns begravningsbyrå. Bilen stod utanför lagret, inte inne bland kistorna. Och kistorna är givetvis tomma.
Väl där hittade jag en kippa(japp, judisk huvudbonad) och en hög hatt som jag tvingade Håkan att ta på sig. Han ville inte alls men insåg snart att det var lika bra att göra det annars skulle jag inte sluta tjata.
Sedan körde Jennifer och jag till Statoil och bytte lampor, pumpade däck och fixade lite annat på bilen.
När detta var gjort skulle vi ner till kistlagret igen för att hämta Håkan och köra honom hem. Helt plötsligt såg vi ett kraftigt sken nere på Ribersborgsstranden. Nyfikenheten tog kraftigt överhanden och vi beslutade snabbt att Håkan var sekundär prioritet från och med då och därmed fick vänta.
Det var full rulle på stranden med en inspelning av en dansk/svensk film. Skenet vi sett var gigantiska strålkastare. Det verkade vara en katastrofscen av något slag då det var ambulanser, brandbilar och polisbilar på plats. Till min stora förtjusning stod det en polishelikopter en bit bort. Jättespännande. Fram med kameran och fotografera.
Efter detta avbrott hämtade vi en något butter Håkan som tyckte det var skitmesigt att fotografera en polishelikopter och riktigt jävla supermesigt att dessutom lägga in bilderna på bloggen. När han klätt samtliga känslor i ord åkte vi och handlade på Malmborgs. Sedan var det hem och bums i säng som gällde för min del.
*Nunquam lamiae morde me dice: Never say "bite me" to a vampire
Först skulle Jennifer, Paul och jag hämta min bil som Håkan hade lagat.
Bilen och Håkan befann sig på kistlagret. Håkan är vampyr och tjänar sitt levebröd genom att sälja kistor till andra vampyrer. Därför har han ett kistlager.
Skämt åsido, men kul och spännande hade det varit att vara kompis med en vampyr. Kanske lite skrämmande och obehagligt också. Så kanske Håkan hade gjort alla i umgänget till vampyrer och vi blivit hade blivit ett sådant gäng som i "The Lost boys"(om någon nu kommer ihåg den filmen) där alla är helt svartklädda, bleka, konstiga och farliga, men ändå tuffa och häftiga.
Nu kom jag lite in på ett sidospår här, det var inte min avsikt.
I alla fall, kistlager kanske låter bisarrt, men det är helt logiskt då Håkan arbetar för Limhamns begravningsbyrå. Bilen stod utanför lagret, inte inne bland kistorna. Och kistorna är givetvis tomma.
Väl där hittade jag en kippa(japp, judisk huvudbonad) och en hög hatt som jag tvingade Håkan att ta på sig. Han ville inte alls men insåg snart att det var lika bra att göra det annars skulle jag inte sluta tjata.
Sedan körde Jennifer och jag till Statoil och bytte lampor, pumpade däck och fixade lite annat på bilen.
När detta var gjort skulle vi ner till kistlagret igen för att hämta Håkan och köra honom hem. Helt plötsligt såg vi ett kraftigt sken nere på Ribersborgsstranden. Nyfikenheten tog kraftigt överhanden och vi beslutade snabbt att Håkan var sekundär prioritet från och med då och därmed fick vänta.
Det var full rulle på stranden med en inspelning av en dansk/svensk film. Skenet vi sett var gigantiska strålkastare. Det verkade vara en katastrofscen av något slag då det var ambulanser, brandbilar och polisbilar på plats. Till min stora förtjusning stod det en polishelikopter en bit bort. Jättespännande. Fram med kameran och fotografera.
Efter detta avbrott hämtade vi en något butter Håkan som tyckte det var skitmesigt att fotografera en polishelikopter och riktigt jävla supermesigt att dessutom lägga in bilderna på bloggen. När han klätt samtliga känslor i ord åkte vi och handlade på Malmborgs. Sedan var det hem och bums i säng som gällde för min del.
*Nunquam lamiae morde me dice: Never say "bite me" to a vampire
måndag 19 mars 2007
Bakfyllans vuxenmatematik
Underhållande läsning av Fredrik Virtanen om bakfylla efter trettio:
http://blogg.aftonbladet.se/2/perma/324497
http://blogg.aftonbladet.se/2/perma/324497
Måndag igen
Hurra, äntligen måndag. Äntligen, äntligen, äntligen!
Eller inte.
Om en stund kommer det någon kund som det ska kallpratas med. Fan. Jag vill helst inte ha med folk att göra just nu. Vill vaggas in i denna måndag i lugn och ro.
Det känns som att det är många fler måndagar än fredagar och lördagar. Det är nästan alltid måndag. Och sällan lördag. När det väl är lördag måste man passa på att ha kul för rätt vad det är dyker det upp en måndag. Igen.
Resonemanget ovan kan ha varit en starkt bidragande orsak till att lördagen blev sen eller söndagen tidig, beroende på hur man ser det.
Kvällen började med en god oxfilé och ett glas gott vin och slutade med drinkar och vilda tävlingar i musik från åttiotalet. Otroligt kul. Enda nackdelen med sådana tävlingar är att de kan hålla på hur länge som helst. Och det gjorde denna.
Kontentan av detta var att igår var jag inte människa. Idag är det bättre. Lite i alla fall. Har dock fortfarande lite problem med att se. Måste kisa när jag tittar för att mina ögon känns ömma. Skulle vilja ta ut dem och skölja dem i kallt vatten. Fryser lite också. Underbart.
Funderar på att börja lägga pussel.
Var köper man pussel?
Detta måste jag kolla upp genast.
Eller inte.
Om en stund kommer det någon kund som det ska kallpratas med. Fan. Jag vill helst inte ha med folk att göra just nu. Vill vaggas in i denna måndag i lugn och ro.
Det känns som att det är många fler måndagar än fredagar och lördagar. Det är nästan alltid måndag. Och sällan lördag. När det väl är lördag måste man passa på att ha kul för rätt vad det är dyker det upp en måndag. Igen.
Resonemanget ovan kan ha varit en starkt bidragande orsak till att lördagen blev sen eller söndagen tidig, beroende på hur man ser det.
Kvällen började med en god oxfilé och ett glas gott vin och slutade med drinkar och vilda tävlingar i musik från åttiotalet. Otroligt kul. Enda nackdelen med sådana tävlingar är att de kan hålla på hur länge som helst. Och det gjorde denna.
Kontentan av detta var att igår var jag inte människa. Idag är det bättre. Lite i alla fall. Har dock fortfarande lite problem med att se. Måste kisa när jag tittar för att mina ögon känns ömma. Skulle vilja ta ut dem och skölja dem i kallt vatten. Fryser lite också. Underbart.
Funderar på att börja lägga pussel.
Var köper man pussel?
Detta måste jag kolla upp genast.
lördag 17 mars 2007
Bikt
Jag har en sak att erkänna. Har gått och burit denna mörka hemlighet ett tag nu.
Min syster och jag ska se George Michael.
Igen.
För fjärde gången. Och då snackar vi inte fjärde gången sedan Wham år 1983. Utan sedan i oktober. 2006. Japp.
På gränsen till pinsamt. Eller långt förbi.
Jaha, då var det sagt.
Puh.
Min syster och jag ska se George Michael.
Igen.
För fjärde gången. Och då snackar vi inte fjärde gången sedan Wham år 1983. Utan sedan i oktober. 2006. Japp.
På gränsen till pinsamt. Eller långt förbi.
Jaha, då var det sagt.
Puh.
Vackert
Woman in chains
Det är lördag idag och jag befinner mig på jobbet. På jobbet! Helvete.
Fattar inte ens hur det hände. Ena sekunden låg jag i min säng och tackade vänligt men bestämt nej till att jobba, och i nästa är jag här.
Jag fattar ingenting.
Som vanligt blev jag akut trött så fort jag kom innanför dörrarna här. Jag är ju inte gjord för att jobba ens på vardagarna, ännu mindre på helgerna.
Vill hem till min sköna säng igen. Känner mig nästan lite gråtfärdig.
Nu måste jag ut och trycka ficklampor. Snyft och snörvel.
Fattar inte ens hur det hände. Ena sekunden låg jag i min säng och tackade vänligt men bestämt nej till att jobba, och i nästa är jag här.
Jag fattar ingenting.
Som vanligt blev jag akut trött så fort jag kom innanför dörrarna här. Jag är ju inte gjord för att jobba ens på vardagarna, ännu mindre på helgerna.
Vill hem till min sköna säng igen. Känner mig nästan lite gråtfärdig.
Nu måste jag ut och trycka ficklampor. Snyft och snörvel.
fredag 16 mars 2007
Endorfin
Sitter just nu på kontoret och spelar "Radio City Love Songs 2" på högsta volym och sjunger allt vad jag kan.
Har fantastiskt roligt!
Har fantastiskt roligt!
Min Jennifer
Jag har världens bästa syster!
Tänk att jag av alla människor på hela jorden fick det. Är så otroligt glad och tacksam över detta. Tack, tack, tack, vem man nu ska tacka.
Alla borde ha en Jennifer, då hade världen varit en mycket bätte plats.
Hon är snäll, rolig, glad, smart, omtänksam, gullig, duktig och allt annat en syster ska vara. Och en bästa vän.
Jag älskar henne över allt annat.
Tack för att du finns, Jennifer.
Tänk att jag av alla människor på hela jorden fick det. Är så otroligt glad och tacksam över detta. Tack, tack, tack, vem man nu ska tacka.
Alla borde ha en Jennifer, då hade världen varit en mycket bätte plats.
Hon är snäll, rolig, glad, smart, omtänksam, gullig, duktig och allt annat en syster ska vara. Och en bästa vän.
Jag älskar henne över allt annat.
Tack för att du finns, Jennifer.
I´ve got mail 5
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/16/07 12:25 em
Jag har svårt att se någon skillnad mellan bilderna under "Ellen-Babs" och "What an excellent day for an exorcism"...
Faller ljuset annorlunda, månne?
/Peter
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/16/07 12:25 em
Jag har svårt att se någon skillnad mellan bilderna under "Ellen-Babs" och "What an excellent day for an exorcism"...
Faller ljuset annorlunda, månne?
/Peter
"What an excellent day for an exorcism"
Okej, för cirka två minuter sedan kom Anette, ekonomiansvarig på företaget, in och frågade om jag ville ha något från Burger King. Hon tog upp beställningar då det var flera i personalen som var sugna på Burger. Jag sade vänligt men bestämt nej(?!?!).
Vad fan är det som händer? Något fasansfullt har intagit min kropp. Jag behöver nog en exorcist.
Eller?
Bild tagen av mig själv på kontoret strax efter att Anette varit där, cirka kl 11.15.
Vad fan är det som händer? Något fasansfullt har intagit min kropp. Jag behöver nog en exorcist.
Eller?
Bild tagen av mig själv på kontoret strax efter att Anette varit där, cirka kl 11.15.
Ellen-Babs
Vilken underbar morgon!
Sitter och lyssnar på Glenn Miller och är på ett strålande humör. Sinnnesstämning à la Lill-Babs på droger. Jag har bestämt mig för att jobba hårt idag och verkligen anstränga mig.
I eftermiddag kommer företagets massör hit och jag ska få massage. Det kanske blir en riktig bra dag, detta? Förutsättningarna är goda.
Notera den trevliga detaljen med påsen från Hemköp bakom mig. Man är ju ett geni när det gäller fotografering.
Sitter och lyssnar på Glenn Miller och är på ett strålande humör. Sinnnesstämning à la Lill-Babs på droger. Jag har bestämt mig för att jobba hårt idag och verkligen anstränga mig.
I eftermiddag kommer företagets massör hit och jag ska få massage. Det kanske blir en riktig bra dag, detta? Förutsättningarna är goda.
Notera den trevliga detaljen med påsen från Hemköp bakom mig. Man är ju ett geni när det gäller fotografering.
torsdag 15 mars 2007
Miracles do happen
Det jag nu kommer att förtälja nu är sanningen, inget annat än sanningen, so help me god.
Jag befann mig trehundra meter från Burger King, alias Pärleporten.
Höll Visa-kortet och Burger Kings rabattkort krampaktigt i handen. Var hungrig som ett helt U-land. Stannade trots detta upp och hade en överläggning med mig själv och denna slutade med att... jag valde att gå hem istället!!!
Helt jävla fantastiskt. Snacka om karaktär och självdisciplin!
Jag befinner mig nu i någonting som skulle kunna beskrivas som chocktillstånd/identitetskris. Frågorna hopar sig.
Vem är jag egentligen? Är jag inte den människan jag trodde? Är jag hälsosam? En renlevnadsmänniska? Borde jag syssla med Yoga? Meditation? Nässköljningar? Är jag vad jag äter? Är jag Anna Skipper?
Hjälp.
Jag befann mig trehundra meter från Burger King, alias Pärleporten.
Höll Visa-kortet och Burger Kings rabattkort krampaktigt i handen. Var hungrig som ett helt U-land. Stannade trots detta upp och hade en överläggning med mig själv och denna slutade med att... jag valde att gå hem istället!!!
Helt jävla fantastiskt. Snacka om karaktär och självdisciplin!
Jag befinner mig nu i någonting som skulle kunna beskrivas som chocktillstånd/identitetskris. Frågorna hopar sig.
Vem är jag egentligen? Är jag inte den människan jag trodde? Är jag hälsosam? En renlevnadsmänniska? Borde jag syssla med Yoga? Meditation? Nässköljningar? Är jag vad jag äter? Är jag Anna Skipper?
Hjälp.
Begär
Trött, varm, irriterad och sugen på något jag inte kan precisera. (Jungfrufödsel* på gång?)
Försöker prova mig fram till vad det är för craving jag har.
Hittills har jag konstaterat att det inte är knäckemackor med ost/marmelad, dammsugare(kakan, inte hushållsredskapet), pepparkakor, mörk choklad, kaffe eller vatten. Lyckades dessutom hälla det mesta av det kalla vattnet ner i urringningen istället för i munnen. Tur det inte var kaffet.
Men vänta lite nu...
Tror jag börjar ana vad det kan vara min kropp så desperat kräver.
Jag tror minsann att jag i slutet av den mörka tunneln, bestående av odefinierbart begär, skönjar ett vackert ljus. En underbar och välbekant bild tornar upp sig. En trygg och trofast punkt i min ständigt föränderliga tillvaro.
Jodå. Nu vet jag.
Det är..
*trumvirvel*
*Jungfrufödsel: Detsamma som partenogenes, det vill säga produktion av avkomma ur obefruktade ägg. En kvinna blir havande och föder ett barn utan någon mans medverkan.
Försöker prova mig fram till vad det är för craving jag har.
Hittills har jag konstaterat att det inte är knäckemackor med ost/marmelad, dammsugare(kakan, inte hushållsredskapet), pepparkakor, mörk choklad, kaffe eller vatten. Lyckades dessutom hälla det mesta av det kalla vattnet ner i urringningen istället för i munnen. Tur det inte var kaffet.
Men vänta lite nu...
Tror jag börjar ana vad det kan vara min kropp så desperat kräver.
Jag tror minsann att jag i slutet av den mörka tunneln, bestående av odefinierbart begär, skönjar ett vackert ljus. En underbar och välbekant bild tornar upp sig. En trygg och trofast punkt i min ständigt föränderliga tillvaro.
Jodå. Nu vet jag.
Det är..
*trumvirvel*
*Jungfrufödsel: Detsamma som partenogenes, det vill säga produktion av avkomma ur obefruktade ägg. En kvinna blir havande och föder ett barn utan någon mans medverkan.
Drömfesten
I natt drömde jag att jag var på fest. Fest är trevligt.
Väggar och tak i festlokalen var klädda träpanel, ganska mörk. Liknade insidan på en gigantisk bastu.
På denna fest befann sig även Maggie och Chase från "Falcon Crest" och Krystle och Blake från "Dynastin". Och jag kom ihåg deras namn när jag såg dem. Det var som fan.
Jag konstaterade för mig själv att om det hade varit på åttiotalet, när de var som störst, hade de nog inte behagat närvara vid denna simpla fest i Sverige.
Själv var jag, kvällen till ära, klädd i en turkos, sidenliknande, fluffig festblåsa(?) och slog undan (!) flera män som ville komma fram och prata med mig.
Efter ett tag började flera av gästerna på festen göra saker med varandra, saker av sexuell karaktär. Detta skedde lite varstans. Dock inte Maggie, Chase, Krystle eller Blake. Tack och lov.
Och själv flanerade jag runt, iförd i min turkosa klänning, med ett glas champagne i handen och iakttog spektaklet.
Väggar och tak i festlokalen var klädda träpanel, ganska mörk. Liknade insidan på en gigantisk bastu.
På denna fest befann sig även Maggie och Chase från "Falcon Crest" och Krystle och Blake från "Dynastin". Och jag kom ihåg deras namn när jag såg dem. Det var som fan.
Jag konstaterade för mig själv att om det hade varit på åttiotalet, när de var som störst, hade de nog inte behagat närvara vid denna simpla fest i Sverige.Själv var jag, kvällen till ära, klädd i en turkos, sidenliknande, fluffig festblåsa(?) och slog undan (!) flera män som ville komma fram och prata med mig.
Efter ett tag började flera av gästerna på festen göra saker med varandra, saker av sexuell karaktär. Detta skedde lite varstans. Dock inte Maggie, Chase, Krystle eller Blake. Tack och lov.
Och själv flanerade jag runt, iförd i min turkosa klänning, med ett glas champagne i handen och iakttog spektaklet.
onsdag 14 mars 2007
Mariah Ellinor
Nu gjorde jag det igen.
Gick loss fullständigt till en gammal Mariah Carey-låt. Denna gången var det "I`ll be there" som skändades.
Lät även denna gång rent för jävligt. Och ändå kan jag inte sluta.
Tycker det är jättekul.
Gick loss fullständigt till en gammal Mariah Carey-låt. Denna gången var det "I`ll be there" som skändades.
Lät även denna gång rent för jävligt. Och ändå kan jag inte sluta.
Tycker det är jättekul.
I´ve got mail 4
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/14/07 03:56 em
#1. Du älskar Treo (förmodligen använder du brusvarianten som stolpiller)!
#2. Anna Skipper är sexig!
#3. Sofia W är störig!
#4. Ellinor är go'!
/P
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/14/07 03:56 em
#1. Du älskar Treo (förmodligen använder du brusvarianten som stolpiller)!
#2. Anna Skipper är sexig!
#3. Sofia W är störig!
#4. Ellinor är go'!
/P
Skippa Skipper
Eftermiddag. Nu blev jag sådär seg igen.
Sitter just nu med en kopp kaffe och ett glas Berocca framför mig. Allt för att vakna till.
Hur är det egentligen med vitaminer i form av brustablett? Jag har hört att de inte gör någon nytta då kroppen gör sig av med det (kissar) innan den hinner ta upp vitaminerna.
I så fall är jag en sucker för placebo-effekten för jag inbillar mig att det är mycket tack vare Berocca jag har en ganska dräglig tillvaro. Och Treo. Jag älskar Treo.
Såg förresten på "Du är vad du äter" i förra veckan när Sofia Wistam-Eriksson-Soff-i-Propp var med.
Hennes Treo-konsumtion påminde starkt om min egen och renlevnads-oraklet Anna Skipper hyttade med sitt knotiga, häx-finger och kallade Sofia för tablettmissbrukare. Kändes sådär just då. Både för Sofia och mig.
Men jag tycker inte om Anna Skipper så jag tog inte till mig hennes dumma information. (Missbrukar-ursäkt..?)
Sitter just nu med en kopp kaffe och ett glas Berocca framför mig. Allt för att vakna till.
Hur är det egentligen med vitaminer i form av brustablett? Jag har hört att de inte gör någon nytta då kroppen gör sig av med det (kissar) innan den hinner ta upp vitaminerna.
I så fall är jag en sucker för placebo-effekten för jag inbillar mig att det är mycket tack vare Berocca jag har en ganska dräglig tillvaro. Och Treo. Jag älskar Treo.
Såg förresten på "Du är vad du äter" i förra veckan när Sofia Wistam-Eriksson-Soff-i-Propp var med.
Hennes Treo-konsumtion påminde starkt om min egen och renlevnads-oraklet Anna Skipper hyttade med sitt knotiga, häx-finger och kallade Sofia för tablettmissbrukare. Kändes sådär just då. Både för Sofia och mig.
Men jag tycker inte om Anna Skipper så jag tog inte till mig hennes dumma information. (Missbrukar-ursäkt..?)
Skojigt
Lisa var ute på båtsemester med sina kompisar och de lade till vid en gästhamn. Eftersom det var Lisas tur att sköta matinköpen gick hon själv till Konsum och handlade, medan de övriga tjejerna ordnade med båten.
I affären plockar hon två liter mjölk, ett tolvpack ägg, tre liter juice, ett salladshuvud, en burk snabbkaffe och ett paket bacon.
När Lisa står i kön till kassan ställer sig en medlem av torgets A-lag bakom henne. När hon så småningom lägger upp varorna på bandet i kassan stirrar mannen på dem. Medan varorna passerar kassörskan säger A-lagaren lugnt:
- Du måste vara singel.
Lisa blir förvånad över hans ord, samtidigt som hon blir nyfiken på hur han kan veta det - hon är mycket riktigt singel.
Hon tittar på sina varor och undrar vad det är som avslöjar hennes civilstånd.
Nyfikenheten tar överhanden och hon säger:
- Du har faktiskt helt rätt. Men hur i all världen kunde du veta det?
A-lagaren svarar:
- Du är skitful.
I affären plockar hon två liter mjölk, ett tolvpack ägg, tre liter juice, ett salladshuvud, en burk snabbkaffe och ett paket bacon.
När Lisa står i kön till kassan ställer sig en medlem av torgets A-lag bakom henne. När hon så småningom lägger upp varorna på bandet i kassan stirrar mannen på dem. Medan varorna passerar kassörskan säger A-lagaren lugnt:
- Du måste vara singel.
Lisa blir förvånad över hans ord, samtidigt som hon blir nyfiken på hur han kan veta det - hon är mycket riktigt singel.
Hon tittar på sina varor och undrar vad det är som avslöjar hennes civilstånd.
Nyfikenheten tar överhanden och hon säger:
- Du har faktiskt helt rätt. Men hur i all världen kunde du veta det?
A-lagaren svarar:
- Du är skitful.
Faran över
God morgon, världen!
Solen skiner, fåglarna kvittrar och allt känns bara så vårigt och mysigt.
Det blir förrestan ingen flytt till kudd-gubbe i Tyskland. Inte än i alla fall.
Min absoluta favoritkudde plockades försiktigt ut ur torktumlaren kl 23 igår.
Den var pånyttfödd, fluffigare och skönare än någonsin.
Oh, happy day!
Solen skiner, fåglarna kvittrar och allt känns bara så vårigt och mysigt.
Det blir förrestan ingen flytt till kudd-gubbe i Tyskland. Inte än i alla fall.
Min absoluta favoritkudde plockades försiktigt ut ur torktumlaren kl 23 igår.
Den var pånyttfödd, fluffigare och skönare än någonsin.
Oh, happy day!
tisdag 13 mars 2007
Älsklingskudden
Hemma. At last.
Nu tvättar jag dunkuddar och duntäcken. Det är inte en helt enkel uppgift när jag bara har ett par timmar på mig att tvätta och torktumla innan strömmen stängs av.
Tog min absoluta favoritkudde (importerad från Tyskland), bar den med vördnad ner i tvättstugan och talade ömt om för den att den skulle bli tvättad och att allt skulle bli bra i slutändan.
Tvättade den och när jag tog ut efter 45 minuter den såg den ut som ett örngott. Panik. Slängde in den i torktumlaren med tre tennisbollar, som det stod på nätet att man skulle göra. Har sprungit ner i tvättstugan och kollat till den flera gånger men den ser fortfarande ut som ett skabbigt örngott.
Min underbara kudde. Den kommer vara jättebesviken på mig om det inte blir bra.
Själv kommer jag, om utgången blir sådan, flytta till kuddlandet Tyskland och gifta mig med en rolig, charmig, snäll, döende, svingammal kuddmagnat som spenderar det mesta av sin tid på resor utanför Tyskland.
Nu tvättar jag dunkuddar och duntäcken. Det är inte en helt enkel uppgift när jag bara har ett par timmar på mig att tvätta och torktumla innan strömmen stängs av.
Tog min absoluta favoritkudde (importerad från Tyskland), bar den med vördnad ner i tvättstugan och talade ömt om för den att den skulle bli tvättad och att allt skulle bli bra i slutändan.
Tvättade den och när jag tog ut efter 45 minuter den såg den ut som ett örngott. Panik. Slängde in den i torktumlaren med tre tennisbollar, som det stod på nätet att man skulle göra. Har sprungit ner i tvättstugan och kollat till den flera gånger men den ser fortfarande ut som ett skabbigt örngott.
Min underbara kudde. Den kommer vara jättebesviken på mig om det inte blir bra.
Själv kommer jag, om utgången blir sådan, flytta till kuddlandet Tyskland och gifta mig med en rolig, charmig, snäll, döende, svingammal kuddmagnat som spenderar det mesta av sin tid på resor utanför Tyskland.
Dagdröm
Är fortfarande kvar på jobbet. Är så trött att ögonen går i kors. Mitt närminne försvann för en halvtimme sedan och det känns lite förbryllande.
Jag tror ärligt talat inte att jag är gjord för att jobba. Hela jobb-grejen funkar inte för mig. På kvällarna känner jag mig stressad och måste komma i säng "i tid" för att jag ska upp och jobba. Det är problem, för på kvällarna är jag aldrig trött. Jag är bara trött när jag jobbar.
Alltså är det inte bra för mig.
Nej, jag tror att jag snart måste träffa en stenrik man.
Om han inte är rolig, charmig och snäll får han gärna vara döende, svingammal eller spendera det mesta av sin tid utomlands.
Eller en kombination av allt kanske?
Och själv kan jag syssla med välgörenhet, plastikoperera mig, kanske ha ett litet galleri (är dock helt ointresserad av konst, men man kan väl lära sig), påta lite i vår parkliknande trädgård (mest för att spana in vår unga, muskulösa och brunbrända trädgårdsmästare) och dricka gin & tonic vid poolen.
Suck...
Jag tror ärligt talat inte att jag är gjord för att jobba. Hela jobb-grejen funkar inte för mig. På kvällarna känner jag mig stressad och måste komma i säng "i tid" för att jag ska upp och jobba. Det är problem, för på kvällarna är jag aldrig trött. Jag är bara trött när jag jobbar.
Alltså är det inte bra för mig.
Nej, jag tror att jag snart måste träffa en stenrik man.
Om han inte är rolig, charmig och snäll får han gärna vara döende, svingammal eller spendera det mesta av sin tid utomlands.
Eller en kombination av allt kanske?
Och själv kan jag syssla med välgörenhet, plastikoperera mig, kanske ha ett litet galleri (är dock helt ointresserad av konst, men man kan väl lära sig), påta lite i vår parkliknande trädgård (mest för att spana in vår unga, muskulösa och brunbrända trädgårdsmästare) och dricka gin & tonic vid poolen.
Suck...
Tuesday afternoon
Nu är jag lite eftermiddags-seg som vanligt.
Var hos gynekologen och det var snabbt överstökat.
Hon undersökte mig, ställde lite frågor om mitt sexliv, jag grät ut i hennes armar och sedan körde jag tillbaka till jobbet.
Var hos gynekologen och det var snabbt överstökat.
Hon undersökte mig, ställde lite frågor om mitt sexliv, jag grät ut i hennes armar och sedan körde jag tillbaka till jobbet.
Alibi sökes
Jag kommer att behöva alibi för tidpunkten då Peter kommer bli torterad och ihjälslagen på ett mycket medeltida sätt. Kan bli torsdagkväll.
Jag vet att det är många som inget hellre vill, så hör av er.
Jag vet att det är många som inget hellre vill, så hör av er.
Mållös
Min vän Håkan kom precis förbi i begravningsbilen för att lämna en papperskasse med latexhandskar (fråga inte).
Jag började prata och Håkan klagade då på att jag inte sagt hej först.
Jag hälsade alltså, enligt Håkan, inte på ett korrekt sätt.
Då vi pratat i telefon fram tills tre sekunder innan han dök upp kändes det för mig som om vi redan hade avverkat hälsningsritualen.
Han kopplade irriterat ihop mitt beteende mot honom med Hollywood-divalater.
På vägen ut fällde han kommentaren:
"Då får du ha det så kul hos gynekologen. Bra att det äntligen är någon som vidrör ditt könsorgan."
Vad fan svarar man på det?
Jag började prata och Håkan klagade då på att jag inte sagt hej först.
Jag hälsade alltså, enligt Håkan, inte på ett korrekt sätt.
Då vi pratat i telefon fram tills tre sekunder innan han dök upp kändes det för mig som om vi redan hade avverkat hälsningsritualen.
Han kopplade irriterat ihop mitt beteende mot honom med Hollywood-divalater.
På vägen ut fällde han kommentaren:
"Då får du ha det så kul hos gynekologen. Bra att det äntligen är någon som vidrör ditt könsorgan."
Vad fan svarar man på det?
I´ve got mail 3
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/13/07 09:58 fm
Ärende:
Rikslarm
Är rikslarm utfärdat nu när trissan ska på rundsmörjning?
Hoppas det är många söta praktikanter (jmf. Gray's A) nu när Fredholm ska, som geniet M. Uggla sjunger, skreva för Kung & Fosterland...
Kan man köpa begagnade gynekologstolar undrar vän av ordning?
/P
P.S. Bilder till bloggen önskas! D.S.
Från:
TAK02029@stud.mah.se
Till:
Hansson, Peter
Datum:
03/13/07 10:03 fm
Ärende:
Försvinn
Du är så jävla sjuk i ditt huvud.
Avlid.
/Ellen
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/13/07 09:58 fm
Ärende:
Rikslarm
Är rikslarm utfärdat nu när trissan ska på rundsmörjning?
Hoppas det är många söta praktikanter (jmf. Gray's A) nu när Fredholm ska, som geniet M. Uggla sjunger, skreva för Kung & Fosterland...
Kan man köpa begagnade gynekologstolar undrar vän av ordning?
/P
P.S. Bilder till bloggen önskas! D.S.
Från:
TAK02029@stud.mah.se
Till:
Hansson, Peter
Datum:
03/13/07 10:03 fm
Ärende:
Försvinn
Du är så jävla sjuk i ditt huvud.
Avlid.
/Ellen
Dilemma
Ska vara hos gynekologen kl 11.25. Är inte alls på humör för det. Om det nu är möjligt att vara det. Har redan flyttat fram det tre gånger de senaste två veckorna så idag får jag ta och masa mig dit.
Nu dyker ett välbekant dilemma upp här i bloggskrivandet. Igen.
Dilemmat kallas "Vart går gränsen?". Jag tänkte nu ivrigt börja skriva om mitt förra gynekologbesök nu, men kan jag göra det?
Jag har vid ett flertal tillfällen hindrat mig själv och tänkt att "detta ska du nog inte berätta för folk, Ellen lilla".
Jag menar inte hemlisar som folk anförtrott mig utan saker jag själv gör. Som till exempal förra veckan när jag var inne på Taboo(erotisk affär i Malmö) tänkte jag skriva lite om det, men kände att här kanske det går en gräns?
Å andra sidan är jag hyfsat säker på att mina föräldrar inte läser bloggen, så egentligen kan ju jag skita i vilket och skriva vad jag vill?
Eller borde jag ha en blogg som heter "Mitt hemliga liv" också kanske?
Nu dyker ett välbekant dilemma upp här i bloggskrivandet. Igen.
Dilemmat kallas "Vart går gränsen?". Jag tänkte nu ivrigt börja skriva om mitt förra gynekologbesök nu, men kan jag göra det?
Jag har vid ett flertal tillfällen hindrat mig själv och tänkt att "detta ska du nog inte berätta för folk, Ellen lilla".
Jag menar inte hemlisar som folk anförtrott mig utan saker jag själv gör. Som till exempal förra veckan när jag var inne på Taboo(erotisk affär i Malmö) tänkte jag skriva lite om det, men kände att här kanske det går en gräns?
Å andra sidan är jag hyfsat säker på att mina föräldrar inte läser bloggen, så egentligen kan ju jag skita i vilket och skriva vad jag vill?
Eller borde jag ha en blogg som heter "Mitt hemliga liv" också kanske?
måndag 12 mars 2007
I´ve got mail 2
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/12/07 12:38 em
Jag vet att det kommer att gå åt ohyggliga mängder, men kan du inte Botoxa hela jävla hu'et?!
(Ta gärna dubbel laddning i käften...)
Snälla snälla!
/Peter
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/12/07 12:38 em
Jag vet att det kommer att gå åt ohyggliga mängder, men kan du inte Botoxa hela jävla hu'et?!
(Ta gärna dubbel laddning i käften...)
Snälla snälla!
/Peter
Back to basics
Nu börjar jag bli trött. Fan.
Att vara käck och glad imorse förbrukade hela dagens energiförråd. Kroppen blev väl chockad av all optimism. Den är borta nu i alla fall (optimismen alltså, inte kroppen).
Håller på att trycka tusen nyckelringar med Statoils logga på.
Underbart. Så jävla underbart.
Att vara käck och glad imorse förbrukade hela dagens energiförråd. Kroppen blev väl chockad av all optimism. Den är borta nu i alla fall (optimismen alltså, inte kroppen).
Håller på att trycka tusen nyckelringar med Statoils logga på.
Underbart. Så jävla underbart.
Underbara måndag!
Nu börjar jag bli människa igen. Äntligen.
Ute skiner solen, det är en underbar dag och jag har precis avnjutit en underbar frukost med frallor, juice, kaffe, skinka, kräftsallad, tomat, gurka, etc etc.
Det borde man göra på alla arbetsplatser varje måndag.
Har även inhandlat fyra stycken biljetter till "The Police" konsert i Globen den 29 augusti. Fick en liten kick av det och nu är jag igång.
Kl 16.30 är det äntligen botox-time och det gör mig också pigg och glad.
Jag är på gränsen till obehagligt glad, rosenkindad och optimistisk just nu.
Loving it.
Ute skiner solen, det är en underbar dag och jag har precis avnjutit en underbar frukost med frallor, juice, kaffe, skinka, kräftsallad, tomat, gurka, etc etc.
Det borde man göra på alla arbetsplatser varje måndag.
Har även inhandlat fyra stycken biljetter till "The Police" konsert i Globen den 29 augusti. Fick en liten kick av det och nu är jag igång.
Kl 16.30 är det äntligen botox-time och det gör mig också pigg och glad.
Jag är på gränsen till obehagligt glad, rosenkindad och optimistisk just nu.
Loving it.
Monday, monday
Har nog sovit konstigt med huvudet i natt för jag kan knappt röra nacken. Lite irriterande. Mina ögon har en märklig röd nyans som jag inte kan minnas att jag haft tidigare och jag har precis gjort ett stort Berocca-intag i min kamp mot måndags-segheten. Än så länge leder måndagen. Som alltid. Men jag har inte gått på kaffet än, så vänta bara.
Igår var jag ute och söndagspromenerade med Paul, Jennifer och Ulf (vuxenpoäng). Vi fikade på Kajutan i Småbåtshamnen också (vuxenpoäng med stjärna i kanten).
Och som vanligt tyckte samtliga i mitt sällskap att jag var dryg och intensiv med mitt fotograferande. (Den sista meningen hade varit riktigt tragisk utan de sista tre orden, dvs
"Och som vanligt tyckte samtliga i mitt sällskap att jag var dryg och intensiv.")
Här är lite bilder från gårdagen:
lördag 10 mars 2007
Håkan och Peter
Sedan promenerade jag hem till Håkan där även Peter befann sig. Jag blev retad och mobbad för min blogg.
Jag intalar mig att de är avundsjuka. Säkert..
Jag intalar mig att de är avundsjuka. Säkert..
Lördagspromenix
Jag gick en promenad ner till Ribban och det var supermysigt. Solen sken, havsluften var frisk och allt var lugnt och skönt.
Balsam för själen.
Balsam för själen.
Soliga lördag
Lördag it is.
Har fortfarande inte riktigt smält Michaels sms från paradiset.
Ska träffa Håkan vid 15.00 för att vi ska bogsera min bil(hatar den satans bilen) till verkstan och sedan borra upp hyllor i Jennifers lägenhet.
Fram tills dess har jag inget planerat. Som jag känner nu har jag två alternativ:
1. Latmask-varianten: Ligga i sängen och läsa, alternativt ta ut täcket i soffan och kolla tv, ta en kopp te och ett par rostade mackor med marmelad(har inget annat hemma, förutom snabbmatsrätter och fetaost), surfa lite på nätet och bara känna lugnet.
2. Hurtbulle-varianten: In i duschen, på med kläderna(den sportigt lediga stilen of course), ta en rask promenad ner till havet, andas in saltvatten-luften, promenera till affären för inhandling av stor frukost(ägg, färskpressad juice, nybakade bullar etc) och sedan rosenkindad och käck gå hem och fixa frukost.
Det sitter en kille och solar på sin balkong i huset mittemot. Det är bra, det är ett säkert vårtecken.
Jag har bestämt mig.
Jag kör hurtbulle-varianten.
Hörs senare!
Har fortfarande inte riktigt smält Michaels sms från paradiset.
Ska träffa Håkan vid 15.00 för att vi ska bogsera min bil(hatar den satans bilen) till verkstan och sedan borra upp hyllor i Jennifers lägenhet.
Fram tills dess har jag inget planerat. Som jag känner nu har jag två alternativ:
1. Latmask-varianten: Ligga i sängen och läsa, alternativt ta ut täcket i soffan och kolla tv, ta en kopp te och ett par rostade mackor med marmelad(har inget annat hemma, förutom snabbmatsrätter och fetaost), surfa lite på nätet och bara känna lugnet.
2. Hurtbulle-varianten: In i duschen, på med kläderna(den sportigt lediga stilen of course), ta en rask promenad ner till havet, andas in saltvatten-luften, promenera till affären för inhandling av stor frukost(ägg, färskpressad juice, nybakade bullar etc) och sedan rosenkindad och käck gå hem och fixa frukost.
Det sitter en kille och solar på sin balkong i huset mittemot. Det är bra, det är ett säkert vårtecken.
Jag har bestämt mig.
Jag kör hurtbulle-varianten.
Hörs senare!
Sms kl: 06.20
Detta kastades i ansiktet på mig när jag vaknade och kollade min mobiltelefon:
"Här är helt sjukt underbart, vit strand, palmer, turkosfärgat vatten, 37 grader i luften, 28 i vattnet, öar, overkligt, mycket skaldjursalternativ att äta, färsk frukt och den godaste mat man kan äta och människorna är helt underbara och snälla, och pratar vi massage så kostar en helkroppsmassage i en hel timme 80kr...
JAG ÄLSKAR DETTA LAND! Just nu är vi på en ö som heter Koh Chang nästan vid Kambodja! Puss"
Tack så jävla mycket, Michael.
"Här är helt sjukt underbart, vit strand, palmer, turkosfärgat vatten, 37 grader i luften, 28 i vattnet, öar, overkligt, mycket skaldjursalternativ att äta, färsk frukt och den godaste mat man kan äta och människorna är helt underbara och snälla, och pratar vi massage så kostar en helkroppsmassage i en hel timme 80kr...
JAG ÄLSKAR DETTA LAND! Just nu är vi på en ö som heter Koh Chang nästan vid Kambodja! Puss"
Tack så jävla mycket, Michael.
Räk-konsekvenser
Jaha, så var denna fredag över.
Kom under kvällen att tänka på en fredag för några år sedan.
Jag hade myskväll och körde en klassiker, räkor och vitt vin. Som min kära mor lärt mig, slängde jag räkskalen i en separat påse.
Då jag var lite berusad och hade en positiv inställning till det mesta sprang jag inte ner på gården direkt och slängde denna påse i soptunnan, utan ställde den i hallen i avsikt att ta den med mig ner nästa morgon då jag ändå skulle till jobbet.
Dagen efter vaknade jag med ett ryck och konstaterade att:
1. Jag hade försovit mig.
2. Jag var bakfull.
3. Jag var rejält bakfull.
Jag hoppade i gårdagens kläder och rusade iväg.
Under dagen styrdes det upp av några vänner att vi på lördagkvällen skulle gå på bio och se filmen "Out of sight" med George Clooney och Jennifer Lopez i huvudrollerna. Jag blev ju glad då jag var väldigt, milt uttryckt, förtjust i mr Clooney.
Sagt och gjort. Hem snabbt efter jobbet, bytte kläder, slet till mig en varm jacka i hallen och stack iväg till biografen.
Konstaterade efter en stund i biografsalongen att det var ganska kallt och lade min jacka över mig, som en värmande filt. Allt blev genast mycket bättre. Njöt i fulla drag av George Clooney och var mycket nöjd och förälskad när jag lämnade bion.
När jag kom hem stank det gamla räkor i hela lägenheten så jag pep snabbt ner på gården och slängde dessa.
Dagen efter ringde Michael, en vän som varit med på bion, och frågade lite allmänt om vad jag hade tyckt om filmen.
Jag berättade om hur nöjd jag var och att George Clooney i mina ögon var en gud. Sedan började jag beklaga mig över räkstanken som infunnit sig i min lägenhet när jag kommit hem efter bion. Till min stora förvåning började Michael skratta.
Det visade sig då, till min stora bestörtning, att killen som suttit till höger om mig på biografen hade ringt Michael tidigare på dagen och efter lite kallprat frågat om Ellen var väldigt glad för George Clooney. Michael svarade ju så klart ja, det var ju ingen hemlighet.
Då säger killen att han märkte detta då det hade osat "sur mutta" (?!) om Ellen från det ögonblick George Clooney hade visat sig på den vita duken.
Michael ringde upp killen i fråga efter han pratat med mig och försökte förklara att jackan Ellen hade med sig på bion hade hängt i hennes hall och att där stått en påse med stinkande räkskal.
Killen trodde honom inte för en sekund.
Än idag har jag svårt för att se denna kille i ögonen när vi träffas.
Ett gott råd från en som vet - släng räkresterna direkt.
Annars kan det bli pinsamt.
Kom under kvällen att tänka på en fredag för några år sedan.
Jag hade myskväll och körde en klassiker, räkor och vitt vin. Som min kära mor lärt mig, slängde jag räkskalen i en separat påse.
Då jag var lite berusad och hade en positiv inställning till det mesta sprang jag inte ner på gården direkt och slängde denna påse i soptunnan, utan ställde den i hallen i avsikt att ta den med mig ner nästa morgon då jag ändå skulle till jobbet.
Dagen efter vaknade jag med ett ryck och konstaterade att:
1. Jag hade försovit mig.
2. Jag var bakfull.
3. Jag var rejält bakfull.
Jag hoppade i gårdagens kläder och rusade iväg.
Under dagen styrdes det upp av några vänner att vi på lördagkvällen skulle gå på bio och se filmen "Out of sight" med George Clooney och Jennifer Lopez i huvudrollerna. Jag blev ju glad då jag var väldigt, milt uttryckt, förtjust i mr Clooney.
Sagt och gjort. Hem snabbt efter jobbet, bytte kläder, slet till mig en varm jacka i hallen och stack iväg till biografen.
Konstaterade efter en stund i biografsalongen att det var ganska kallt och lade min jacka över mig, som en värmande filt. Allt blev genast mycket bättre. Njöt i fulla drag av George Clooney och var mycket nöjd och förälskad när jag lämnade bion.
När jag kom hem stank det gamla räkor i hela lägenheten så jag pep snabbt ner på gården och slängde dessa.
Dagen efter ringde Michael, en vän som varit med på bion, och frågade lite allmänt om vad jag hade tyckt om filmen.
Jag berättade om hur nöjd jag var och att George Clooney i mina ögon var en gud. Sedan började jag beklaga mig över räkstanken som infunnit sig i min lägenhet när jag kommit hem efter bion. Till min stora förvåning började Michael skratta.
Det visade sig då, till min stora bestörtning, att killen som suttit till höger om mig på biografen hade ringt Michael tidigare på dagen och efter lite kallprat frågat om Ellen var väldigt glad för George Clooney. Michael svarade ju så klart ja, det var ju ingen hemlighet.
Då säger killen att han märkte detta då det hade osat "sur mutta" (?!) om Ellen från det ögonblick George Clooney hade visat sig på den vita duken.
Michael ringde upp killen i fråga efter han pratat med mig och försökte förklara att jackan Ellen hade med sig på bion hade hängt i hennes hall och att där stått en påse med stinkande räkskal.
Killen trodde honom inte för en sekund.
Än idag har jag svårt för att se denna kille i ögonen när vi träffas.
Ett gott råd från en som vet - släng räkresterna direkt.
Annars kan det bli pinsamt.
fredag 9 mars 2007
I´ve got mail..
Från:
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/09/07 02:37 em
Dissa inte Uggla, ditt fnask!
Han är skitbra och var helt lysande när han vikarierade för Fylking i RIX MorronZoo.
/P
Hansson, Peter
Till:
TAK02029@stud.mah.se
Datum:
03/09/07 02:37 em
Dissa inte Uggla, ditt fnask!
Han är skitbra och var helt lysande när han vikarierade för Fylking i RIX MorronZoo.
/P
Jag mår illa
Jag blev så jävla glad när Magnus Uggla åkte ut ur melodifestivalen.
Glad på riktigt. Vill styra upp en folkfest bara för att fira detta. Karneval. Utlysa helgdag.
Jag hatar Magnus Uggla. Det har inte alltid varit så. Fram tills för ca sju-åtta år sedan gillade jag honom inte, men jag hade inget emot honom heller. Jag var med andra ord ganska likgiltig inför Magnus Uggla.
Min dåvarande sambo, Ronne, i Höör var däremot allt annat än likgiltig. Allt som Magnus Uggla gjorde var "coolt" och "häftigt". Det spelades Magnus Uggla i vardagsrummet, köket, badrummet, bilen, båten, you name it, Uggla var bakgrundsmusik vad man än gjorde.
En helg skulle jag gå ut och festa med min syster och några andra på Slagthuset i Malmö. Kvällen fortlöpte. Musik, skratt, drinkar och cigaretter. Kvällen kunde inte bli bättre.
"Kolla där! Martin Dahlin!" sade min syster uppphetsat och pekade på någon i folkmängden.
Vips hade Jennifer trollat fram en kamera och gick fram till Martin Dahlin. De pratade, de log, de poserade tillsammans, kameran sade klick, klick, klick och alla var nöjda och glada. Speciellt Jennifer.
Det tog inte många sekunder innan jag noterade att en kille som var sjukt lik Magnus Uggla stod en bit bort. Det var som fan. Ronnes stora idol. Ronnes husgud. Det hade nog varit retfullt för Ronne om jag hade gett honom en bild föreställande herr Uggla och mig själv.
Jag som inte ens gillade Uggla. He, he, he.
Och vips hade jag trollat fram samma kamera och gick med ett leende på läpparna fram till Magnus Uggla. Han stod och pratade med en blond tjej(Linda Rosing-typen).
"Ursäkta mig?" sade jag, fortfarande leende.
Ingen reaktion. Hörde han mig inte? Jag stod ju två decimeter ifrån honom, 184 centimeter lång och tilltalade honom. Äsch, han hörde mig nog ändå inte. Eller?
"Ursäkta mig?" mitt leende började känns lite krampaktigt.
Samma. Ingen reaktion. Konstigt. Började känna lite obehag. Ignorerar han mig? Vad fan gör man då? Rycker på axlarna och går? Detta blev ju jättekonstigt.
Han skulle ju vara som folkets man - Martin Dahlin. Okej, en gång till.
"Ursäkta mig, det är inte meningen att..." Här avbröt Magnus Uggla mig.
" Duuuu, serru inte att ja står å snackar?! Låt mej förr helvette va ifre´!"
Tjolahoppsansa. Jag log och backade därifrån. Kände mig som en jävla stalker. En Magnus Uggla-stalker. Det stod plötsligt väldigt klart för mig vad uttrycket "hit rock bottom" innebar.
När jag kom hem till Höör klippte jag ut en bild på Ugglas huvud ur en tidning och fäste den på undersidan av toalettlocket så om folk ville pissa på Uggla var det fritt fram.
Har aldrig velat ha en penis så mycklet i hela mitt liv.
Det tråkiga är att jag var ju faktiskt från början helt likgiltig inför Magnus Uggla.
Men inte nu längre.
Nu är hatar jag honom. Passionerat.
Feel free to take a piss
Glad på riktigt. Vill styra upp en folkfest bara för att fira detta. Karneval. Utlysa helgdag.
Jag hatar Magnus Uggla. Det har inte alltid varit så. Fram tills för ca sju-åtta år sedan gillade jag honom inte, men jag hade inget emot honom heller. Jag var med andra ord ganska likgiltig inför Magnus Uggla.
Min dåvarande sambo, Ronne, i Höör var däremot allt annat än likgiltig. Allt som Magnus Uggla gjorde var "coolt" och "häftigt". Det spelades Magnus Uggla i vardagsrummet, köket, badrummet, bilen, båten, you name it, Uggla var bakgrundsmusik vad man än gjorde.
En helg skulle jag gå ut och festa med min syster och några andra på Slagthuset i Malmö. Kvällen fortlöpte. Musik, skratt, drinkar och cigaretter. Kvällen kunde inte bli bättre.
"Kolla där! Martin Dahlin!" sade min syster uppphetsat och pekade på någon i folkmängden.
Vips hade Jennifer trollat fram en kamera och gick fram till Martin Dahlin. De pratade, de log, de poserade tillsammans, kameran sade klick, klick, klick och alla var nöjda och glada. Speciellt Jennifer.
Det tog inte många sekunder innan jag noterade att en kille som var sjukt lik Magnus Uggla stod en bit bort. Det var som fan. Ronnes stora idol. Ronnes husgud. Det hade nog varit retfullt för Ronne om jag hade gett honom en bild föreställande herr Uggla och mig själv.
Jag som inte ens gillade Uggla. He, he, he.
Och vips hade jag trollat fram samma kamera och gick med ett leende på läpparna fram till Magnus Uggla. Han stod och pratade med en blond tjej(Linda Rosing-typen).
"Ursäkta mig?" sade jag, fortfarande leende.
Ingen reaktion. Hörde han mig inte? Jag stod ju två decimeter ifrån honom, 184 centimeter lång och tilltalade honom. Äsch, han hörde mig nog ändå inte. Eller?
"Ursäkta mig?" mitt leende började känns lite krampaktigt.
Samma. Ingen reaktion. Konstigt. Började känna lite obehag. Ignorerar han mig? Vad fan gör man då? Rycker på axlarna och går? Detta blev ju jättekonstigt.
Han skulle ju vara som folkets man - Martin Dahlin. Okej, en gång till.
"Ursäkta mig, det är inte meningen att..." Här avbröt Magnus Uggla mig.
" Duuuu, serru inte att ja står å snackar?! Låt mej förr helvette va ifre´!"
Tjolahoppsansa. Jag log och backade därifrån. Kände mig som en jävla stalker. En Magnus Uggla-stalker. Det stod plötsligt väldigt klart för mig vad uttrycket "hit rock bottom" innebar.
När jag kom hem till Höör klippte jag ut en bild på Ugglas huvud ur en tidning och fäste den på undersidan av toalettlocket så om folk ville pissa på Uggla var det fritt fram.
Har aldrig velat ha en penis så mycklet i hela mitt liv.
Det tråkiga är att jag var ju faktiskt från början helt likgiltig inför Magnus Uggla.
Men inte nu längre.
Nu är hatar jag honom. Passionerat.
Feel free to take a piss
torsdag 8 mars 2007
Skam
Har precis handlat mat från Burger King. En torsdag. Fy, fy, jag vet.
Besökets händelseförlopp:
"Vad får det lov att vara? säger den blonderade lilla flickan i kassan artigt.
"Ööööh, vänta lite. Ööööh" svarar jag medan min blick irrar runt på den för mig mycket välbekanta menyn bakom henne.
Flickan ler tålmodigt.
"Okej, en Whopper meal, Sprite utan is att dricka" säger jag och ler nöjt. Detta gick ju snabbt.
"Något annat? " säger hon och slår in beställningen.
"Eeeh, förresten gör det till en plusmeny" säger jag och ler krystat.
"Okej, var det bra så?" hon slår in i kassan. Var det en liten suck som undslapp henne eller hörde jag fel?
"Nja, äsch jag tar en King Wings också" säger jag och börjar av någon anledning skratta nervöst. Kinderna börjar hetta.
"Det ordnar vi. Något annat?" säger hon nu utan minsta antydan till ett leende.
"Jaaa duuu, en Hot Cheese-dippa kan jag också ta" säger jag och börjar känna mig som en matmissbrukare på permission.
"Var det bra så?!" hon börjar kolla otåligt på ett par killar bakom mig i kön. Jag ser att hon är inte långt ifrån att börja himla med ögonen.
"Äh du, släng ner en majonäs också. Och ketchup. Salt och peppar också" mumlar jag snabbt. Jag ÄR en matmissbrukare på permis.
"Okej, en Whopper meal, plusmeny, Sprite utan is, King Wings, Hot Cheese-dippa, majonäs, ketchup, salt och peppar, stämmer det?" upprepar hon högt. Mycket högre än nödvändigt.
"Japp, det stämmer" säger jag och ler lite vid tanken på att ta hennes blonda lilla huvud och dunka det upprepade gånger i kassadisken.
Ja, det var kvällens besök på Burger King.
Gott var det i alla fall.
Besökets händelseförlopp:
"Vad får det lov att vara? säger den blonderade lilla flickan i kassan artigt.
"Ööööh, vänta lite. Ööööh" svarar jag medan min blick irrar runt på den för mig mycket välbekanta menyn bakom henne.
Flickan ler tålmodigt.
"Okej, en Whopper meal, Sprite utan is att dricka" säger jag och ler nöjt. Detta gick ju snabbt.
"Något annat? " säger hon och slår in beställningen.
"Eeeh, förresten gör det till en plusmeny" säger jag och ler krystat.
"Okej, var det bra så?" hon slår in i kassan. Var det en liten suck som undslapp henne eller hörde jag fel?
"Nja, äsch jag tar en King Wings också" säger jag och börjar av någon anledning skratta nervöst. Kinderna börjar hetta.
"Det ordnar vi. Något annat?" säger hon nu utan minsta antydan till ett leende.
"Jaaa duuu, en Hot Cheese-dippa kan jag också ta" säger jag och börjar känna mig som en matmissbrukare på permission.
"Var det bra så?!" hon börjar kolla otåligt på ett par killar bakom mig i kön. Jag ser att hon är inte långt ifrån att börja himla med ögonen.
"Äh du, släng ner en majonäs också. Och ketchup. Salt och peppar också" mumlar jag snabbt. Jag ÄR en matmissbrukare på permis.
"Okej, en Whopper meal, plusmeny, Sprite utan is, King Wings, Hot Cheese-dippa, majonäs, ketchup, salt och peppar, stämmer det?" upprepar hon högt. Mycket högre än nödvändigt.
"Japp, det stämmer" säger jag och ler lite vid tanken på att ta hennes blonda lilla huvud och dunka det upprepade gånger i kassadisken.
Ja, det var kvällens besök på Burger King.
Gott var det i alla fall.
Häftig utsikt
Kom precis hem från en liten utflykt. Tillbringade en stund på Stefans nya, mysiga balkong i Västra Hamnen.Denna har utsikt över ett mycket märkligt hus.
Lägesrapport
Jag känner mig lite lätt hysterisk* idag.
Märkligt.
*hysterisk: sjukligt överspänd l. uppjagad, nyckfull o. obehärskad, övernervös. Hysteriskt skratt, hysterisk gråt, om nervös(t), krampaktig(t) skratt l. gråt.
Märkligt.
*hysterisk: sjukligt överspänd l. uppjagad, nyckfull o. obehärskad, övernervös. Hysteriskt skratt, hysterisk gråt, om nervös(t), krampaktig(t) skratt l. gråt.
Solnedgång
Söndagens solnedgång i Västra Hamnen.Bild tagen med kameran i mobilen.
Innan den blev full med vatten.
Härjat ansikte undvikes
Telefonen ringde precis. Svara-knappen fungerar fortfarande inte på grund av nattens vattenolycka så jag ringde upp numret.
Det var min botox-injicerares assistent. Tiden idag blev flyttad. Fan.
Jag vet att många säkerligen har åsikter och anser att botox är dumt, inte bra, man blir förlamad i ögonen, acceptera åldrandet för helvete, man vill inte riskera att se ut som Carola osv.
Men faktum är att har man lagt pannan i djupa veck sedan tidig spädbarnsålder är det inte vackert trettioett år senare. Jag minns att min pappa sade till mig redan när jag var femton år att jag skulle sluta rynka pannan för att jag började få veck i den. Vi snackar inte rynkor, utan veck. V-E-C-K. Tjoho.
Jag provade i alla fall botox i somras och upplevde ett, som Kishti i Idol hade uttryckt det, "Halleluja-moment".
Det var helt smärtfritt, pannan blev slät efter några dagar och jag såg ut som tjugo igen. Nåväl, kanske inte tjugo, men i alla fall trettioett.
Så tyck vad ni vill, säg vad ni vill, på måndag kl 16.30 ska det botoxas!
Halleluja!
Det var min botox-injicerares assistent. Tiden idag blev flyttad. Fan.
Jag vet att många säkerligen har åsikter och anser att botox är dumt, inte bra, man blir förlamad i ögonen, acceptera åldrandet för helvete, man vill inte riskera att se ut som Carola osv.
Men faktum är att har man lagt pannan i djupa veck sedan tidig spädbarnsålder är det inte vackert trettioett år senare. Jag minns att min pappa sade till mig redan när jag var femton år att jag skulle sluta rynka pannan för att jag började få veck i den. Vi snackar inte rynkor, utan veck. V-E-C-K. Tjoho.
Jag provade i alla fall botox i somras och upplevde ett, som Kishti i Idol hade uttryckt det, "Halleluja-moment".
Det var helt smärtfritt, pannan blev slät efter några dagar och jag såg ut som tjugo igen. Nåväl, kanske inte tjugo, men i alla fall trettioett.
Så tyck vad ni vill, säg vad ni vill, på måndag kl 16.30 ska det botoxas!
Halleluja!
Var nöjd med allt som livet ger
Jag lyckades välta ut ett glas vatten över min mobiltelefon i natt.
Nu fungerar inte hälften av knapparna. Riktigt störigt.
Kan inte stänga av mitt alarm, bara snooza, så var tionde minut spelas "Var nöjd med allt som livet ger". Ironi.
Nu fungerar inte hälften av knapparna. Riktigt störigt.
Kan inte stänga av mitt alarm, bara snooza, så var tionde minut spelas "Var nöjd med allt som livet ger". Ironi.
onsdag 7 mars 2007
Jag vet vem jag är..
"En oral personlighet, som alltså har fixeringar i orala fasen är generellt glupsk, lysten och inriktad på att få och ta emot och är helt styrd av lustprincipen, det vill säga strävanden efter lust och undvikande av olust. En oralt fixerad person är svart- och vittänkande. Nagelbitning, tröstätning, drogmissbruk kan vara tecken på oral personlighet. De blir lätt rasande, känner misstro och har tomhetskänslor."
Det förklarar en del.
Det förklarar en del.
Borde räknat till tio..
Jag fick frispel innan. Rejält.
Sitter på dagarna och lägger upp bilder på en hemsida till ett företag i Malmö. Det är min gode vän Paul som har företaget.
När arbetsdagen var slut kom han in och började stressa den redan maximalt stressade Ellen. Han började tjata om utskick av kataloger och hur att hemsidan måste bli klar bla, bla, ält, ält, ält, tugg, tugg, tjat, tjat, etc, etc. Inte bra. Inte bra alls.
Jag riktigt kände hur det sade klick i mitt huvud. Så som Hulken antagligen känner innan kläderna spricker och han blir grön. Blev så satans förbannad och slet till mig det närmaste jag hade på skrivbordet. En stor mugg med kallt kaffe i. Denna slungades sedan med Hulkens kraft rätt in i den vita väggen precis bredvid Paul.
Han stod helt mållös och iakttog spektaklet.
Det blev ganska pinsamt ganska snabbt.
Sedan fick jag skrubba vägg och be om ursäkt ett bra tag.
En Anger management-kurs hade kanske varit något att önska sig i födelsedagspresent?
Sitter på dagarna och lägger upp bilder på en hemsida till ett företag i Malmö. Det är min gode vän Paul som har företaget.
När arbetsdagen var slut kom han in och började stressa den redan maximalt stressade Ellen. Han började tjata om utskick av kataloger och hur att hemsidan måste bli klar bla, bla, ält, ält, ält, tugg, tugg, tjat, tjat, etc, etc. Inte bra. Inte bra alls.
Jag riktigt kände hur det sade klick i mitt huvud. Så som Hulken antagligen känner innan kläderna spricker och han blir grön. Blev så satans förbannad och slet till mig det närmaste jag hade på skrivbordet. En stor mugg med kallt kaffe i. Denna slungades sedan med Hulkens kraft rätt in i den vita väggen precis bredvid Paul.
Han stod helt mållös och iakttog spektaklet.
Det blev ganska pinsamt ganska snabbt.
Sedan fick jag skrubba vägg och be om ursäkt ett bra tag.
En Anger management-kurs hade kanske varit något att önska sig i födelsedagspresent?
Vokalissa
Försökte precis sjunga med i en låt som kom på radio, Mariah Careys gamla 90-talshit "Vision of love".
Fatta hur jävla illa det lät. Blev rädd för mig själv. Ordentligt skrämd.
Barn, gamla och djur flydde längs gatan i ren panik, skrikandes och hållandes för sina öron.
Jag sjunger sjukt dåligt. Krax, krax, host, host, krax, krax.
Ska nog vara tacksam att jag överhuvudtaget kan prata utan att folk kaskadkräks framför mig.
Fatta hur jävla illa det lät. Blev rädd för mig själv. Ordentligt skrämd.
Barn, gamla och djur flydde längs gatan i ren panik, skrikandes och hållandes för sina öron.
Jag sjunger sjukt dåligt. Krax, krax, host, host, krax, krax.
Ska nog vara tacksam att jag överhuvudtaget kan prata utan att folk kaskadkräks framför mig.
Ni vet vilka ni är..
"En anal personlighet ( fixering ) är rigid och tvångsmässig i sin personlighet; överdrivet ordentlig, renlig, regelstyrd, har starka dominansbehov och är upptagen av "borde" och "måsten", samtidigt som han/hon dras mellan att ge efter eller att göra uppror. Personen kan också ha stark självdisciplin, vara tillbakadragen, girig och utan spontanitet. Överdriven snålhet kan vara tecken på anal personlighet."
Grattis.
Grattis.
tisdag 6 mars 2007
Netto-sjukan
Dagen var tråkig, tråkig, tråkig.
Efter 15.00 blev jag trött som ett helt ålderdomshem och det som höll mig vaken var mina tankar om hur jag enklast hade tagit livet av mig med kontoret som utgångsläge. Några idéer var att svälja batteriet till mobiltelefonen, kasta mig ut genom fönstret (gärna med två vässade pennor i händerna riktade mot hjärtat), penetrera väggkontakterna med hjälp av min tunga eller sticka en penna genom struphuvudet . Väldigt kreativt måste jag säga.
Jag kom fram till att hade denna dagen varit som i filmen "Måndag hela veckan" (Groundhog day) med Bill Murray och jag hade vaknat varje morgon denna dag så hade jag utan tvekan stuckit den där pennan i struphuvudet.
Efter jobbet var jag på Netto med min syster, Jennifer, och där sprang vi på vår gode vän Håkan.
Jag fick som vanligt "Netto-sjukan" . Detta innebär att jag blir fullständigt galen av att allt är så billigt och slänger ner saker i kundkorgen helt okontrollerat. Så var fallet även idag.
Sköljmedel, fetaost, tandborstar, sexton snabbmatsrätter(!), tändstickor, silvertejp(?) och en massa annat som jag inte skulle handla egentligen. Men billigt var det.
Håkan och Jennifer gav ett mer behärskat och kontrollerat intryck noterade jag när jag rusade förbi dem i diverse varugångar. De förde till och med en dialog under tiden de noggrant valde ut sina varor. Imponerande.
När jag kom hem fick jag flytta om i samtliga skåp i köket för att få plats med allt jag handlat. Puh.
Efter 15.00 blev jag trött som ett helt ålderdomshem och det som höll mig vaken var mina tankar om hur jag enklast hade tagit livet av mig med kontoret som utgångsläge. Några idéer var att svälja batteriet till mobiltelefonen, kasta mig ut genom fönstret (gärna med två vässade pennor i händerna riktade mot hjärtat), penetrera väggkontakterna med hjälp av min tunga eller sticka en penna genom struphuvudet . Väldigt kreativt måste jag säga.
Jag kom fram till att hade denna dagen varit som i filmen "Måndag hela veckan" (Groundhog day) med Bill Murray och jag hade vaknat varje morgon denna dag så hade jag utan tvekan stuckit den där pennan i struphuvudet.
Efter jobbet var jag på Netto med min syster, Jennifer, och där sprang vi på vår gode vän Håkan.
Jag fick som vanligt "Netto-sjukan" . Detta innebär att jag blir fullständigt galen av att allt är så billigt och slänger ner saker i kundkorgen helt okontrollerat. Så var fallet även idag.
Sköljmedel, fetaost, tandborstar, sexton snabbmatsrätter(!), tändstickor, silvertejp(?) och en massa annat som jag inte skulle handla egentligen. Men billigt var det.
Håkan och Jennifer gav ett mer behärskat och kontrollerat intryck noterade jag när jag rusade förbi dem i diverse varugångar. De förde till och med en dialog under tiden de noggrant valde ut sina varor. Imponerande.
När jag kom hem fick jag flytta om i samtliga skåp i köket för att få plats med allt jag handlat. Puh.
Blogg-drottningen
Igårkväll skulle jag sätta mig vid mig dator och sammanfatta dagen i min blogg, men icke. Skulle logga in och det gick inte.
Ordnade så att mina användaruppgifter blev mailade tilll mig och loggade in. Och kom in på en blogg jag tydligen startat för två(!) år sedan. Det var som fan. Det var visserligen endast två inlägg, men dock.
Jag läste inläggen och konstaterade snabbt att det var utan tvekan det mest patetiska jag läst på mycket länge. Blir generad bara jag tänker på det.
Hade tydligen en svacka i en relation vid tillfället. Och jag sparade inte på krutet. Kunde tydligt se framför mig hur min underläpp har darrat av självömkan när jag skrev ner mina innersta känslor.
Mycket märklig upplevelse när man sitter och retar sig på sig själv.
Ordnade så att mina användaruppgifter blev mailade tilll mig och loggade in. Och kom in på en blogg jag tydligen startat för två(!) år sedan. Det var som fan. Det var visserligen endast två inlägg, men dock.
Jag läste inläggen och konstaterade snabbt att det var utan tvekan det mest patetiska jag läst på mycket länge. Blir generad bara jag tänker på det.
Hade tydligen en svacka i en relation vid tillfället. Och jag sparade inte på krutet. Kunde tydligt se framför mig hur min underläpp har darrat av självömkan när jag skrev ner mina innersta känslor.
Mycket märklig upplevelse när man sitter och retar sig på sig själv.
måndag 5 mars 2007
Äntligen måndag.
Jaha, då kör vi.
Måndagmorgon och jag är sådär efter-helgen-seg som alla andra måndagar. Kaffet har ingen som helst effekt. Inte bra.
Försöker vara någorlunda effektiv, men diverse människor i min omgivning har ett behov av att väldigt ingående redovisa sina helgaktiviteter för mig. Detta är ju givetvis trevligt, men jag kommer av mig i arbetet hela tiden. Så pass att jag helt plötsligt sitter jag och skriver i en blogg.
Förstår inte hur det hände, men faktum kvarstår.
Chefen ska nog helst inte få nys om denna bloggadressen för då blir det problem.
Måndagmorgon och jag är sådär efter-helgen-seg som alla andra måndagar. Kaffet har ingen som helst effekt. Inte bra.
Försöker vara någorlunda effektiv, men diverse människor i min omgivning har ett behov av att väldigt ingående redovisa sina helgaktiviteter för mig. Detta är ju givetvis trevligt, men jag kommer av mig i arbetet hela tiden. Så pass att jag helt plötsligt sitter jag och skriver i en blogg.
Förstår inte hur det hände, men faktum kvarstår.
Chefen ska nog helst inte få nys om denna bloggadressen för då blir det problem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)