Jennifer, Håkan och jag var ute på graven igår och skulle plantera ett träd, en rosenbuske och fylla på singelsten.
Det var ett helvete.
Det känns inte bra att stå och gräva i en grav. Man vet inte vad man ska stöta på och det ser konstigt ut. Framför allt när Håkan i svart kostym står och gräver allt vad han kan. Ser ut som han antingen ska gräva upp någon eller gräva ner någon.
Bredvid graven är det ett gäng kastanjeträd. Detta tyckte Jennifer och jag var sååå vackert och perfekt när vi valde ut gravplatsen. Eller hur.
För det första är det ALLTID vissna löv på graven. Året runt. Ibland blandas dessa bruna löv med drivor av kastanjer och ibland tusentals rosa, halvvissna små blommor.
Igår blev vi även varse om att kastanjernas rotsystem inte är att att leka med.
Fy fan vad vi slet för att komma förbi gigantiska rötter, stenar och skit. Så fort jag satte spaden i något hårt bad jag till gud att det inte skulle vara ett kranium eller något annat obehagligt.
Jag försökte vid ett tillfälle hoppa på spaden i hopp om att få ner den ytterligare någon centimeter ner i jorden. Missade spaden och lyckades med konststycket att ramla omkull. Låg där på graven och sprattlade som en sköldpadda på rygg. Inte ett av mina bättre ögonblick.
Till slut satte vi ner träd och buske i ganska grunda hål. Vi orkade inte mer. Det blev fint, men antagligen kommer de vissna ganska snart.
Vi hade även inhandlat två påsar med vit singelsten som vi skulle hälla ut på graven. Två påsar på den graven är som en fis i rymden. Vi kommer bli ruinerade om vi ska fylla hela graven med sten.
Idag har jag ringt kyrkogårdsförvaltingen och för att få prisuppgifter på gravvård.
fredag 11 juli 2008
torsdag 10 juli 2008
Grattis mamma
Idag skulle mamma fyllt 60 år.
Jennifer och jag ska ut till graven och fixa. Kanske plantera ett träd eller något annat fint.
Saknar mamma.
Jennifer och jag ska ut till graven och fixa. Kanske plantera ett träd eller något annat fint.
Saknar mamma.
onsdag 9 juli 2008
Semester-ångest
Jag sitter här på mitt kontor på skolan. Alla andra har sommarlov eller semester. Inte jag.
Här är inte en käft. Inga lärare, inga elever, inga rektorer, ingen vaktmästare. Bara jag.
På fredag börjar min semester. Har inte planerat något speciellt. Detta faktum gjorde att jag för en stund sedan fick lite panik över att ha semester. Vill ju inte slösa bort lediga dagar genom att inte göra någonting. Eller kanske just det man ska göra när man har semester? Ta det som det kommer?
Eller är man tråkig då? Ska man ha hyrt hus i Nice? Sticka till Öland? Ta ett par veckor i Grekland? Italien? Hjälp?
I mitt fall blir lösningen nog utflykter. Fiskrökeriet i Smygehuk. Kakor och bullar på kafé Annorlunda i Kivik. Bada i Böste. Äta pizza på Amalfi i Beddingestrand. Utställningen Bodies i Köpenhamn. Skaldjur på restaurang Johan P. Marknader och loppisar. Åka Rundan i Malmös kanaler. Löjromstoast på Natalie´s uteservering. Ales stenar. Malmö museum. Läsa bok i en solstol lite här och där.
Nu när jag listat lite saker jag kan göra känns det lite bättre.
Puh.
Här är inte en käft. Inga lärare, inga elever, inga rektorer, ingen vaktmästare. Bara jag.
På fredag börjar min semester. Har inte planerat något speciellt. Detta faktum gjorde att jag för en stund sedan fick lite panik över att ha semester. Vill ju inte slösa bort lediga dagar genom att inte göra någonting. Eller kanske just det man ska göra när man har semester? Ta det som det kommer?
Eller är man tråkig då? Ska man ha hyrt hus i Nice? Sticka till Öland? Ta ett par veckor i Grekland? Italien? Hjälp?
I mitt fall blir lösningen nog utflykter. Fiskrökeriet i Smygehuk. Kakor och bullar på kafé Annorlunda i Kivik. Bada i Böste. Äta pizza på Amalfi i Beddingestrand. Utställningen Bodies i Köpenhamn. Skaldjur på restaurang Johan P. Marknader och loppisar. Åka Rundan i Malmös kanaler. Löjromstoast på Natalie´s uteservering. Ales stenar. Malmö museum. Läsa bok i en solstol lite här och där.
Nu när jag listat lite saker jag kan göra känns det lite bättre.
Puh.
måndag 7 juli 2008
Flask-kastarna
Det finns en sak jag håller på att reta ihjäl mig på. Risken finns att jag dör.
På baksidan av huset där jag bor, finns sopkärl så alla som bor i huset har möjlighet att slänga tomglas. Detta är ju bra.
Det är bara det att det slängs så in i helvete med tomglas. På tidpunkter jag inte anser är okej. I morse satte någon smart granne igång vid halv sju på morgonen och kasta tomflaskor. I söndags morse var det någon som slängde flaskor vid klockan sex på morgonen.
Har man då festat och krökat hela natten och kommer på vid klockan sex kommer att det är en bra idé att slänga alla tomma spritflaskor?
Jag vaknar av detta och min puls slår fort, fort av irritation. Sedan tar det lång tid innan jag kan somna om för att jag är så uppretad.
En annan populär tidpunkt att slänga tomglas är söndagkvällar vid halv ett på natten. Helt jävla makalöst. När jag hör flaskor som slängs vid den blir jag så in i helvetes förbannad. Puslen går upp och jag svettas. Men jag gör inget och säger inget.
Men i min fantasi är det andra bullar. I min fantasi tar jag på mig morgonrocken, rusar ut på balkongen och skriker allt vad jag kan. Vrålar och frågar vad i helvete de håller på med. Skriker och kanske kastar en tomflaska ner på idioten som står därnere mitt i natten.
Men då ingen annan i huset säger något vågar jag inte. Jag tänker att det är kanske att överreagera.
Kanske är vi flera i huset som känner så här. Antagligen. Men ingen säger något och flask-kastarna har tagit över hela huset. De bestämmer. Vi andra kuvar oss och gråter oss till sömns av trötthet och maktlöshet. Vill ju inte göra bort oss genom att säga till. Vill ju inte skapa dålig stämning i huset. Vill ju inte reta upp någon.
På baksidan av huset där jag bor, finns sopkärl så alla som bor i huset har möjlighet att slänga tomglas. Detta är ju bra.
Det är bara det att det slängs så in i helvete med tomglas. På tidpunkter jag inte anser är okej. I morse satte någon smart granne igång vid halv sju på morgonen och kasta tomflaskor. I söndags morse var det någon som slängde flaskor vid klockan sex på morgonen.
Har man då festat och krökat hela natten och kommer på vid klockan sex kommer att det är en bra idé att slänga alla tomma spritflaskor?
Jag vaknar av detta och min puls slår fort, fort av irritation. Sedan tar det lång tid innan jag kan somna om för att jag är så uppretad.
En annan populär tidpunkt att slänga tomglas är söndagkvällar vid halv ett på natten. Helt jävla makalöst. När jag hör flaskor som slängs vid den blir jag så in i helvetes förbannad. Puslen går upp och jag svettas. Men jag gör inget och säger inget.
Men i min fantasi är det andra bullar. I min fantasi tar jag på mig morgonrocken, rusar ut på balkongen och skriker allt vad jag kan. Vrålar och frågar vad i helvete de håller på med. Skriker och kanske kastar en tomflaska ner på idioten som står därnere mitt i natten.
Men då ingen annan i huset säger något vågar jag inte. Jag tänker att det är kanske att överreagera.
Kanske är vi flera i huset som känner så här. Antagligen. Men ingen säger något och flask-kastarna har tagit över hela huset. De bestämmer. Vi andra kuvar oss och gråter oss till sömns av trötthet och maktlöshet. Vill ju inte göra bort oss genom att säga till. Vill ju inte skapa dålig stämning i huset. Vill ju inte reta upp någon.
fredag 4 juli 2008
Det bästa av två världar
En av de bästa låtar som har gjorts här med två av världens bästa artister.
Coldplay & Richard Ashcroft - Bittersweet Symphony
Coldplay & Richard Ashcroft - Bittersweet Symphony
torsdag 3 juli 2008
tisdag 1 juli 2008
Västra Hamnens Eric Clapton
I lördags skulle jag vara hemma och ta det lugnt. Hade laddat upp genom att inhandla flertalet böcker och såg fram emot en skön kväll i bokläsandets tecken.
Ack vad jag bedrog mig.
Vid 16-tiden började några hurtiga människor sätta upp partytält på gångbron över den lilla kanalen på husets baksida. Jag drog slutsatsen att det är barnkalas då det en stund senare var fullt med barn som tävlade i kanalen i uppblåsbara båtar. Föräldrarna (20-30 pers) stod och hoppade, hejade och klappade vid sidan om. Efter båtracet satte sig samtliga på bron och började äta och dricka. Och dricka. Och dricka.
Jag åt middag och lade mig tillrätta i sängen för att börja läsa en av de nyinköpta böckerna.
Då började det.
En man i sällskapet trollade fram en gitarr. Denne man skulle inom kort ta denna fest till en helt annan nivå. Han styrde upp allsång på bron. Några låtar i repertoaren var "Fritiof och Carmencita", "Eight days a week", "Love me tender", "Brevet från kolonin", "Jag har bott vid en landsväg" och "Sommaren är kort". Varje sång avslutades med applåder och glada utrop.
Att höra ett gäng fulla människor försöka sjunga "Jag har bott vid en landsväg" är både intressant och irriterande. Det intressanta är att alla blir en parodi på Edvard Persson och sjunger på den grövsta skånska de bara kan klara av. Det irriterande är att de flesta bara kan orden "Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå" och efter dessa ord blir det ett skånsk fyllenynnande tills det är dags för refrängen nästa gång.
Jag kunde inte koncentrera mig på läsningen. Det var ett jävla liv där nere på bron. De skrek, sjöng och skrålade. Jag anser mig vara en tolerant person när det gäller fester då jag har varit (och kommer vara) skyldig till en hel del. Men detta var jävlar ta mig på gränsen till outhördligt.
De höll på långt in på natten. Gitarristen blev helpackad. De sista timmarna satt och plinkade på gitarren hela tiden och ville väl få fram någon låt, men det gick inte. Men han släppte inte gitarren.
Klockan 03.00 blev det äntligen tyst.
Ack vad jag bedrog mig.
Vid 16-tiden började några hurtiga människor sätta upp partytält på gångbron över den lilla kanalen på husets baksida. Jag drog slutsatsen att det är barnkalas då det en stund senare var fullt med barn som tävlade i kanalen i uppblåsbara båtar. Föräldrarna (20-30 pers) stod och hoppade, hejade och klappade vid sidan om. Efter båtracet satte sig samtliga på bron och började äta och dricka. Och dricka. Och dricka.
Jag åt middag och lade mig tillrätta i sängen för att börja läsa en av de nyinköpta böckerna.
Då började det.
En man i sällskapet trollade fram en gitarr. Denne man skulle inom kort ta denna fest till en helt annan nivå. Han styrde upp allsång på bron. Några låtar i repertoaren var "Fritiof och Carmencita", "Eight days a week", "Love me tender", "Brevet från kolonin", "Jag har bott vid en landsväg" och "Sommaren är kort". Varje sång avslutades med applåder och glada utrop.
Att höra ett gäng fulla människor försöka sjunga "Jag har bott vid en landsväg" är både intressant och irriterande. Det intressanta är att alla blir en parodi på Edvard Persson och sjunger på den grövsta skånska de bara kan klara av. Det irriterande är att de flesta bara kan orden "Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå" och efter dessa ord blir det ett skånsk fyllenynnande tills det är dags för refrängen nästa gång.
Jag kunde inte koncentrera mig på läsningen. Det var ett jävla liv där nere på bron. De skrek, sjöng och skrålade. Jag anser mig vara en tolerant person när det gäller fester då jag har varit (och kommer vara) skyldig till en hel del. Men detta var jävlar ta mig på gränsen till outhördligt.
De höll på långt in på natten. Gitarristen blev helpackad. De sista timmarna satt och plinkade på gitarren hela tiden och ville väl få fram någon låt, men det gick inte. Men han släppte inte gitarren.
Klockan 03.00 blev det äntligen tyst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)