Lycka...

... är att hitta nötcrème i frysen. Så jävla gott.

Våga vägra sömn

Jag vill inte sova. Vill verkligen aldrig gå och lägga mig. Jag drar ut på sänggåendet till det nästan blir löjligt. Jag vet ju om att det är jätteskönt att sova och framför allt skönt att vakna utvilad. Men det spelar ingen roll. Jag vill inte gå och lägga mig. Som när man var liten fast jag är vuxen.

Så här sitter jag ännu en gång framför datorn mitt i natten. Helknäpp.

Jag har läst att man ska lägga in mycket foton på sin blogg. Det ska tydligen bli mer spännande för ögat. Så jag slänger in ett par bilder på Molly.

Träffade Emma och Archie, hennes ett år gamla son, idag. De är på besök från London. Vi åt frukost, promenerade och satt på sjalar i en park med våra barn. Mysigt. När eftermiddageb började lida mot sitt slut började vi fubdera på om vi skulle sammastråla på kvällen och hitta på något.

Två av Ellenarna

Jag kan inte gå och lägga mig tidigt. Kan inte. Vill egentligen. Men kan inte. Varenda dag säger jag till Stefan att "ikväll ska jag lägga mig tidigt". Varenda kväll runt kl 23.00 säger han godnatt, lufsar in och lägger sig och kvar sitter jag.

Det är som om jag är Mamma Ellen på dagen och när Molly somnat blir jag Bara Ellen igen och då måste jag ta igen en massa bara genom att bara vara. Det är ju inte så att jag åstadkommer något dessa timmar jag är uppe, ack nej. Ofta sitter jag bara framför datorn och surfar loss. Ibland tar jag ett skönt skumbad. Ibland blir det vin och cigaretter på balkongen.

Nu är klockan 01.17 och jag är Bara Ellen. Om cirka sex timmar blir jag Mamma Ellen igen (eller tidagare om Molly vaknar under natten). Måste lägga mig nu.

God natt önskar Bara Ellen.

Man har inte mer dramatik än vad man gör sig

Vi har köpt en sommarstuga. Detta har varit min dröm i många år och därför är jag extra glad.

De första nätterna sov Stefan, Molly och jag där. Sedan var det dags för Stefan att åka till Malmö och jobba. Då jag är föräldraledig bestämde jag mig för att bo själv med Molly i stugan. Hyrde några filmer, köpte en flintastek med lite tillbehör för att grilla (har aldrig grillat i hela mitt liv) och såg fram emot en mysig kväll.

Har, som jag nämt tidigare, aldrig grillat förr. Dock har jag vid ett flertal tillfällen sett folk grilla så det skulle inte vara så svårt, tänkte jag. Hällde upp kol i grillen, sprutade på tändvätska och lät det hela sugas in i vartannat en stund. Sedan var det dags att tända grillen. Det tog nästan ett helt paket tändstickor, strategiskt utplacerade bland kolen, men sedan brann det. Gick in i huset och kollade till Molly som satt och lekte och sedan gick jag ut igen. Då brann det inte alls. Kände att jag blev lite uppstressad, tog tändvätskan och sprutade mer över glöden. Tjoff! sade det, och sedan brann det utav bara helvete.

Nöjd gick jag in och hämtade flintastek, majskolv och champinjoner som skulle grillas. Molly lekte vidare. Duktiga Molly. Efter en liten stund hade elden lugnat sig och en fin, röd glöd hade infunnit sig. Jag placerade ut det som skulle grillas på gallret. Haha, kvinnor kan! tänkte jag glatt, skuttade in och kollade till Molly igen.

Efter några minuter gick jag ut och skulle vända köttet. Det satt fast i gallret och var kolsvart.
Helvete (här fick jag panik och stressade upp mig till max.) Det gällde att vinna tid, ringa och Grillmästare Stefan och fråga vad som kunde ha gått fel. Slet köttet från gallret, fick tag på en tallrik och lade snabbt tillbaka resterande mat på den.

Ställde (kastade) tallriken med det brända köttet på trädgårdsbordet, sprang in för att hämta min mobiltelefon, kollade till Molly som lekte lugnt (till skillnad från hennes hysterika till mor), rusade ut igen, skulle sätta mig ner för att ringa, lyckades fastna i något på vägen ner, detta visade sig vara tallriken med den brända maten, denna åkte rätt ner i gräsmattan (upp-och-ner, givetvis), jag kastade mig ner på alla fyra och försökte blåsa och pilla bort gräs från flintastek, majskolv och champinjoner, svettades som en gris, tänkte att jag skiter fan i om det är gräs i maten, lade upp det på tallriken igen och ringde Stefan.

Stefan gjorde en snabb felsökning av mitt grillande och kom fram till följande:

1. Kolen ska inte vara röd och glödande som het lava när man lägger på maten. Den ska stå en stund och få en bra grilltemperatur.

2. Man bör stå kvar vid grillen och vända köttet ofta.

3. Man bör inte springa och kolla till ett litet barn inomhus hela tiden. Man kan placera barnet på en filt på gräsmattan, i vagnen eller på annan plats där man har full uppsyn över detta samtidigt som man grillar. Dock inte för nära grillen.

4. Man bör försöka ta det lugnt och inte stressa. Grillning ska vara avkoppling (hahaha).

Jaha. Det var dags att natta Molly och jag fick avbryta min "matlagning" ett tag. När hon somnat lyckades jag få rätt på köttets ena sida, skrapade bort så mycket bränt jag kunde från andra sidan och lade upp maten på en tallrik. Började äta, såg lite grässtrån sticka ut här och där och insåg att jag inte var så sugen på flintastek längre. Gick in i köket med tallriken och slängde maten.

Hällde istället upp ett glas med kallt, vitt vin, satte mig i trädgården och tänkte att grilla, det är fan mansgöra.

Så ska det planeras dop. Jag har skjutit på detta då det inte intresserar mig alls. Men påtryckningar från lillasyster och svärmor har fått mig att göra slag i saken.

Satte mig och ringde till S:t Anderaskyrkan i Malmö idag. Jag tycker inte kyrkan är särskilt fin, men jag döptes själv där och har haft alla skolavslutningar där så den kändes naturlig att välja. Pratade med en präst och fick ett bra datum, den 7:e juni. Glad i hågen skulle jag nu meddela de blivande gudföräldrarna, Paul och Jennifer, detta. Ringde till gudfader Paul som beklagade och sade att han ska till Stockholm och se fotboll då, landskamp Sverige-Danmark. Helgen efter gick dätremot jättebra. Okej, den 14 juni fick det bli. Skulle bara berätta för gudmor Jennifer. Som tydligen befinner sig i Grekland då. Fan.

En dag i mitt liv

Vaknar vid sju-tiden av att Molly gnäller över att hon är hungrig. Jag går upp ur sängen och går fram till henne i spjälsängen. Hon lyser upp och ler jättestort när hon ser mig. Blir varm i hela kroppen. Matar henne och hoppas innerligt att hon ska somna om, vilket hon inte gör. Tröttare än fan svär jag för mig själv. Plockar fram babygymmet och lägger henne i det. Detta roar henne i ca tio minuter. Jag halvsover och hör att hon börjar tröttna, men låter henne ändå ligga kvar. Efter 15-30 minuter är hon riktigt arg på de dinglande leksakerna. När hon är rejält trött och förbannad på dem tar jag upp henne och pussar på henne. Då har jag, mot min vilja, börjat vakna till liv.

Vi går ut i köket. Hon sitter i sin stol på bordet, jag diskar och pratar med henne. Hon ler och iakttar mig. Efter detta får hon vara med i badrummet när jag duschar/badar. Vid detta laget är jag klarvaken och pigg. Då somnar hon. Typiskt. Jag blir lika ambivalent varje gång detta händer. Borde jag försöka sova också? Borde jag städa? Alla dessa borden. De gånger jag bestämmer mig för att försöka sova, vaknar hon efter en kvart. De gånger jag struntar i att sova, kan hon sova en hel timme.

Ofta har vi något plenerat under dagen. Det kan vara en promenad med Mollys kompis Melker och hans mimma/min kompis Karin, en shoppingrunda med moster Jennifer eller en träff med mammagruppen, ja, enkla och trevliga saker. Molly är väldigt duktig när vi är ute. Hon sover för det mesta. Är hon vaken tittar hon på det som händer runt omkring henne, hon är sällan till besvär. Duktiga Molly.

Kvällen brukar vara lugn. Mollys pappa, Stefan, brukar dansa med henne till Elvis Presley. Både han och jag gillar Elvis och Molly är född på hans födelsedag(8 januari), vilket vi ser som ett tecken på att hon också ska lära sig att gilla Elvis.

Vid åtta-tiden äter hon och sedan blir hon trött. Jag lägger henne i spjälsängen och hon somnar. Vid tre på natten vaknar hon och är hungrig. Jag matar henne och sedan somnar vi igen. Snart är klockan sju och vi börjar om från början igen.

Så ser mitt liv ut just nu.

En typisk dag i mitt liv

Jag vaknar vid sju-tiden av att Molly gnäller över att hon är hungrig. Matar henne och hoppas innerligt att hon ska somna om, vilket hon inte gör. Tröttare än fan svär jag för mig själv. Plockar fram babygymmet och lägger henne i det. Detta roar henne i ca tio minuter. jag halvsover och hör att hon börjar tröttna, men låter henne ändå ligga kvar. Efter 15-30 minuter är hon riktigt arg på de dinglande leksakerna. När hon är rejält trött och förbannad på dem tar jag upp henne och pussar på henne. Då har jag, mot min vilja, börjat vakna till liv.

Vi går ut i köket. Hon sitter i sin stol på bordet, jag diskar och pratar med henne. Hon ler och iakttar mig. Efter detta får hon vara med i badrummet när jag duschar/badar. Vid detta laget är jag klarvaken och pigg. Då somnar hon. Jag blir lika ambivalent varje gång. Borde jag försöka sova också? De gånger jag bestämmer mig för att försöka sova, vaknar hon efter en kvart. Precis när jag somnat in. De gånger jag struntar i att sova, kan hon sova en hel timme. Typiskt.

Ofta har vi något planerat. Det kan vara en fika med Mollys kompis Melker och min kompis Karin, det kan vara en shoppingrunda med moster Jennifer, ja, enkla och trevliga saker. Molly är väldigt duktig när vi är ute. Hon sover för det mesta. Är hon vaken tittar hon på det som händer runt omkring henne, men hon är sällan till besvär. Duktiga Molly.

Kvällen brukar vara lugn. Mollys pappa, Stefan, brukar dansa med henne till Elvis Presley. Både han och jag gillar Elvis och Molly är född på hans födelsedag(8 januari), vilket vi ser som ett tecken på att hon också ska lära sig att gilla Elvis.

Vid åtta-tiden äter hon och sedan blir hon trött. Jag lägger henne i spjälsängen och hon somnar. Vid tre vaknar hon och är hungrig. Jag matar henne och sedan somnar vi igen. Snart är klockan sju och vi börjar om från början igen.

Så ser mitt liv ut just nu.

Det bästa jag gjort

Vad vore livet utan Molly? Hon är fin, snäll och rolig. När hon ler mot mig vet jag att det är ett äkta leende, hon tycker om mig. Jag var beredd på att jag skulle älska mitt barn, men var inte beredd på att hon skulle älska mig. Den tanken slog mig aldrig. Men den otroliga kärlek jag ser i hennes ögon när hon tittar på mig slår allt annat. Det är helt otroligt.

Världens finaste Molly.

Frustrerad

Jag får spel. Har inhandlat en splitter ny mobiltelefon som ska vara jättebra, Sony Ericsson C905. Och det är bara problem.

Enligt de jag pratar med i telefonen, låter jag konstig. Jag kan inte lägga in bilder från telefonen till datorn. Har över 500 bilder i telefonen och det går inte att få över dem till datorn. Har tagit bilder som jag vill lägga ut här på bloggen och det går inte. Har installerat program som medföljer telefonen och följt anvisningarna till punkt och pricka. Och likförbannat går det inte. Har försökt i flera dagar, i miljoner timmar känns det som. Jag flippar snart ut på riktigt.

Jag hatar ny teknik. Hatar den.

Våren är här

Det är så mysigt när vintern går över mot vår. De allra första vårdagarna när solen känns varm, fast det är kallt i luften, och fåglarna börjar kvittra. Man märker att alla männsikor blir lite gladare och känner att vi går mot en skönare årstid.

Kvällarna bjuder på vackra solnedgångar och uteserveringarna börjar öppna både här och där. Man inte om man ska använda jacka eller en räcker det med en kofta/tröja? Man kan ha bilfönstret nere när man kör och njuta av den friska vårluften som slår mot ansiktet. Skönt.

Snart ska jag iväg till Slottsträdgårdens café och sitta ute, fika och njuta av våren och trevligt sällskap. Härligt.

Bättre sent än aldrig

Så, då har saker och ting äntligen börjat lugna ner sig. Eller rättare sagt, jag börjar få kontroll på läget. Inbillar jag mig.

Jag, naiv som jag var, trodde att när bebisen väl var född skulle allt vara ett rosa skimmer. Icke sade Nicke. Första månaden var kaos. Jag hade knappt hållit i ett spädbarn förrän jag fick mitt eget. De fick visa mig på BB hur man byter en blöja. Två dagar senare var jag hemma med en bebis och jag visste ingenting. Puh.

Men nu känns det bättre. Men konstigt är det.

I alla fall, har i kväll haft en vuxenkväll med god mat, gott vin och skojiga spel. Underbart. Underbart. Underbart.

Så, efter några glas vin, lovar jag mig själv att börja blogga igen.

Tjoho!

Livet är totalförändrat. Jag hade i stort sett aldrig hållit i en nyfödd bebis innan jag fick en egen. (På BB fick de visa mig hur man skulle byta blöja på henne. Och allt annat.) Nu går livet ut på att felsöka en bebis dygnet runt. De första veckorna hade jag panik. Varför andas hon oregelbundet? Varför skriker hon hela tiden? Varför har hon prickar på halsen? Varför är hon varm? Har hon feber? Varför nyser hon så ofta? Ska naveln se ut så? Får hon i sig tillräckligt med mat? Varför har hon grönt bajs? Etc etc etc. Telefonen har gått varm till BB, barnavårdcentralen och amningsmottagningen. Ibland känns det som det hade varit enklare för mig att att axla rollen som finansminister i USA.

Men sakta, sakta blir det bättre. Vi börjar läar känna varandra, Molly och jag.

Bir regelbundet nerkissad och nerbajsad.Igår fick jag massage. En underbar stund, med avkopplande musik, ett par sköna jänder och total avkoppling.

Molly Marianne

Lite bilder från den stora dagen då Molly kom till jorden. Börja nerifrån och scrolla upp. Jag lyckades så klart lägga in dem bakvänt. Skyller på hormoner etc.

Då jag ska umgås med Molly dygnet runt i cirka ett år antar jag att det mycket kommer att kretsa kring henne och mig här på bloggen.

Så, då var jag i vecka 42. Underbart. Har haft lite värkar, men inget som resulterar i att jag fått en bebis utanför magen.

Idag har jag mest sovit. det är skönt att inte ha något planerat och att man kan unna sig att göra precis vad man känner för. Det lära väl bli ändring på det snart.

Om det inte sätter igång ska jag in till MAS (Malmö Allmänna Sjukhus) på ferdag och bli undersökt och få ett ultraljud. efter detta