Gravvård

Jennifer, Håkan och jag var ute på graven igår och skulle plantera ett träd, en rosenbuske och fylla på singelsten.

Det var ett helvete.

Det känns inte bra att stå och gräva i en grav. Man vet inte vad man ska stöta på och det ser konstigt ut. Framför allt när Håkan i svart kostym står och gräver allt vad han kan. Ser ut som han antingen ska gräva upp någon eller gräva ner någon.

Bredvid graven är det ett gäng kastanjeträd. Detta tyckte Jennifer och jag var sååå vackert och perfekt när vi valde ut gravplatsen. Eller hur.

För det första är det ALLTID vissna löv på graven. Året runt. Ibland blandas dessa bruna löv med drivor av kastanjer och ibland tusentals rosa, halvvissna små blommor.

Igår blev vi även varse om att kastanjernas rotsystem inte är att att leka med.

Fy fan vad vi slet för att komma förbi gigantiska rötter, stenar och skit. Så fort jag satte spaden i något hårt bad jag till gud att det inte skulle vara ett kranium eller något annat obehagligt.

Jag försökte vid ett tillfälle hoppa på spaden i hopp om att få ner den ytterligare någon centimeter ner i jorden. Missade spaden och lyckades med konststycket att ramla omkull. Låg där på graven och sprattlade som en sköldpadda på rygg. Inte ett av mina bättre ögonblick.

Till slut satte vi ner träd och buske i ganska grunda hål. Vi orkade inte mer. Det blev fint, men antagligen kommer de vissna ganska snart.

Vi hade även inhandlat två påsar med vit singelsten som vi skulle hälla ut på graven. Två påsar på den graven är som en fis i rymden. Vi kommer bli ruinerade om vi ska fylla hela graven med sten.

Idag har jag ringt kyrkogårdsförvaltingen och för att få prisuppgifter på gravvård.