Flask-kastarna

Det finns en sak jag håller på att reta ihjäl mig på. Risken finns att jag dör.

På baksidan av huset där jag bor, finns sopkärl så alla som bor i huset har möjlighet att slänga tomglas. Detta är ju bra.

Det är bara det att det slängs så in i helvete med tomglas. På tidpunkter jag inte anser är okej. I morse satte någon smart granne igång vid halv sju på morgonen och kasta tomflaskor. I söndags morse var det någon som slängde flaskor vid klockan sex på morgonen.

Har man då festat och krökat hela natten och kommer på vid klockan sex kommer att det är en bra idé att slänga alla tomma spritflaskor?

Jag vaknar av detta och min puls slår fort, fort av irritation. Sedan tar det lång tid innan jag kan somna om för att jag är så uppretad.

En annan populär tidpunkt att slänga tomglas är söndagkvällar vid halv ett på natten. Helt jävla makalöst. När jag hör flaskor som slängs vid den blir jag så in i helvetes förbannad. Puslen går upp och jag svettas. Men jag gör inget och säger inget.

Men i min fantasi är det andra bullar. I min fantasi tar jag på mig morgonrocken, rusar ut på balkongen och skriker allt vad jag kan. Vrålar och frågar vad i helvete de håller på med. Skriker och kanske kastar en tomflaska ner på idioten som står därnere mitt i natten.

Men då ingen annan i huset säger något vågar jag inte. Jag tänker att det är kanske att överreagera.

Kanske är vi flera i huset som känner så här. Antagligen. Men ingen säger något och flask-kastarna har tagit över hela huset. De bestämmer. Vi andra kuvar oss och gråter oss till sömns av trötthet och maktlöshet. Vill ju inte göra bort oss genom att säga till. Vill ju inte skapa dålig stämning i huset. Vill ju inte reta upp någon.