Är fortfarande kvar på jobbet. Är så trött att ögonen går i kors. Mitt närminne försvann för en halvtimme sedan och det känns lite förbryllande.
Jag tror ärligt talat inte att jag är gjord för att jobba. Hela jobb-grejen funkar inte för mig. På kvällarna känner jag mig stressad och måste komma i säng "i tid" för att jag ska upp och jobba. Det är problem, för på kvällarna är jag aldrig trött. Jag är bara trött när jag jobbar.
Alltså är det inte bra för mig.
Nej, jag tror att jag snart måste träffa en stenrik man.
Om han inte är rolig, charmig och snäll får han gärna vara döende, svingammal eller spendera det mesta av sin tid utomlands.
Eller en kombination av allt kanske?
Och själv kan jag syssla med välgörenhet, plastikoperera mig, kanske ha ett litet galleri (är dock helt ointresserad av konst, men man kan väl lära sig), påta lite i vår parkliknande trädgård (mest för att spana in vår unga, muskulösa och brunbrända trädgårdsmästare) och dricka gin & tonic vid poolen.
Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar