Först skulle Jennifer, Paul och jag hämta min bil som Håkan hade lagat.
Bilen och Håkan befann sig på kistlagret. Håkan är vampyr och tjänar sitt levebröd genom att sälja kistor till andra vampyrer. Därför har han ett kistlager.
Skämt åsido, men kul och spännande hade det varit att vara kompis med en vampyr. Kanske lite skrämmande och obehagligt också. Så kanske Håkan hade gjort alla i umgänget till vampyrer och vi blivit hade blivit ett sådant gäng som i "The Lost boys"(om någon nu kommer ihåg den filmen) där alla är helt svartklädda, bleka, konstiga och farliga, men ändå tuffa och häftiga.
Nu kom jag lite in på ett sidospår här, det var inte min avsikt.
I alla fall, kistlager kanske låter bisarrt, men det är helt logiskt då Håkan arbetar för Limhamns begravningsbyrå. Bilen stod utanför lagret, inte inne bland kistorna. Och kistorna är givetvis tomma.
Väl där hittade jag en kippa(japp, judisk huvudbonad) och en hög hatt som jag tvingade Håkan att ta på sig. Han ville inte alls men insåg snart att det var lika bra att göra det annars skulle jag inte sluta tjata.
Sedan körde Jennifer och jag till Statoil och bytte lampor, pumpade däck och fixade lite annat på bilen.
När detta var gjort skulle vi ner till kistlagret igen för att hämta Håkan och köra honom hem. Helt plötsligt såg vi ett kraftigt sken nere på Ribersborgsstranden. Nyfikenheten tog kraftigt överhanden och vi beslutade snabbt att Håkan var sekundär prioritet från och med då och därmed fick vänta.
Det var full rulle på stranden med en inspelning av en dansk/svensk film. Skenet vi sett var gigantiska strålkastare. Det verkade vara en katastrofscen av något slag då det var ambulanser, brandbilar och polisbilar på plats. Till min stora förtjusning stod det en polishelikopter en bit bort. Jättespännande. Fram med kameran och fotografera.
Efter detta avbrott hämtade vi en något butter Håkan som tyckte det var skitmesigt att fotografera en polishelikopter och riktigt jävla supermesigt att dessutom lägga in bilderna på bloggen. När han klätt samtliga känslor i ord åkte vi och handlade på Malmborgs. Sedan var det hem och bums i säng som gällde för min del.
*Nunquam lamiae morde me dice: Never say "bite me" to a vampire
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar