När hände det? När blev man vuxen? Det bara hände.
Har insett att jag och människorna runt omkring mig är vuxna. Jättevuxna. Vi får ta tag i saker som vuxna gör. Då menar jag inte räkningar, att skaffa barn och huslån. Jag menar de bitarna som vi var totalt känslomässigt oförberedda på. Det som inget lärt oss att hantera. Jag menar det faktum att människor vi älskar går bort, de blir sjuka och det är vi som får ta smällarna.
När man var barn/ungdom fanns föräldrarna där och skyddade oss på något osynligt sätt som vi tog för givet. Vi visste ju inte bättre.
Men nu är det annorlunda. Det är ingen som lindar in någon sanning i bomull och serverar den på silverfat. Ack nej.
Nu får man ett telefonsamtal och detta samtal kan vara förödande. Det kan handla om att någon man älskar ligger på sjukhus, förvirrat irrar omkring i en park eller plötsligt har gått bort. Som vuxen finns det ingen som filtrerar och lindrar den infomation man får ta del av i telefonsamtalet.
Detta för mig är att vara vuxen.
Jag är stolt och inmponerad över alla mina nära som får tråkiga besked och hanterar dessa med en styrka som de inte ens själva trodde var möjlig.
Det som inte tar livet av dig gör dig starkare.
Glöm inte det. Det stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar