Då nya erfarenheter och vidga sina vyer säkert kan vara skadligt på något sätt tog vi det säkra före det osäkra och bokade på Natalies. Kvällen var mycket trevlig. Jennifer hade aldrig druckit hotshot (?!) och detta beställdes ju snabbt in till sällskapet. Jättekul.
När vi var mätta och belåtna gick vi hem till Jennifer och sjöng Sing Star (karaokeliknande sak på PlayStation). Jättekul.
Jennifer är världens snällaste människa. Hon blir sällan arg, ledsen eller dryg. Till skillnad från mig som inte gör annat.
Att Jennifer har en genuin tävlingsinstinkt, det visste jag redan. Hon har spelat basket och jag har läst i tidningarna att de refererat till henne som "Stridsvagnen". Vilket torde säga en del.
Att bli utsatt för denna tävlingsinstinkt är ingen promenad i parken däremot. Jennifer, as we know her, bara försvinner. En varelse som är i extremt behov av en exorcism beslagtar hennes kropp. Hon blir riktigt obehaglig, ja, på gränsen till hatisk mot de hon tävlar mot. Det spelar ingen roll om du är hennes eget kött och blod. Hon blir ett hungrigt rovdjur som inte kommer låta sitt byte slippa undan. Hon vill slita dig i stycken. För att sedan skratta åt de köttslamsor hon lämnar kvar. Man vågar inte ens se henne i ögonen. Lika bra att hon vinner, annars blir det problem på riktigt. Nu vann hon ju också så inget blodvite uppstod. Denna gången.
På lördag ska Jennifer för övrigt ha en Sing Star- fest för några basketväninnor. Dessa ligger antagligen också ligger inne med en viss tävlingsinstinkt.
Man kan ju tänka sig hur det slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar