Den mest återkommande tvångstanken är att jag stoppar ner handen i en matberedare/mixer. De vassa knivarna snurrar fort, fort och slafsar sönder min hand. Skitäckligt.
Nästa tvångstanke har jag ibland när jag kör bil. Tänker att jag ska köra av vägen. Att det hade varit så jävla lätt att bara göra ett litet knyck med ratten och se vad som händer. Detta kan jag tänka även när jag har medpassagerare. Lite obehagligt.
Den mest oskyldiga tvångstanken förekommer när jag sitter bland folk och det är tyst, till exempel när jag pluggade och var på föreläsningar eller när jag sitter i tysta kupén på ett tåg. Då leker jag med tanken att jag ska släppa mig högljutt. Helsjukt.
Dessa tvångstankar är saker som är fullständigt otänkbara för mig att utföra. Undrar bara varför jag har börjat tänka dem från början. Nu kan jag inte sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar