Maten som serverades var underbart god. Trerätters middagar, lunchbuffé och frukostbufféer. Jennifer och jag får båda totalt hjärnsläpp när vi ställs framför en buffé. Som att släppa lös två barn i en godisaffär. Detta har vi fått efter vår mamma som var exakt likadan. Vi kan alltså inte rå för det. Det är bortom vår kontroll.
På buffé måste jag prova allt, sedan väljer jag ut det som var godast och fortsätter äta detta i omgångar. Jag har även en tendens att bli irriterad och känna mig hotad av andra människor som och ska äta buffé. Är rädd att de ska äta upp det som jag tycker är gott och jag vill ha. All min empati och allt mitt förnuft försvinner. Mitt psyke reagerar som om det var krig och/eller svält.
Jennifer försökte snacka buffétaktik med mig ett par gånger. Till exempel, att vi skulle hoppa över de olika nybakade goda brödsorterna för att bröd mättar onödigt mycket. Vi borde spara det utrymmet i magen till mer buffémat istället. Jag sade nej, nej, nej. Jag ville ha det goda brödet också. Detta slutade med att båda två åt bröd.
Hon trodde även att om man äter långsamt orkar man mer. Tvärtom, sade jag. Äter du långsamt känner magen när den är mätt. Alltså äter du precis den mängd kroppen behöver. Äter du fort kan du äta jättemycket, magen hinner inte med, och sedan blir du vansinnigt mätt helt plötsligt. Jennifer tittade på mig med skrämda ögon och började kasta i sig maten. Stolt fortsatte jag med samma sak.
Vi var så i extas över lunchbuffén att vi hade en seriös dialog om hur vi skulle kunna planka in på söndagens buffé efter att vi checkat ut. Detta behövde vi inte oroa oss över då vi åt så mycket frukost på söndagen att vi var mätta ända långt in på eftermiddagen.
Jag åker väldigt gärna dit snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar