Jag har gjort "En Ellen"

Ja okej, det är fredag. Tjoho, jippi, jabbadabbado osv.

Har fått reda på att jag ska jobba i helgen och jag vill bara skrika rätt ut.

Hm, tänker du som läser detta, kan Ellen inte bara säga att hon inte kan/vill/vågar/är döende? Nädå, det kan hon inte alls. Varför inte det? Jo, för att jag är nämligen så pass dum i huvudet att jag i ett svagt "moder Teresa"-ögonblick tidigare i veckan erbjöd jag mig att jobba i helgen. Jadå. Jag föreslog det själv. "Jag kan jobba. Jag kan offra mig. Jag ställer upp. Ni kan lita på mig. Jag sviker inte."

Fick antagligen tårar i ögonen av min heroiska gest.

Om jag ångrar detta nu? Något så in i helvete. Vill slå mig själv i huvudet med baksidan av en hammare. Vill karva mig själv i ansiktet med en förskärare. Vill skrapa mina tänder mot en griffeltavla.

Nu sprutar tårarna av helt andra anledningar.

Det är ju fredag. Jag vill ju slappna av ikväll. Kolla Idol, äta god middag, dricka gin & tonic(s) och vara uppe sent. Imorgon vill jag sova tills jag vaknar av mig själv, äta en god frukost, gå och lägga mig i sängen igen och läsa dagens tidning i lugn och ro. Som alla andra helger.

Att jag aldrig lär mig. Jag tror faktiskt att jag har gjort "En Ellen", som Jennifer kallar det. Det är när man styr upp och bestämmer saker och är helt uppe i ögonblicket. Sedan när det väl är dags får man ångest, ångrar sig och vill inte.

Fan också.