Kapitalist-svin

Igår morse när jag höll på att göra mig i ordning ringde en lärare för att sjukanmäla sig. Under tiden jag pratade med henne försökte jag vara effektiv och fortsatte med mina morgonbestyr. Jag sminkade mig, stoppade jag ner pengar i fickan, tog på mig stövlar och packade lunch.

Sedan körde jag till skolan. När jag senare på dagen skulle köpa motorolja upptäckte jag att 500-lappen jag stoppat i bakfickan på morgonen var borta. Fick panik. Började svettas ymnigt.

För jag hade väl lagt ner den i fickan? Jag kom ihåg att jag tänkt att det var dumt att stoppa den i fickan för då kanske jag tappar den. Jävla idiot som gjorde det ändå. Dumma, korkade, vårdslösa människa.

Hamnade snabbt på en extremt hög och negativ stressnivå. Kunde knappt köra bilen för svetten droppade ner i mina ögon. Började känna av en begynnande spänningshuvudvärk.

Kom tillbaka till jobbet och letade överallt. Men jag visste att jag aldrig skulle få se den igen. Fan, fan, fan.

Sedan tillbringade jag resten av kvällen med att reta mig på detta. Det störde mig så in i helvete. På yogan kunde jag inte slappna av för att jag var irriterad. Ont i magen hade jag. Till min förvåning. Det var ju bara pengar.

Vaknade förbannad imorse och det fortsatte att reta mig. Insåg att det var dags att skärpa mig. Gruppera om. Samla trupperna. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Lugn och fin. Det fanns värre saker.

Bara det inte var någon störig uppkäftig finnig liten högstadie-elev som hittat den och köpt en massa godis för den. Fick kräk i munnen av blotta tanken.

Puh. Skärpning nu. Fokusera. Andas in genom näsan och ut genom munnen.

Det var givetvis någon som behövde pengarna mer som hittat den. En ung flicka som hade en inkassoräkning som hon inte hade råd att betala. En gammal pensionär vars lilla sjuka hund behövde gå till veterinären och nu tack vare mig kunde det. En ensamstående cancersjuk mamma som inte hade råd med varken läkarbesök eller mat till barnen och nu, tack vare mig, kunde gå till doktorn, bli frisk och även mätta de gråtande barnens små tomma, värkande magar.

Det började kännas mycket bättre. Jag kunde sträcka på mig och känna att jag hade gjort nytta.

Så kom jag till jobbet imorse. På whiteboard-tavlan i personalrummet stod det "Pengar upphittade/ Kontakta XX". Det var som fan. Jag armbågade mig fram genom lärarrummet för att få tag på XX. Inte skulle någon annan lura sig till mina pengar. Hell no.

Jag sket väl i svältande barn och cancersjuka mammor. Jag ville ha mina pengar. Ska ju trots allt på ansiktbehandling och healing imorgon. Det är inte gratis.

Ville omfamna hela världen. Gå ut i skolans högtalarsystem och skrika ut nyheten. Jag som inte ens bryr mig om pengar. Huvudsaken är att man är frisk och har vänner. Eller hur.

Jag tror att jag håller på att bli kapitalist. Eller helt jävla galen. Vet inte vilket som är värst.