Jag känner mig helt bakvänd idag. Ut och in. Bak och fram. Upp och ner. Lite snurrig och förvirrad. Kan vara det bittra faktum att det är måndag, med det klassiska gråa måndagsvädret, och det inte finns en tillstymmelse till livsglädje i min själ. Eller kropp.
Drömde härom natten att jag var ute och joggade. Tyckte att det var jätteskönt och riktigt roligt. Kontentan av detta att det i mitt huvud finns en massa tankar om just livet som joggare. Borde jag börja jogga? Är jag egentligen en joggare? Finns det en sportig människa i mig som vill komma ut? Efter 32 år?
Det känns som att för att få svar på mina frågor måste jag helt enkelt sätta på mig lämpliga kläder att jogga i och ge mig ut och ge det ett försök. Jag som hatar att jogga. Hatar, hatar, hatar. Men drömmen kan ha varit ett tecken. Det kändes faktiskt så när jag vaknade. Men ett tecken från vem? Mitt inre jag? Gud? Mamma? Alla tre?
Ska ge det ett försök i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar