Den 27 december, beräknat förlossningsatum

Jaha, så kom datumet som det tjatats om i drygt åtta månader. Visste ju om att bebisen antagligen inte skulle komma exakt idag, men det har ändå känts lite spännande.

Satt precis i soffan och tittade på tv och kände hur bebisen rumlade runt därinne i magen. Rumpa och rygg putade ut rejält. Det blev som en stor, avlång boll under huden på magen. Jättegulligt och mysigt, tänkte jag. Klappade på magen och log. Ända tills jag insåg att denna stora boll ska pressas ut ur mitt sköte inom de närmaste veckorna. Mitt leende stelnade, jag kände paniken växa och sade detta till Stefan som satt och klappade på mag-bollen.

E: - Fan du, tänk att den ska jag föda ut.
S: - Ja, det ska du.
E: - Nej , men seriöst. Jag ska trycka ut den där jättebollen ur min vagina.
S: - Ja, jag vet.
E: - Amen, fattar du vilken grej det är att ha framför sig på agendan?
S: - Ja, så är det.
E:- Men du, tänk om du skulle förlösa denna bollbebisen genom rövhålet, hade du inte fasat för det? Känt att du inte var så jättesugen på det?
S:- Jo, men det är ju inte samma sak. Massor av kvinnor har fött barn i tusentals år. Det går säkert bra. Du är ju inte den första.
E: - Ja så vadådå? Det finns väl skitmånga som blivit skjutna i benet, det gör väl inte mindre ont om du blir skjuten i benet för det?
S: - Nej, men jag bara menar att du behöver nog inte oroa dig.
E: - Så du hade inte oroat dig om du skulle pressa ut den genom stjärthålet då? Det hade varit lugnt för din del?
(Stefan suckar djupt, skakar på huvudet och zappar mellan kanalerna på tv:n)
E: - Du är ju till stor tröst. Tack för peptalket, förresten.
S: - Mmm. Varsågod.