Jaha, då var jag två dagar över tiden och det känns som jag ska spricka. Bebisen känns som den är en fullvuxen karl som bökar omkring därinne. Den är överallt i hela magen. Börjar undra om det verkligen bara är en bebis därinne. Känns som det mycket väl kan vara tre-fyra stycken.
Har varit på skolan och jobbat idag och det var allra sista dagen. Känns sorgligt. Jag vill ju jobba där sedan också. Men har man vikariat så har man. Kommer sakna alla arbetskamrater och även jobbet i sig. Snyft. Har jag tur kanske jag kan få jobb där sedan, vem vet? Mycket kan hända. Hoppas, hoppas.
Stefan var så trött ikväll att han informerade mig om att om det var dags att åka in till sjukhuset hade han inte orkat följa med. Jag hade fått säga till personalen att pappan var tvungen att sova fem-sex timmar och kommer sedan. Eller hur. Då sade jag att jag minsann också är skittrött och inte heller tänker åka in i så fall. Då tittade han bara på mig och skakade på huvudet.
Jag berättade då att när det väl sätter igång kan det mycket väl vara så att han måste vara vaken i två dygn. Han tittade skeptiskt på mig. Då berättade jag att när jag var på sjukhuset i oktober var det en blivande pappa där som var så trött att han kräktes. Efter denna lilla anekdot blev Stefan knäpptyst och jag såg skräcken i hans ögon. Detta roade mig något oerhört och jag skrattade jättehögt och jättelänge. (Lite sjukt beteende från min sida, jag vet, jag skyller på hormonerna.)
Jag vågar för övrigt snart inte ringa min kära syster Jennifer längre. Detta beror på att varje gång jag ringer tror hon att det är förlossning på gång. Jag har ringt henne hur många gånger som helst varje dag i hur många år som helst och nu är det konstigt om jag ringer utan att det är ett barn på ingång. När hon svarar håller hon andan samtidigt och låter som hon är nära en kollaps. Så varje samtal inleds numera med att jag måste lugna henne. Lite drygt.
Men hon är duktig och läser en massa böcker inför den stundande förlossningen. Jättebra.
Nu är det någon i lägenheten ovanpå som dunsar och bankar i golvet igen. Det är inte lite det låter heller. Spökar det? Eller är någon bara riktigt dum i huvudet? Vet inte vilket som är värst.
Ja, ja, nu ska jag lägga mig.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar