Jag var på yoga igår. Ny lokal. Med speglar överallt. Det kändes som jag var med i filmen "Flashdance". Fast utan den tränade kroppen. Inte kul alls.
När jag såg de spegelbetäckta väggarna ville jag springa därifrån. Hur jag än ställde mig i rummet såg jag mig själv från alla vinklar. Kändes sådär. Men yoga-instruktören övertygade mig om att man skulle bara titta på hur man utförde övningarna, inte på hur man såg ut. Eller hur.
Jag ställde mig på min yogamatta och iakttog mig själv i speglarna. Från alla håll. Varför var jag fyrkantig? Jättekonstigt. Visst har jag blivit lite "chunky", men jag ser ju ändå ut som Jennifer Lopez, fast kanske lite större.
Insikten var inte rolig. Jag såg ut som Babben Larson. På en bra dag. Bet ihop och tänkte att det var fel på speglarna. Sedan började yoga-passet. Gjorde "Stående hund", "Fisken", "Barnet" und so weiter och ansträngde mig jättemycket. Jag kände att det gick sådär bra.
Rätt som det var kommenterade yoga-läraren att jag var väldigt vig. På riktigt. Det finns vittnen till detta.
Blev glad och kände mig som en yoga-drottning. Ansträngde mig ännu mer för att visa hur vig jag är.
Och idag kan jag knappt röra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar