För någon helg sedan var det någon som roade sig med att slå sönder rutor på skolan där jag jobbar. En av rutorna råkade tillhöra mitt fönster. Vid tiotiden idag kom det en glasfirma och skulle byta ut den trasiga rutan mot en ny. Jag fick instruktioner att hålla mig undan.
Jag lämnade mitt rum och flanerade runt i skolan. Pratade lite med skolsköterskan, gick in och satte mig hos studie- och yrkesvägledaren, hälsade på en hemspråkslärare och sedan strosade jag runt lite. Efter ett tag hade jag ingenstans att ta vägen så jag gick in i vilorummet och satte mig. Ringde några samtal och satt och väntade på att glasgubbarna skulle bli klara.
Efter 45 min stack jag ut huvudet och då var de äntligen klara. Allt var frid och fröjd. Trodde jag. Men icke.
Det visade sig att modersmålsläraren, en eldig spanjor, hade velat prata med mig. Jag hade hälsat, försvunnit och en stund senare såg han mig gå in i vilorummet.
Han hade tydligen blivit minst sagt irriterad över detta, stormat in till mina kollegor och ifrågasatt hur i helvete man kunde gå och lägga sig och vila på arbetstid. Tack så jävla mycket. Jag vet inte hur många här på jobbet som tror att jag tycker att det är helt okej att gå och lägga mig och sova på arbetstid nu. Hur stor skada har han lyckats åstadkomma?
Dumma, jävla, drama-spanjor.
2 kommentarer:
Din lata människa!
Här sliter och släpar man hela dagarna och betalar skatt för att du skall kunna ligga och slappa på min bekostnad. Upprörande är det minsta man kan säga. Fast mest förbannad är jag över att du köper godis och gömmer i översta lådan utan att bjuda. Dåligt! Har inte jag bjudit dig på glass eller? Snåljåp!!!
Jättekul!!!
Skicka en kommentar