onsdag 24 september 2008

Överraskningen

Under en period i slutet på 70-talet beklagade min mamma sig över att hon behöved klippa luggen. Jag kan ha varit fyra-fem år gammal.

I alla fall, mamma tjatade och gnällde över att hon behövde klippa luggen. Hon var vid tidpunkten ifråga en stressad tvåbarnsmamma och hade antagligen inte tid att sitta hos frisören. Det var väl detta som var problemet.

Men jag, uppmärksam och empatisk redan då, tog till mig informationen och bestämde mig för att överraska henne. Jag skulle göra mamma glad. Jag skulle klippa mammas lugg.

När jag väl bestämt mig var det bara att vänta in rätt tillfälle. Då det hela skulle vara en glädjande överraskning bestämde jag mig för att göra det när hon sov. Själva överraskningsmomentet hade uteblivit annars. Sedan, när hon vaknade och såg sig i spegeln, skulle hon se sin fina, nyklippta lugg och bli jätteglad.

Så kom tillfället. Mamma hade somnat och jag smög och hämtade stora kökssaxen. Lutade mig över henne och klippte försiktigt, försiktigt hennes lugg. Efter detta var det bara att vänta.

Mamma vaknade och sedan är tidsperspektiven lite luddiga, men vet att efter ett tag gick hon in i badrummet och sedan hördes ett skrik. Jag tolkade detta som ett skrik av pur glädje. Stolt som en tupp,sprang jag in i badrummet. Mamma stod framför spegeln, med ögonen uppspärrade, en gapande mun och slet i det som skulle föreställa hennes lugg. Den var två centimeter lång på ena sidan, lång på andra sidan och däremellan väldigt hackigt klippt.

Jag förklarade att jag ville överraska henne för att hon ville ju så gärna ha luggen klippt. Då lugnade hon ner sig (jag fattar inte hur hon klarade det) och förklarade att så fick man inte göra, saxar är farliga etc. Hon måste ju ha varit gråtfärdig. Luggen var totalförstörd. Efter detta minns jag att hon gick med sjalett på huvudet länge och väl tills luggen hade växt ut någorlunda igen.

Själv kan jag idag, när jag tänker på denna episod, skrämmas av tanken på en ivrig fyra-åring som fäktar med en stor sax i närheten av mina ögon när jag sover.

4 kommentarer:

Anders Erenius sa...

Rackarns vad du var kreativ och snäll när du var liten. När gick det över. Snäll alltså. Nu sitter du mest och snålar med chokladen på ditt rum. Var det vad din mamma lärde dig när du var liten? Vad hände med medmänskligheten egentligen? Vad är det för värld vi lever i egentligen. Roffarmentaliteten och egocentrismen skördar ständigt nya segrar.
Upprörande!!!
Vän av ordning

Ellinor sa...

Du är makalös, Anders! Du börjar likna de som skickar in "Dagens ris" till kvällstidingarna. Farligt, farligt!

Anders Erenius sa...

Allt bara för att göra dig på gott humör!
Egentligen så är jag jättesnäll och väldigt nöjd.

Ellinor sa...

Jag vet. När någon nämner ord som "nöjd" och "jättesnäll" tänker jag instinktivt på dig.