Livskvalitet

I torsdags var jag på ansiktsbehandling och kroppspeeling. Jag skulle helt enkelt unna mig att koppla av och bli ompysslad en stund.

Kommer in på salongen, väntar några minuter och blir snart uppkallad. Tjejen som ska utföra behandlingarna är liten, nätt, blond och käck sak. Hennes överläpp är blank, spänd, gigantisk och står ut om en anknäbb. Det helt klart klart att hon injicerat något, eller någon, i läpparna nyligen. Hon säger åt mig att ta av mig kläderna och lägga mig på en bädd. Knappt har jag lagt mig innan hon börjar pipa som en liten spädgris.

Hon: Iiiiih, vad många brustna blodkärl du har på benen!
Jag: Mmm (håll käften).
Hon: Nä, men allvarligt, detta borde du göra något åt.
Jag: Mmm (släpp det för helvete).
Hon: Det finns ju laser. Så här kan du ju inte gå omkring.
Jag: Jag vet (jag hatar henne).
Hon: Du kan nog till och med få remiss. Säg att du lider psykiskt av detta.
Jag: Jaså? Gud, vad bra. Det ska jag kolla upp (det psykiska lidandet började när du öppnade käften, flicka lilla).

Hon fortsätter älta om mina brustna blodkärl ett tag till, men byter sedan ämne. Torkar titt som tätt den spända överläppen från, vad jag gissar är, svett. Hon börjar nu berätta om sin flytt till Malmö, om sin ex-pojkvän och om hur hon lämnade honom, att hennes föräldrar mycket väl kan tänka sig att flytta till Skåne nu på äldre dagar yada, yada, yada.

Helt plötsligt tystnar hon. För att sedan utropa:

Hon: Men guuuuuuuud, vad många blåmärken du har!
Jag (måttligt road): Ja, jag får väldigt lätt blåmärken.
Hon: Uuuuusch, det borde du kolla upp.
Jag: Jag har fått det efter min mamma. Min syster får också lätt blåmärken (ska hon aldrig sluta?).
Hon: Då får du skälla på din mamma och klaga på de dåliga generna. Hihihi.
Jag: Ja, det ska jag göra (ditt blåsta helvete).
Hon: Gå till vårdcentralen och kolla så du inte saknar något ämne i kroppen. Jag fick jättelätt blåmärken när jag var liten och då sade de att det var något jag saknade. Jag minns inte vad det var nu.. (en hjärna kanske?).
Jag: Ja, jag ska kolla upp det (gör vad som helst bara hon blir tyst).

Sedan låter hon saken bero och börjar av någon jävla anledning berätta att hennes kille tycker det är kul att bära omkring på henne för att han är så stor och stark och hon är så liten och nätt. (Jag betalar alltså för att lyssna detta svammel.) Sedan börjar hon igen:

Hon: Hrm, röker du? (mycket anklagande tonläge)
Jag: Mmm (snälla, sluta!).
Hon: Det syns.
Jag: Ojdå, det är ju inte bra (snälla, snälla, bara låt mig koppla av!).
Hon: Rökning är inte bra för hyn.
Jag: Jag vet det (ge dig, för fan)
Hon: Du borde kanske sluta röka.
Jag: Ja, det har du rätt i (lägg av nu, Antikrist).
Hon: Det är ju dumt att se tio år äldre ut än vad man är.

Touché. Schack matt. Game over.

Efter detta sade jag inte ett ord. Vet inte ens om hon märkte det. Hon var dock bra på en sak.

Att ta betalt.