"Hon med mörka" rösten strikes again

Idag var en lärare sjuk och jag fick ordna vikarie. Ringde och ordnade en vikarie strax efter klockan åtta imorse.

Stod precis i personalrummet och skulle ta en kopp kaffe (dagens tredje). Pratade samtidigt med en arbetskamrat. Då kom en blond, snygg kvinna in, gick med bestämda steg bort till mig och sträckte fram hande för att presentera sig.

V: Hej, jag är XX, vikarie för XX.
E: Jaha, hej, Ellinor heter jag. Det var jag som ringde dig.
V: Jo, jag förstod det.
E: Va?
V: Ja, på din röst.
E: ??
V: Jag hörde den här i personalrummet och kände igen den.
E: Jaha (harkel, harkel), oj, där ser man. Vad bra (harkel, harkel).

Nu undrar jag givetvis. Beror detta solklara igenkännande av min röst på att jag har en så extremt, mörk basröst? För att jag presenterar mig i luren som en kvinna, men låter som en man? Vad skulle det annars vara?

Var fan är äpplepajen när man behöver den?