Sitter med ett glas vin framför datorn och filosoferar. Har tillbringat kvällen med vänner som har idel kärleksproblem. Blir stundvis enormt tacksam att jag inte har det (peppar, peppar..).
Min erfarenhet är att om någon behandlar mig dåligt bör jag avsluta den relationen. Det finns tusentals människor som hade uppskattat mig mer.
I ett förhållande behöver det inte ständigt vara passion och/eller slå gnistor. Som vi ständigt får se på film. Nja, okej då, kanske i början när man är nyförälskad. Men sedan kommer det att lugna sig. Oftast blir det så. I alla fall för mig. Det kommer en vardag, förr eller senare.
Många får panik i denna vardag, saknar spänningen och börjar ifrågasätta relationen. Kanske det går så långt att man förstör den genom att grubbla, ifrågasätta och ställa orimliga krav. Jag har själv gjort det.
Men jag inbillar mig att jag har lärt mig att uppskatta andra saker än själva spänningen.
Det är otroligt fint och stort när en annan människa, som kanske bara har ett liv på denna jord, väljer att spendera sin tid med mig. Mig och ingen annan. Snacka om komplimang. Det är den finaste gåva jag kan få.
Visst kommer det en vardag, den kommer oavsett vem jag är med. Det gäller att uppskatta varandra, lära känna varandra, att dela livet och se det fina i det man har tillsammans; trygghet, skratt, bråk, glädje, gråt, medgångar och motgångar.
Att inte hitta fel. Att hitta rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar