Påskafton-07

Kom till jobbet nu och skullle fixa in bilder från helgen på min lilla blogg och så har jag glömt USB-kabeln till kameran hemma. Och Beroccan. Och min mascara. Vill bara skjuta mig nu.

Jag har haft en lång helg, men jag skippar allt utom fotbollsresan till Borås för tillfället.
Måste få den ur mitt system.

Lördag den 7 april 2007, påskafton

Klockan 09.00 satt Jennifer, Ulf, Paul, Peter och jag, i bilen. En fotbollsfantast till, Jacob, skulle hämtas upp strax utanför Löddeköpinge. Öldrickandet var givetvis redan igång.

Väl framme hos Jacob hoppar han in i bilen, alla är glada, nya ölburkar öppnas och - bilen startar inte när jag vrider om nyckeln. Den var helt död. Alla ut ur bilen. Vissa för att röka och dricka öl, andra för att försöka få igång bilhelvetet. Till slut fick Peter upp huven och vi kunde starta bilen med kablar (föga anade jag då hur många gånger senare under dagen jag skulle önska att bilen aldrig startat). Så bar det iväg igen.

Vid kl 10.00 var det dags att dricka Gammeldansk. Så klart. Vad annars? Kl 10.15 var det dags för nästa. And so on.
Jag försökte påpeka att vi skulle vara framme på en pub vid 13.00 och att det var ju egentligen då drickandet skulle börja. Det var ingen som lyssnade. Nej, nej, nej, det var klacksånger, klappning av händer, uthängning av MFF-halsdukar genom bilfönstren kombinerat med ett kraftigt, fortlöpande alkoholintag. Kisspaus var nödvändig cirka var tionde minut. Jag har sett varenda rastplats mellan Malmö och Borås. Skämtar inte. Det tog med andra ord en jäkla tid att komma fram.

Vi var framme i Borås vid kl 13.00 och jag parkerade bilen och samtliga stiger ur. Eller rättare sagt, trillar ur. Det var som ett jävla dagis. Fick se till så att folk tog på sig ordentligt med kläder, så de hade fotbollsbiljetterna och sina MFF-halsdukar. För att komma till centrum där puben låg var vi tvungna att gå igenom en pittoresk liten park. I denna park skulle kissas i buskarna, pratas med alla som råkade ha oturen att komma i vår väg, vrålas "Maalmööö" så högt det bara gick och bara raglas omkring i största allmänhet. Parkskändning.

Efter många om och men kom vi fram till torget där puben låg och där Malmö-supportrarna befann sig. Det var nu det skulle börja drickas alkohol. Grattis.
Efter en timme stod Paul i försterkarmen och vrålade MFF-ramsor, Peter satt och nickade till och när han vaknade till skrek han könsord för att sedan nicka till igen (Tourettes?*).
Vi fick även erfara att Jacob tydligen har en tendens att förlora balanssinnet fullständigt vid alkoholintag. Där alkoholen går in går balansen ur so to speak. Detta resulterade i att varenda gång Jacob närmade sig barborden där vi stod, gick han inte, han stormade.

Man behövde inte vara ett geni för att konstatera att detta höll på att spåra ur så Jennifer och jag sade till dem att vi skulle röra på oss. De ville så klart inte detta. Oväntat. Så vi ljög och hittade på att matchen började snart och vi måste sticka till arenan. De köpte det. Ingen kollade sin klocka. Lättlurade jävlar.
Vi fick ut dem från puben. Samtliga hade problem med att gå. Knäna var helt mjuka och benen gick kors och tvärs. Vi snackar irländsk julafton på hög nivå. Fyra personer som går i cirklar. Fyra vuxna karlar som går i cirklar. Ingen vacker syn.

Jennifer lyckades till slut samla ihop dem likt en fåraherde samlar sin skock med får. Vi fick in dem i bilen igen och jag körde en liten runda för att få tiden att gå. De var så dryga i bilen att vi beslutade att lämna dem vid arenan trots att det var mer än en timme kvar till matchen. Sagt och gjort. Än idag fattar jag inte hur de kunde bli insläppta på arenan allihop. Imponerande.

Jennifer och jag körde till McDonald´s, tog det lugnt och gick in på arenan fem minuter innan matchen började.

Efter matchen samlades alla förvånansvärt snabbt på bestämd plats. Jacobs ansikte var fullt med sår. Antagligen hade han väl fallit handlöst någonstans. Än idag är det ingen som vet.
Inte Jacob själv heller.

Det var inte i alla fall inte så mycket klapp och sång i bilen på vägen hem.
Mest huvudvärk, illamående och snarkningar.

Äntligen påskafton.


*Tourettes syndrom (TS) är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud eller uttryck som upprepas (vokala tics). Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga socialt oaccepterade ord (svordomar, runda ord etc) som kan yttras (koprolali).